Hos vuxna patienter är den vanligaste behandlingsformen vid typ 1-diabetes flerdosbehandling eller en insulinpump som patienten själv reglerar. Man uppskattar att en patient som drabbats av diabetes fattar över 40 vårdbeslut per dag.

Med dessa behandlingsformer lämnar patienter med typ 1-diabetes arbetslivet i genomsnitt vid 54 års ålder på grund av följdsjukdomar i anslutning till diabetes. Dödligheten bland diabetespatienter i arbetsför ålder är nästan fyra gånger högre jämfört med den övriga befolkningen.

Vi har misslyckats med behandlingen, eftersom patienterna skulle kunna erbjudas en mer fungerande och patientvänligare behandlingsform: en smartpump som doserar insulin.

Smartpump är den överlägset bästa behandlingsformen

De första smartpumparna togs i bruk 2018. Smartpumpar doserar insulin med täta intervaller baserat på glukossensorns värden, prognoser och den totala mängden insulin.

De vetenskapliga bevisen vad gäller smartpumpar är redan överlägsna jämfört med traditionella behandlingsformer för diabetes. Behandlingen har också visat sig vara kostnadseffektiv. Trots detta är smartpumpar fortfarande ovanliga bland vuxna patienter: uppskattningsvis får endast omkring 10 procent av patienterna tillgång till dem.

Det är kortsiktigt att spara in på smartpumpar

Skälen till varför patienter inte får en smart insulinpump är många och varierar från välfärdsområde till välfärdsområde. Inom ett välfärdsområde krävs att patienterna visar sin lämplighet för behandlingen genom ett motivationsbrev, inom ett annat inleds behandlingen för personer över 35 år med en vanlig pump i stället för en smartpump, och inom ett tredje tas en patient som utför fysiskt krävande arbete och som på grund av flerdosbehandling måste vakna varje natt för att injicera insulin inte ens upp till bedömning för smartpump.

Varför är det så här?

Välfärdsområdenas finansieringsmodell uppmuntrar för närvarande inte till kostnadseffektiv vård av patienter på lång sikt. Distributionen av vårdutrustning är problematisk, eftersom hjälpmedlen för behandling med smartpump kostar tre gånger mer än flerdosbehandling. Den specialiserade sjukvårdens kostnader minskar när sjukdomar relaterade till diabetes som behandlas inom den specialiserade sjukvården minskar till följd av behandling med smartpump, men denna besparing syns inte i välfärdsområdenas budgetar.

Smartpumpar garanterar barn en friskare framtid

Vår forskargrupp som bedriver forskning om smartpumpar hos barn, Childhood Diabetes Helsinki, har visat att behandling med smartpump redan hos små barn är överlägsen jämfört med andra behandlingsformer för diabetes. Cirka 80 procent av barnpatienterna använder en smartpump. I och med studien som snart inleds och omfattar smartpumpbehandling hos patienter som nyligen drabbats, kommer andelen att stiga till nära 100 procent under de närmaste åren.

I en tid med sjunkande nativitet är vår uppgift att hjälpa friska människor till vuxen ålder. Deras arbetskarriär eller liv avbryts inte i förtid på grund av diabetes, vilket torde vara den mest kostnadseffektiva vården ur samhällets perspektiv.

Jag hoppas på samma engagemang även i vården av vuxna patienter; behandling med smartpump ska vara normen, inte undantaget, för alla som har typ 1-diabetes – oberoende av ålder eller bostadsort.

I den här artikeln får du fem viktiga tips om säker användning av receptfria läkemedel.

Varför får barn och unga stressfrakturer? 

Barn och unga är känsligast för stressfrakturer under tillväxtspurter. I allmänhet uppstår stressfrakturer efter tio års ålder då den unga växter snabbt och träningsmängden är stor. Stressfrakturer är något vanligare hos flickor än hos pojkar.  

”Risken att få en stressfraktur ökar vid för lite sömn och för litet intag av D-vitamin, lågt viktindex, psykisk belastning och dålig näringsstatus. Även tidigare stressfrakturer ökar risken för att få en stressfraktur på nytt”, säger Matti Ahonen.

Om mängden ledd träning överskrider 15 timmar per vecka eller om motionsmängden är mycket liten, ökar sannolikheten för stressfraktur. Dessutom ökar en alltför tidig specialisering på en idrottsgren och träning året om utan avbrott risken för stressfrakturer.

Uppsök läkare om smärtan har fortgått i mer än två veckor

Största delen av stressfrakturerna hos barn och unga i växande ålder uppstår i nedre ryggen. Utöver det förekommer stressfrakturer i benen i de nedre extremiteterna som till exempel i underbenen och mellanfoten. 

En stressfraktur identifieras genom smärta som kommer gradvis och ökar då belastningen ökar. Smärtan lättar då man stannar upp, men återkommer då man börjar röra på sig igen.  

”Ett viktigt symtom på stressfraktur är en stickande smärta som exakt kan lokaliseras och som i allmänhet blir värre då man rör på sig.  Det är bra att uppsöka läkare om smärtan har fortgått i mer än två veckor”, instruerar Ahonen. 

Hur undersöks stressfrakturer? 

Då barnet eller den unga kommer till läkarens mottagning går man med läkaren först igenom symtom; var och när känns smärtan. Efter det testar läkaren rörelsebanor och rörlighet, undersöker smärtområdet genom att trycka och knacka med fingrarna samt bedömer ryggens eller de nedre extremiteternas linjer. 

Vid behov tas röntgenbild eller görs en magnetundersökning. Bilddiagnostiska undersökningar behövs inte alltid.

”Den unga kommer ofta till läkarens mottagning på nytt 6–8 veckor efter att stressfrakturen har konstaterats. Vid besöket säkerställer vi att läkningen har börjat”, säger Ahonen. 

Paus från idrotten och rehabilitering under ledning av en fysioterapeut 

Den viktigaste behandlingen av en stressfraktur är vila och att undvika belastning. 

Vid stressfrakturer i ryggen varar pausen från idrotten i allmänhet 3–4 månader. Vid behandling av stressfrakturer i nedre extremiteterna är pausen från idrott något kortare, cirka 2–3 månader.  

Det är bra att inte återgå till idrottandet alltför tidigt, eftersom stressfrakturen då kan återkomma. 

På fysioterapeutens mottagning får man tips på stretchning och muskelövningar. I de flesta fall behövs ingen slutkontroll och man kan återgå till idrotten då smärtan är borta och det har gått tillräckligt lång tid.

Prognosen för en stressfraktur är utmärkt om den behandlas rätt

En paus från idrottandet i ett tidigt skede ger det bästa resultatet. Det krävs sällan att man helt och håller slutar med idrotten och en kirurgisk behandling görs endast i undantagsfall. 

Vid behandling av stressfrakturer ska det utöver behandlingen fästas vikt vid orsakerna till och förebyggande av skadorna, såsom mångsidig motion, tillräcklig vila och näringsstatus. 

Om den unga till exempel utövar lagsport, kan man diskutera med tränare, fysioterapeut eller läkare hur den unga kan delta i träningarna.  

”Nästan alla kan återgå till sina intressen då stressfrakturen har läkt. Det behövs bara tid och tålamod för återhämtning”, säger Ahonen.

Om sömnlösheten är långvarig (över tre månader) och du upplever att det stör din funktionsförmåga och livskvalitet, ska du inte tveka att söka hjälp. Bakom symtomen på sömnlöshet kan det också finnas någon annan sömnstörning eller sjukdom som det är viktigt att reda ut och behandla korrekt. 

Den bästa och primära behandlingen av sömnstörningar är kognitiv beteendeterapi mot sömnlöshet (CBT-I). Kontakta primärvården, det vill säga en hälsostation, företagshälsovården eller en privat läkarstation. 

Ytterligare information om förberedelse inför operationen finns i Hälsobyn. 

Levercirros framskrider ofta långt utan några symtom

”Levercirros är slutskedet av leversjukdomen, där leverns struktur förändras och dess funktion försämras. Sjukdomen kan framskrida under flera år utan tydliga symtom”, säger Perttu Arkkila.

Ofta ställs en diagnos först då patienten söker sig till läkare för andra besvär eller då det finns misstanke om en leversjukdom på basis av riskfaktorer.

Det krävs flera undersökningar för att diagnostisera levercirros

För att diagnostisera levercirros krävs en kombination av flera olika undersökningar. Endast levervärden avslöjar inte alltid sjukdomen, eftersom de länge kan hålla sig inom normala gränser.

En diagnos baserar sig på laboratorieprov och bilddiagnostiska undersökningar, som ultraljud eller magnetundersökning samt vid behov leverbiopsi där man tar ett litet vävnadsprov från levern.

Flera faktorer ökar risken för levercirros

Flera faktorer ökar risken att drabbas av levercirros. Sådana faktorer är bland annat riklig och långvarig alkoholanvändning, fettlever, särskilt i kombination med övervikt, eller metabolt syndrom, virushepatit som hepatit B och C, typ 2-diabetes samt användning av injektionsdroger.

”Många av dessa riskfaktorer kan förebyggas eller behandlas. Till exempel minskad alkoholanvändning och viktkontroll kan betydligt minska risken att drabbas”, påminner Arkkila.

Det är viktigt att söka sig till läkare med låg tröskel

Levercirros kan ge många slags symtom, men symtomen kan också vara mycket lindriga eller utebli helt. Varningssignaler kan vara ständig trötthet, klåda, ökad benägenhet att få blåmärken, svullen mage samt gulaktig hud eller gulaktiga ögon.

Levercirros påverkar patientens livskvalitet beroende på sjukdomsstadiet, eventuella komplikationer och behandlingens framgång.

”I ett tidigt skede är livskvaliteten nästan normal, medan en långt framskriden levercirros kan ge betydande fysiska och psykiska symtom”, säger Arkkila.

Levercirros kan bromsas med effektiv behandling

Levercirros kan inte botas, men det går att bromsa framskridandet och effektivt behandla komplikationer. Behandlingen baserar sig på de aktuella God medicinsk praxis-rekommendationerna och omfattar hantering av riskfaktorer, som att sluta använda alkohol, korrekt medicinering samt behandling av symtom och komplikationer. Behandlingen omfattar dessutom stöd för kost och allmänkonditionen. Vid behov utvärderas en levertransplantation.

”Tidig diagnostisering har en nyckelroll. Ju tidigare levercirros upptäcks, desto bättre är möjligheterna att bromsa framskridandet och upprätthålla en god livskvalitet”, betonar Arkkila.

I Finland är varje människa enligt lag en potentiell vävnads- och organdonator, såvida man inte under sin livstid har motsatt sig detta. Diskussion om organ- eller vävnadsdonation hör till vården i livets slutskede.

De närstående informeras om organ- och vävnadsdonation och man utreder om patienten under sin livstid har uttryckt sin åsikt i frågan. Man kan gå vidare i frågan om det inte finns information om ett uttryckt motstånd. En närstående behöver inte fatta beslut, men en klart uttryckt vilja underlättar diskussionen i den svåra situationen.

Då din donationsvilja har sparats i MittKanta, antecknats på ett donationskort eller du har pratat om den med dina närstående, kommer ditt önskemål fram och kan respekteras.

Man känner globalt till cirka 7 000 ärftliga sjukdomar som beror en defekt i en gen. Ärftliga sjukdomar är till exempel olika syndrom och i vissa fall några cancersjukdomar.

”Ett barn kan till exempel drabbas av ett syndrom som beror på defekt i en gen, om båda föräldrarna bär på samma genetiska avvikelse. Risken att drabbas är i dessa fall 25 procent. I fråga om cancersjukdomar är till exempel bröstcancer förknippad med ärftlighet”, säger specialistläkare i klinisk genetik Kirmo Wartiovaara. 

Ärftlighetsläkaren bedömer behovet av undersökningar

Till ärftlighetsläkarens mottagning kommer man med remiss. Inom klinisk genetik tas det ställning till två frågor: kan ärftliga faktorer ligga bakom patientens sjukdom eller symtom och om så är fallet, kan det undersökas och den eventuella faktor som orsakar ärftligheten identifieras. 

”Det är bra att inleda närmare undersökningar i de fall där svaret på båda frågorna är jakande”, konstaterar Wartiovaara.

Cancer är bara sällan en ärftlig sjukdom

Ärftlighetsläkaren går igenom släktens sjukdomshistoria och patientens situation samt bedömer utifrån det ärftlighetsrisken. 

”Till exempel i fråga om bröstcancer löper varje kvinna 12 procents risk att drabbas, det vill säga i befolkningen drabbas i genomsnitt en av åtta kvinnor av bröstcancer. Har man otur kan till exempel var fjärde kvinna i släkten emellertid drabbas utan att cancersjukdomen är förknippad med en identifierbar ärftlig orsak” säger Wartiovaara.

Om det i patientens fall finns skäl att misstänka ärftlighet, diskuteras eventuella undersökningar på mottagningen. Om man vid undersökningarna hittar en ärftlig sjukdom, kan behövlig uppföljning och eventuell vård ordnas om det är motiverat i det berörda fallet. 

”Om det är fråga om en ärftlig sjukdom som konstaterats hos ett barn, kan föräldrarna erbjudas möjlighet till undersökning för den berörda sjukdomen vid en eventuell framtida graviditet eller då en sådan planeras.

Ett gentest kan avslöja en ärftlig sjukdom, men bör övervägas noga

Gentest har en nyckelroll vid undersökning av ärftliga sjukdomar. De ska dock inte genomföras på lättvindiga grunder och patienten bör i förväg vara förberedd även på dåliga nyheter. Utöver den sjukdom som undersöks kan man i testet hitta även bifynd, vars betydelse inte alltid är känd. 

”Som bifynd kan man också få veta att man senare kommer att drabbas av en sjukdom som inte kan behandlas eller höra att familjeförhållandena är något annat än vad man har trott. Innan ett gentest genomförs bör man överväga om man vill veta sådana saker”, konstaterar Wartiovaara.