På Jourhjälpen besvaras samtalen av erfarna sjukskötare som utifrån bakgrundsuppgifter och symtomens brådskande karaktär gör en bedömning av vårdbehovet. Jourhjälpens sjukskötare kan hänvisa den som ringer till den egna hälsostationen, jouren, en distansmottagning eller ge råd om hur situationen kan följas upp hemma med hjälp av anvisningar för egenvård.

Samtalet hjälper dig att avgöra om du behöver åka till jouren

Många symtom kan kännas oroande när de uppstår plötsligt, även om de inte kräver att du uppsöker jouren till exempel sent på kvällen. Samtidigt är det viktigt att allvarliga situationer identifieras och tas itu med genast. För en yrkesutbildad person vid Jourhjälpen är sådana situationer bekanta och det finns tydliga verksamhetsmodeller för hur de ska hanteras.

”När behovet av vård bedöms per telefon behöver man inte nödvändigtvis åka till jouren alls. Många besvär kan skötas tryggt hemma när den som ringer får anvisningar för sin egen situation och information om när det finns skäl att få en ny bedömning”, säger sjukskötare Paul-Erik Lönnqvist som arbetar på Jourhjälpen.

”Om ett jourbesök behövs, kan vår bedömning av vårdbehovet förkorta tiden på jouren med i genomsnitt cirka en timme. Det lönar sig alltså att ringa”, betonar Lönnqvist.

Feber, buksmärta och mindre skador är de vanligaste orsakerna till att man ringer

De vanligaste orsakerna till att man ringer Jourhjälpen är feber, buksmärta och mindre skador. Gemensamt för situationerna är att det kan vara svårt för en lekman att bedöma om besväret kräver vård på jouren eller om det räcker med vård och uppföljning hemma.

Under sommaren kontaktas Jourhjälpen också ofta på grund av till exempel fästingbett, insektsstick, solbränna, allergiska reaktioner samt mindre skador och sår som uppstår på fritiden. 

”Vi erbjuder en bedömning av vårdbehovet som baserar sig på bästa tillgängliga kunskap. Vi fungerar ändå inte som jourens portvakt. Var och en har rätt att söka sig till jouren om man upplever sig behöva brådskande vård. Då påminner vi om att situationen bedöms på nytt på jouren enligt samma kriterier”, säger Lönnqvist.

Under tjänstetid är den egna hälsostationen den primära kontaktkanalen. Om hälsostationen är stängd behöver man inte ringa Jourhjälpen för alla småbesvär, men om situationen känns osäker lönar det sig att ta kontakt. 

Distansmottagningen för hjälpen hem

Alla akuta situationer kräver inte ett besök på plats, eftersom Jourhjälpen också har en distansmottagning. Man kan träffa en läkare via video om det lämpar sig med tanke på symtomen, situationen och patientens önskemål. På distansmottagning vårdas både vuxna och barn över ett år.

”Distansmottagning fungerar bra till exempel vid vissa hudsymtom, mindre skador och en del ögonsymtom. På basis av responsen har tjänsten varit mycket uppskattad. För många är det en lättnad att inte behöva ge sig av när man är sjuk och att situationen ändå kan skötas på ett tillförlitligt sätt på distans”, säger Lönnqvist.

Ring 112 i en nödsituation

Jourhjälpen är inte rätt kontakt i alla situationer: i en nödsituation eller vid misstanke om en sådan ska man ringa det allmänna nödnumret 112.

Det är särskilt viktigt att ringa nödnumret vid plötslig svår bröstsmärta, andningssvårigheter eller nya symtom som tyder på störning i hjärnans blodcirkulation, såsom plötslig slapphet i en extremitet, nedsatt funktionsförmåga eller talsvårigheter.

”Vi har ett nära samarbete med nödcentralen. Om symtomen hos en person som ringer till Jourhjälpen tyder på en nödsituation kopplar vi samtalet till nödcentralen. På motsvarande sätt hänvisar nödcentralen samtal till oss”, säger Lönnqvist.

Om du inte får kontakt

Det går i allmänhet snabbt att få kontakt med Jourhjälpen, men tidvis kan tjänsten vara överbelastad. Om symtomen förvärras medan du väntar på att bli uppringd ska du inte fortsätta vänta, utan söka dig direkt till jouren. 

Det lönar sig att åka direkt till jouren i situationer där en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården redan har bedömt situationen och hänvisat dig till jouren.

På sociala medier utsätts ungdomar ständigt för innehåll som är avsett för vuxna, vilket kan leda till känslor av otillräcklighet, förvrängning av den egna kroppsbilden och försvagad självkänsla. Detta kan också bidra till insjuknande i allvarliga psykiska störningar. Här ger vi fem lågtröskeltips för vuxna om hur de kan stödja ungdomar i sund användning av skärmar och sociala medier.

Nästan alla gravida är spända eller rädda inför förlossningen. Det är till och med en fördel att vara lite spänd, eftersom det hjälper att förbereda sig inför förlossningen. Om oron börjar överskugga livet och man inte längre kan njuta av graviditeten, är det fråga om förlossningsrädsla. Sådan svår rädsla upplever 10 procent av de gravida.

Vid HUS erbjuds gravida mångsidig och effektiv behandling av förlossningsrädsla. För att komma till mottagningen behövs en remiss som man till exempel kan få från mödrarådgivningen, en hälsovårdare eller läkare.

Omföderskor hänvisas till en mottagning med en barnmorska eller läkare som är specialiserad på förlossningsrädsla. För förstföderskor finns det flera olika alternativ. För dem ordnas terapi i grupp där förlossningsrädslan behandlas under handledning av en psykolog. Dessutom leder barnmorskor som är specialiserade på förlossningsrädsla coaching i små grupper i förlossningssjukhusets lokaler. Förlossningsrädsla kan också behandlas på den digitala vårdstigen för förlossningsrädsla, där den gravida på egen hand och i egen takt bekantar sig med det material som finns på stigen.

Efter stigen finns det möjlighet till distansmottagning med en barnmorska som är specialiserad på förlossningsrädsla. En del av förstföderskorna hänvisas dessutom till individuell mottagning med en läkare eller barnmorska som är specialiserad på förlossningsrädsla, och både förstföderskor och omföderskor vid behov till individuell mottagning med en perinatalpsykolog.
 

Anledningen till rädslorna skiftar då samhället förändras

Barnmorska Kristiina Pokki möter i sitt arbete både gravida, föderskor och mödrar som redan har fött barn. Hon arbetar som barnmorska i förlossningssal vid Kvinnokliniken och är specialiserad på förlossningsrädsla. En ledstjärna i hennes arbete är närvaro och bemötande. Den som kommer till mottagningen måste få en känsla av att bli hörd och sedd.

”De får sätta sig ner med oss i en timme och vi lyssnar, ger information och svarar på frågor.”

Många är rädda för smärta eller att något ska hända föderskan eller babyn. Enligt Pokki lever också många föreställningar eller redan förändrad sjukhuspraxis envist kvar.

Anledningen till rädslorna skiftar då samhället förändras. En bidragande orsak till att rädslan hos gravida ökar är numera berättelser som man läst i sociala medier om förlossningar som gått fel på ett eller annat sätt. Även nyheter om överbelastning och brådska vid förlossningssjukhusen skapar lätt oro: finns det plats för mig att föda, har barnmorskorna tid för mig?

”Det är inte bra, om det är bara skräckhistorier som förs fram. Största delen är ändå normala förlossningar som gått bra. Vår uppgift är att korrigera felaktiga uppgifter bland de gravida.”

Under samtalen går man igenom förlossningens förlopp

Merparten av dem som kommer till mottagningen med en barnmorska som är specialiserad inom förlossningsrädsla är omföderskor och med dem går man igenom förloppet under den föregående förlossningen.

”Det stöder förberedelsen inför nästa förlossning samt tar bort rädsla och oro till exempel för att händelserna vid föregående förlossning ska upprepa sig. Samtalet hjälper också föderskan att välja det förlossningssätt som är rätt för just den föderskan”, säger Pokki.

Barnmorskorna som är specialiserade på förlossningsrädsla håller också samtal efter förlossningen (postpartumsamtal) där man går igenom förlossningsförloppet ännu en gång efter att man blivit utskriven från sjukhuset. Enligt Pokki förebygger dessa samtal också rädsla med tanke på en eventuell framtida graviditet.

Personalen antecknar den gravidas rädslor och önskemål i patientdatasystemet. På så sätt kan förlossningssjukhusets personal redan i förväg beakta föderskans oro och tankar.

Pokki uppmuntrar gravida att skriva ner sina tankar i anknytning till förlossningen i god tid under graviditeten. Med hjälp av breven får barnmorskorna viktig information till exempel om önskemål om smärtlindring och amning.

”Vi barnmorskor uppskattar de brev som föderskorna skrivit där de öppnar upp sina tankar, sin oro och sina rädslor. Vi går igenom dem med föderskorna då de kommer till sjukhuset.”

Om den går bra behöver vi knappt ingripa i en förlossning. Förlossningssalen kan göras hemtrevlig till exempel med musik man tycker om eller ledljus. Förlossningens förlopp kan dock aldrig förutses helt. Därför är det bra att sjukhusen alltid har bra beredskap för överraskande situationer.

”För många känns det tryggt att veta att de tjänstgörande barnmorskorna kan övervaka barnets hjärtljudskurva var de än befinner sig, även när de inte är fysiskt närvarande i rummet. Även vetskapen om att läkarna är lättillgängliga och informerade om hur förlossningen fortskrider ökar känslan av trygghet. Vi låter föderskorna vara i fred om de så önskar.”
 

Förlossningsrädsla kan påverka valet av förlossningssätt

Specialistläkare Laura Lampio ansvarar för vården av patienter med förlossningsrädsla i HUS område. Enligt Lampio är personer med förlossningsrädsla en stor patientgrupp på mottagningarna. Förlossningsrädsla är den enskilt största orsaken till att elektivt kejsarsnitt utförs.

”Ofta har patienterna uppfattningen att man måste kräva ett kejsarsnitt för att få det. Ingen tvingas dock att föda vaginalt”, säger Lampio.

Behandling av förlossningsrädsla syftar inte till ett visst förlossningssätt, utan att stilla rädsla och ge en bra förlossningsupplevelse. På mottagningen får patienten information om olika förlossningssätt och möjligheten att göra ett medvetet beslut.

”Jag säger alltid att om man ännu i slutet av graviditeten känner att man absolut vill ha kejsarsnitt så får man det”, påminner Lampio.

Då förlossningsrädslan minskar får den gravida energi även för annat. Då rädslan inte kontrollerar livet under graviditeten, kan det utöver en förbättrad förlossningsupplevelse även bidra till bättre interaktionen med babyn senare. Ökat förtroende ska enligt Lampio vara målet för alla yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, inte en vaginal förlossning.

”Vi är på patientens sida och vill få patienten att må bättre.”

Behandling av förlossningsrädsla hjälper bra för de flesta

Perinatalpsykolog Ea Huhtala möter personer som lider av förlossningsrädsla både på individuellt och på gruppmöten. En faktor som numera kan öka förlossningsrädslan är det att många möter en förlossning första gången under sin egen graviditet. Då kan föreställningarna lätt byggas på enskilda berättelser, sociala medier eller egna bekymmer. Rädslan kan minskas genom att man får realistisk information om förlossningen och möjlighet att bearbeta sina tankar och föreställningar på ett tryggt sätt.

”Centralt vid behandling av förlossningsrädsla är det att patienten får tillräcklig trygghet och en känsla att hen tas om hand i alla situationer. Så att föderskan kan låta förlossningsförloppet ha sin gång och samtidigt känna sig trygg.”

Enligt Huhtala är det sätt på vilket vårdpersonalen på sjukhuset agerar ofta viktigare än de ord som uttrycks.

”Även om man säger rätta saker men inte är närvarande, förmedlas det och har ofta större inverkan.”

Barnmorskan Kristiina Pokki är på samma linje. Hon anser att det viktigaste vid behandling av förlossningsrädsla är att stärka den gravidas tilltro till både sin egen kraft, den egna kroppen och till sjukhusets personal.

”Vårt mål är att man som föderska ska bli bemött och hörd precis som man är. Vi vill att alla kommer hit på gott humör och får en bra förlossningsupplevelse”, säger Pokki.

Målet med vården är inte det att rädslan ska försvinna helt

”Man behöver inte bli orädd. Målet är att den skadliga rädslan minskar och att föderskan upplever sig tillräckligt redo och optimistisk”, säger Huhtala.

Obehandlad förlossningsrädsla bidrar till att man känner sig obekväm och ökar risken för en traumatisk förlossningsupplevelse. Dessutom gör det föderskan mottaglig för psykisk ohälsa efter förlossningen.

”Ett viktigt budskap är att förlossningsrädsla kan behandlas. Trots att rädslan kan kännas stor och svår, hjälper behandlingen bra för de flesta”, säger Huhtala.

De är alltså bevisligen bra att behandla förlossningsrädsla. Varje föderska gör efter förlossningen en bedömning av den egna förlossningen och som mätare används VAS-skalan. På riksnivå har HUS flest goda förlossningsupplevelser och minst dåliga.

Trots att HUS och dess förlossningssjukhus är stora har Pokki ett viktigt budskap: varje förlossning sköts alltid individuellt.

”Vi har ett stort hus, men alla bemöts som individer. Till oss får du komma precis som du är.”
 

I vården av personer i klimakterieåldern ska det utöver lindring av symtom fästas vikt vid risker för långtidssjukdomar som blir vanligare efter menopausen. Vanligast är hjärt- och kärlsjukdomar samt osteoporos. Klimakteriebehandling ska ses som en del av den förebyggande hälso- och sjukvården, där man kombinerar symtomlindring, livsstilshandledning och hantering av riskfaktorer.

De mest störande klimakteriesymtomen är ofta värmevallningar, svettningar, sömnstörningar, humörsvängningar och torra slemhinnor. I synnerhet sömnbrist och koncentrationssvårigheter samt utmattning till följd av det kan göra det svårare att klara av arbetet och öka sjukfrånvaron. Ökad sjukfrånvaro medför ekonomiska förluster både för individen och för samhället. 

En rätt planerad behandling är säker

Systemisk hormonbehandling oralt eller via huden är den effektivaste behandlingen i synnerhet mot värmevallningar och sömnstörningar. Rätt inriktad behandling som påbörjas i rätt tid är säker och förbättrar livskvaliteten, funktionsförmågan och orken i arbetet.

Lokala hormonbehandlingar är primära vid vaginala slemhinnesymtom och de är säkra att använda även långvarigt. 

Om systemisk hormonbehandling inte lämpar sig eller vid kontraindikationer, finns det ett flertal hormonfria läkemedelsalternativ. Dessutom bör man stödja livsstilsförändringar och icke-farmakologiska behandlingsmetoder mot sömnlöshet. Motion, tillräcklig sömn och återhämtning samt hälsosam kost stöder både kontrollen av symtom och förebyggande av kroniska sjukdomar. 

Primärvården och företagshälsovården har en viktig roll

Primärvården och företagshälsovården har en viktig roll i att identifiera klimakteriesymtom, påbörja och följa upp behandling samt bedöma risken för kroniska sjukdomar. Det är viktigt att beakta helheten, eftersom även andra än hormonella faktorer kan bidra till symtomen. 

Inom företagshälsovården betonas också samordning av arbete och hälsa: vid behov kan man göra arbetsarrangemang samt stöda sömnen och hanteringen av arbetsbelastningen. 

Genom att öppet föra klimakteriesymtom på tal både på arbetsplatsen och inom företagshälsovården ökar kunskapen och minskar eventuell skam i anknytning till klimakteriet. Genom att identifiera symtomen tidigt möjliggörs behandling i rätt tid. 

Missfall, det vill säga att en graviditet avbryts av sig själv före graviditetsvecka 22, är allmänt. Trots att antalet missfall har minskat, möter yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården många som drabbats.

Upplevelsen av ett missfall är individuell. En efterlängtad graviditet är förknippad med många förväntningar. Förlusten ger ofta upphov till djup sorg för den som drabbats av missfallet, partnern och närstående. Akuta stressreaktioner samt depressions- och ångestsymtom kan vara normala reaktioner. Däremot bör långvariga och allvarliga symtom identifieras så att man kan ingripa i rätt tid.

Det finns knappa forskningsdata om psykiska symtom vid tidpunkten för missfallet

Det finns endast en knapp mängd forskningsdata om psykiska symtom vid tidpunkten för missfallet eller strax därefter. Patientgrupperna inom studierna är små och studierna är gjorda i situationer där det redan har gått en tid sedan missfallet. I studierna har man kombinerat olika upprepade graviditetsförluster, missfall, sjukdomar i äggledarna eller intrauterin fosterdöd.

Det är viktigt att studera alla de här situationerna. Hittills har det dock varit svårt att dra slutsatser om det psykiska stöd som behövs vid tidpunkten för missfallet. I studierna saknas också en jämförelse av symtom som är orsakade av en normal graviditet och av olika andra belastande situationer, vilket kan försvåra tolkningen av resultaten.

Forskningsdata behövs för att identifiera avvikande symtom

Barnlösas förening Simpukka ry genomförde 2022 en enkätundersökning om symtom hos personer som upplevt missfall. Det startade en viktig samhällsdebatt om vilken inverkan ett upplevt missfall har på bland annat barnantalet. Vi behöver mera evidensbaserad kunskap om psykiskt mående vid tidpunkten för missfallet och därefter. Det utgör en viktig grund för att identifiera avvikande symtom.

Vid HUS Kvinnokliniken pågår just nu aktivt studien Strada (Psychological Stress, Anxiety and Depression After miscarriage) där de som upplevt missfall och deras partner svarar på frågor i situationen då missfallet har ägt rum samt tre och nio månader efter att det inträffade. Jämförelsegrupp är frivilliga som genomgår fosterscreening med ultraljud med normala fynd, personer som söker sig till abort och personer som blivit gravida genom fertilitetsbehandlingar samt deras partner.

Evidensbaserad vårdmodell

Först då det samlas evidensbaserad kunskap kan man skapa modeller för psykiskt stöd som hävdar sig i en strikt kostnadsmedveten värld.

Den nya God medicinsk praxis-rekommendationen för missfall beaktar behovet av psykiskt stöd. Efter publiceringen av God medicinsk praxis börjar i allmänhet utvecklingen och granskningen av vårdmodeller inom hälso- och sjukvården så att de motsvarar rekommendationerna.

Vi har redan inlett samarbete med välfärdsområdena för att utveckla en vårdkedja som omfattar hela HUS område. Psykiskt stöd för personer som upplevt missfall är en viktig del av den här vårdstigen. Målet är jämlik vård för dem som drabbats av missfall i hela HUS område.

En donerad könscell är en av de största gåvor man kan ge en annan människa. Det säger Marja Sarkola, specialistläkare i kvinnosjukdomar och förlossningar, som arbetar i teamet för donationsbehandlingar vid HUS Reproduktionsmedicinska enhet. Och det är svårt att säga emot.

Sedan 2020 har den offentliga specialiserade sjukvården erbjudit behandlingar med donerade könsceller, det vill säga behandlingar med donerade spermier, äggceller och embryon. Vid HUS Reproduktionsmedicinska enhet arbetar ett särskilt utbildat team med att hjälpa patienter med barnlängtan genom donationsbehandlingar. I teamet ingår läkare, sjukskötare, psykologer, biologer från IVF-laboratoriet och en specialist i klinisk genetik.

När behandlingarna blev möjliga fanns det till en början rentav ett överflöd av donatorer, berättar Sarkola. Behandling med donerade könsceller fick då stor uppmärksamhet i offentligheten, vilket gjorde att Könscellsbankens telefon ringde nästan oavbrutet. År 2021 var ett toppår vad gäller antalet donatorer. Sedan dess har situationen jämnat ut sig.

Alla typer av könsceller behövs. De flesta behandlingarna inom enheten görs med spermier. Av behandlingarna med donerade spermier ges sextio procent till ensamstående kvinnor och knappt fyrtio procent till kvinnliga par. En liten andel av behandlingarna görs av medicinska skäl för olikkönade par.

Vägen till donationsbehandlingar ser olika ut

Alla som söker sig till behandling med donerade könsceller får diskutera behandlingarna med en psykolog. Vid rådgivningen betonas särskilt barnets perspektiv och hur barnets bakgrund med donerade könsceller kan tas upp på ett bra sätt. Rådgivningen anpassas även enligt vilka utgångspunkter paret eller den som önskar bli ensamstående förälder har när de söker sig till behandling.

”Det är en skillnad på om orsaken är en önskan om ensamstående föräldraskap eller att tidigare behandlingar har misslyckats hos ett olikkönat par”, betonar Sarkola.

Hon framhåller också att kvinnor är väl medvetna om hur åldern inverkar på fertiliteten. För en del är den biologiska klockan en anledning att söka sig till behandling. För andra har till exempel ensamstående moderskap alltid varit den bästa och mest naturliga formen av föräldraskap.

När det gäller kvinnliga par kan endast en av dem i taget få behandling. Om barnönskan uppfylls kan könsceller från samma donator också användas för den andra parten i eventuella fortsatta behandlingar.

Antalet behandlingar ökar hela tiden

Många frågar om kötiderna för donationsbehandlingar. De är längre än för behandlingar med egna könsceller, eftersom det råder en ständig brist på donerade celler.

”Hos oss på HUS är den längsta väntetiden inom donationsbehandlingar tiden från remiss till första besök, cirka nio månader. Det är vanligt att väntetiden är ungefär ett år. Efter det första besöket går processen snabbare och behandling kan inledas inom cirka två till tre månader”, säger Sarkola.

Från enheten kommer ändå också goda nyheter. Verksamheten har effektiviserats betydligt och man har kunnat öka antalet behandlingar. År 2025 utfördes dubbelt så många inseminationer som bara för några år sedan.

Det råder ständig brist på nya donatorer

Det behövs hela tiden nya donatorer av könsceller. Vid HUS används endast könsceller från den egna Könscellsbanken och könsceller från en och samma donator kan ges till högst fem olika familjer.

Alla donatorer bedöms noggrant och en del gallras bort redan vid den första kontakten. Detta är till fördel både för det barn som föds och för dem som får donerade könsceller.

”Vi är ändå glada över den finländska lagen om assisterad befruktning. Det är viktigt att donatorerna bedöms omsorgsfullt”, betonar Sarkola.

Skulle du kunna ge livets gåva? Läs mer om donation av könsceller på HUS Könscellsbanks webbplats.

Sedan oktober 2025 har terapihunden Bri arbetat varje vecka på Avdelning Rymden vid Nya barnsjukhuset. Inom barnpsykiatrin har terapihundar använts redan i sju års tid, men Bri är den första i sitt slag på en somatisk avdelning. 

Hundens uppgift är att lindra smärta och ångest, stärka barnets eller den ungas motivation att delta i vård och rehabilitering samt förbättra humöret. Och humöret blir verkligen bättre när Bri tar emot patienten med svansviftningar. 

Ett möte med terapihunden är inte bara en ”klappstund”, utan alltid ett noggrant planerat möte som utgår från barnets eller den ungas behov. Tillsammans med Bri uppstår en lugn handledningssituation som känns annorlunda än andra vårdsituationer. Många patienter vågar lättare prata om sina förväntningar inför sjukhusvistelsen, sin smärta eller ångest när Bri är närvarande.

Under morgonskiftet funderar Bris ägare, sjukskötaren Jessica Lönnroth, tillsammans med sina kollegor på vilka patienter som kunde ha nytta av att träffa Bri. Därefter frågar man patienten och familjen om samtycke till vårdmötet. 

”Målet med hundmötet kan till exempel vara att motivera till rörelse, såsom att resa sig ur rullstolen, träna fingerfärdighet genom att ge hunden godbitar eller stödja det psykiska välbefinnandet”, säger Jessica Lönnroth.

Mötet med terapihunden stöder rehabiliteringen 

Bri träffar två eller högst tre patienter per dag. Mötet är oftast en engångshändelse. Det är framför allt patienter över 10 år som har nytta av hundens närvaro – särskilt rädda, unga med smärta eller ångest får hjälp av att träffa Bri. 

Bri har bland annat träffat patienter som genomgått rygg- eller benoperationer, neurologiska och neurokirurgiska patienter samt patienter med smärta.

”Mötet med Bri kan ha stor betydelse. Hundens närvaro lugnar, minskar stress, ångest och upplevelsen av smärta.  Efter ett hundassisterat möte har vi till exempel kunnat minska patientens medicinering”, säger Lönnroth.

”I samtal med patienten kan det också komma fram sådant som man inte tidigare berättat och som hjälper till att stödja rehabiliteringen. Allt detta främjar återgången till hemmet och vardagen”, fortsätter Lönnroth.

Goda erfarenheter av terapihundar

Terapihundar används runt om i världen bland annat på läkarmottagningar, vid ingrepp och diagnostiska undersökningar såsom blodprovstagning samt i situationer där barnet upplever smärta, stress eller rädsla. 

Inom HUS barnpsykiatri arbetar åtta utbildade hundteam inom öppenvård, avdelningsvård och lägerverksamhet. Hundassisterat arbete är en officiell behandlingsform. Alla hundar ägs av personalen själva.

Hundassisterat arbete bygger på samspelet mellan barnet, vårdaren och hunden. Med hjälp av hunden kan man påverka barnets förmåga och motivation att ta emot vård och öka viljan att engagera sig i den. Arbetet kan också innehålla praktiska övningar. Erfarenheterna av hundassisterad verksamhet inom barnpsykiatrin har varit positiva.
 

Starten av terapihundsverksamheten planerades länge

Bri har tillsammans med sin ägare Jessica genomgått en utbildning i hundassisterat arbete, som de blev färdiga med i höstas. Hundens utbildning finansierades med donationsmedel som riktats till sjukhuset. 

Hygienfrågorna har planerats noggrant på sjukhuset. Patienterna kommer för att träffa Bri i Dagenhet Rymdens lokaler. Hunden går inte in på avdelningens övriga utrymmen. 

Bri kommer gärna till jobbet. Svansen börjar vifta redan i parkeringshallen när den förstår att det är dags för ett arbetspass på sjukhuset.

”Det är fint att vi har fått hundassisterad verksamhet som en del av sjukhusets verksamhet. Mötet med Bri är ofta betydelsefullt för patienterna. Det är ofta det positiva minne som blir kvar från sjukhuset. Bri är lite försiktig till sin natur, men det är också barnen som träffar Bri – det är en utmärkt kombination”, säger Lönnroth. 

Det är fråga om en kedjereaktion. Minskad finansiering för organisationerna bidrar till minskade arbetsinsatser för sakkunniga inom organisationerna och minskat stöd från frivilligverksamheten. Ett minskat antal anställda bidrar till att nya kamratstödjare inte kan rekryteras och ges introduktion i tillräcklig omfattning samt att patienten allt oftare tvingas möta sjukdomen och genomgå återhämtningen utan kamratstöd.

Kamratstödet kompletterar vården på ett betydande sätt

Kamratstöd innebär möten mellan människor som upplevt samma sak: att dela praktiska erfarenheter, få förståelse och hopp. Med hjälp av kamratstöd får patienten också information om och extra motivation för sin vård. Om kamratstödet minskar, blir patienten lättare ensam med sina frågor och sin oro.

På HUS sjukhus förverkligas kamratstödet med hjälp av frivilliga som har utbildats av organisationer. Kamratstödjare kan man möta i sjukhusens entrélokal vid OLKA-punkterna eller på avdelningarna. På grund av patientsäkerheten är sjukhuset en speciell miljö, där tystnadsplikt, sjukhushygien och andra regler också gäller frivilliga. Verksamheten kräver rekrytering av lämpliga frivilliga och en grundlig introduktion, för att mötena på alla sätt ska vara trygga.

Kamratstöd ersätter inte den vård som vårdanställda ger, men kompletterar den på ett betydande sätt. Kamratstödjarna utför krävande hjälparbete utan ekonomisk ersättning, men även i deras arbete behövs utbildning och vägledning som stöd. Om organisationernas resurser minskas, rubbas detta viktiga skede.

Nedskärningar riktade mot organisationerna riktar sig också direkt mot patienterna

Då patienten bekantar sig med organisationernas tjänster redan på sjukhuset, blir också tröskeln lägre att ta emot hjälp i ett senare skede. Organisationernas stöd är flexibelt och bygger på flera kanaler – stöd ges i grupp och individuellt, ansikte mot ansikte, per telefon eller digitalt. Om lågtröskelträffarna minskar, blir en del av patienterna utan kamratstöd just då stödet är mest värdefullt.

Vid HUS är organisationssamarbete en del av patientens vårdstig för att stödet så bra som möjligt ska nå patienten. Det här arbetet kräver ett nära samarbete med organisationernas anställda, kamratstödjare och sjukhusets personal. Minskat ekonomiskt stöd till organisationerna ses på sjukhuset i form av ett minskat antal kamratstödsmöten, vilket inte vårdpersonalen kan ersätta.

Ekonomiska nedskärningar riktade mot organisationerna är också direkt riktade mot patienterna. Om möjligheterna till kamratstöd minskar, kommer patienten lättare att känna sig ensam. Det har en stor betydelse både för återhämtningen och för att klara sig i vardagen.
 

De vanligaste situationerna som föranleder ett samtal till Giftinformationscentralen handlar om barn. Barnet har smakat på något i hemmet, till exempel läkemedel, tvättmedel, andra kemikalier eller växter. 

När det gäller vuxna är det vanligast med situationer där man har råkat ta sina läkemedel två gånger eller tagit fel dos på annat sätt. 

”Vid misstanke om förgiftning handlar det i regel om allt man kan hitta i hemmet. Självdestruktiva fall är ett annat kapitel”, berättar farmaceut Suvi Pajarre-Sorsa.

Ring en sakkunnig om du misstänker förgiftning – googla inte

Pajarre-Sorsa betonar att det inte finns några onödiga samtal.

”Det är alltid värt att ringa om man misstänker förgiftning. Man behöver inte fundera på om det verkligen är något som har hänt eller inte, man kan alltid ringa. Vi kommer att berätta om vi inte är rätt instans eller om det inte finns någon risk för förgiftning i det fallet. Vårt jobb är att göra en riskbedömning: man kan fråga oss så berättar vi hur man bör agera i situationen.”

Ett större problem än onödiga samtal är att personer i akuta förgiftningssituationer börjar googla eller fråga AI om råd. Det tar mycket värdefull tid och ger inte nödvändigtvis rätt svar.

”Sökmotorer och artificiell intelligens kan inte bedöma ett enskilt fall. Ett ämne kan vara potentiellt farligt i sig, medan sättet man har exponerats för ämnet på kanske inte nödvändigtvis är farligt alls. Artificiell intelligens kan åtminstone inte tills vidare på ett tillförlitligt sätt bedöma om det handlar om en ofarlig situation eller om en genuint farlig exponering”, säger Pajarre-Sorsa.

På Giftinformationscentralen svarar en sakkunnig inom farmaci som alltid har den senaste informationen. Sökmotorer eller artificiell intelligens kan ge föråldrad information, eller så kan sökresultatet baseras på opålitliga källor.

”När det gäller barn sker exponeringen ofta genom att de har smakat på något, inte ätit något. Ämnet kan innehålla något som är skadligt, men att smaka lite grann eller hantera ämnet en kort tid behöver inte nödvändigtvis utgöra någon fara. Vi kan bedöma från fall till fall att det just i den här situationen inte uppstår någon förgiftning, trots att ämnet i princip är skadligt.”

Möjligheten att få hjälp försvåras också av att informationen är splittrad och det kan vara svårt att avgöra vilken instans man ska kontakta. Förutom att använda Google och AI söker man hjälp genom att ringa till Jourhjälpen eller nödcentralen eller genom att ta sig direkt till akutmottagningen. Genom att ringa Giftinformationscentralen när man misstänker en förgiftning minskar belastningen på akutmottagningar och nödcentralen, och den som ringer får direkt prata med en expert.

Skölj alltid ögonen omedelbart

Vid akut misstanke om förgiftning blir man ofta ängslig, rädd och panikslagen. 

”Vi försöker först alltid lugna ner situationen så att vi kan få en helhetsbild av vad som har hänt. Vi har alla vår egen metod för att lugna ner den som ringer. Själv ställer jag ofta fler frågor än jag behöver för att göra en riskbedömning. När vi har fått samtalskontakt kan den som ringer bättre ta emot vårdanvisningar.”

Under samtalet går den som har jour vid Giftinformationscentralen tillsammans med den som ringer igenom vad som har hänt, vem som har drabbats och när. Hur man har exponerats är också viktig information. Rent praktiskt har det visat sig att alla kroppens exponeringsvägar är möjliga. För varje samtal registreras den nödvändiga informationen på en blankett som den jourhavande personen använder för att göra en riskbedömning. Efter det ger hen vårdanvisningar eller hänvisar vid behov personen vidare för fortsatt vård.

Det är viktigast att agera snabbt vid ögonexponering, för ett öga kan skadas väldigt snabbt. Det generella rådet när man har fått in ett giftigt ämne i ögat är att skölja ögat direkt och att söka annan hjälp efter det, eller att ringa samtidigt som man sköljer ögat.

Mest skadligt är lösningsmedel, frätande rengöringsmedel och eteriska oljor

De vanligaste farliga ämnena som finns i hemmet är olika typer av bilkemikalier såsom kylarvätska, olika lösningsmedel, frätande rengöringsmedel såsom avloppsrensningsmedel, ugns- och grillrengöringsmedel och tändvätska. 

”När det gäller frätande ämnen kan även en liten droppe som hamnar i ögat skada synen. Därför ska man alltid skölja ögat noggrant, följa bruksanvisningarna och använda skyddsglasögon.”

Även olika eteriska oljor som finns i bastudofter, luftrenare och diffusers är mycket skadliga vid förtäring.

Tvättmedel och diskmaskinsmedel är däremot i huvudsak irriterande. 

”Vanligt tvättmedel och allmänna rengöringsmedel kan orsaka till exempel kräkningar, men de är vanligtvis inte frätande. Om man till exempel råkar få handdiskmedel i ögat räcker det ofta att skölja ordentligt med vatten.”

Pajarre-Sorsa lyfter fram att ett specialfall är minnessjuka personer som kan råka dricka handdiskmedel. Då är det skummet i ämnet som gör att det är farligt, för om personen kräks kan skummet hamna i lungorna.

Förvara kemikalier i originalförpackningen

En risk när det gäller förgiftning är också att man flyttar kemikalier från originalförpackningen till en annan förpackning som ser trevligare ut. Förutom att risken för skador ökar genom det så försvinner även bruksanvisningarna och produktinformationen. 

”Originalförpackningar skyddar produkten och för oss är det också viktigt att veta exakt vilket ämne det handlar om.”

Att hälla över tvättmedel eller kylarvätska till exempelvis i en tom läskflaska kan orsaka förvirring om man tror att man kan dricka vätskan.

Man kan även ringa anonymt och i förväg

Vissa skador är av sådan art att man inte vill berätta om dem för någon. Pajarre-Sorsa tröstar med att experterna på Giftinformationscentralen har hört allt möjligt och egentligen inte blir förvånade av något längre. Även om den som ringer skäms har samma sak förmodligen hänt någon annan.

”Vi försöker alltid bemöta den som har ringt med respekt. Man kan också ringa till oss anonymt. Vi behöver information om från vilket ort man ringer, och för att göra en riskbedömning behöver vi veta ålder, kön och ibland vikt.”

Information om ort är viktigt för att kunna bedöma hur brådskande det är att söka vård. Avstånden ser helt olika ut om man bor till exempel i Helsingfors eller i Lappland.

Pajarre-Sorsa rekommenderar att man också förbereder sig för förgiftningssituationer i förväg. På Giftinformationscentralens webbplats finns bland annat en informationsbank med information om hur giftiga olika ämnen och växter är, anvisningar för första hjälpen samt generella anvisningar för olika situationer, till exempel information om blågröna alger, huggormsbett och svampar. 

”Man kan också ringa oss i förväg, innan något har hänt. Det kan till exempel vara om man ska ge en växt som gåva och vill veta om den är giftig eller inte”, säger Pajarre-Sorsa.

Jorvs bråckcentrum är ett av de största i Europa. Här görs varje år över 2 000 operationer.

”Till oss kommer ofta patienter med stora, återkommande eller på annat sätt utmanande bråck. För det krävs mångsidig erfarenhet och individuell operationsplanering”, säger specialistläkaren inom bukkirurgi Tom Scheinin.

Ett bråck är ett svagt område i bukväggen där det först uppstår en öppning och sedan en utbuktning. Fett, tarmar eller annan vävnad kan tryckas ut i utbuktningen. Ett bråck kan till exempel uppstå i naveln, ljumskarna eller diafragman, och operationsärr innebär också en större risk för bråck. I vissa fall handlar det om ett inre bråck, där en krökning av tarmen fastnar i ett trångt utrymme i buken.

Ett bråck kan länge vara symtomfritt

Riskfaktorer för bråck är svag bindväv, ärftlighet, rökning och vissa läkemedel. Det inre trycket i buken ökar av tunga lyft, kronisk hosta, förstoppning, övervikt och graviditet. Ett bråck kan länge vara symtomfritt, men med tiden växer ofta utbuktningen och bråcköppningen och kan orsaka smärta eller blockering av tarmen.

Bråck läker inte av sig självt. Symtomfria bråck kan man följa upp, men operation är den enda permanenta behandlingsformen. Om vävnaden som trycks ut i bråcket kläms åt kan det leda till smärta, svullnad i buken och eventuellt kräkningar och till och med bidra till skadad vävnad. Situationen kräver ofta en akut operation.

”Operationsmetoden väljs alltid utifrån patientens situation och bråckets egenskaper. Vi använder oss av öppen teknik, endoskopisk teknik och robotassisterad teknik, och av dessa väljs det bästa alternativet för respektive patient”, säger Scheinin.

Robotkirurgi påskyndar återhämtningen

Robotkirurgi möjliggör i vissa fall en exakt korrigering och en kortare tid på sjukhus och för återhämtning. Under fyra år har över 1 600 bråckpatienter opererats med robotkirurgi i Jorv.

Hur återhämtningen ser ut beror på patienten och den korrigering som har gjorts. En del patienter skrivs ut redan på operationsdagen, medan det efter mer omfattande korrigeringar med öppen teknik kan behövas längre avdelningsvård. 

Efter operationen ska man undvika tunga lyft, men att röra på sig försiktigt främjar återhämtningen. Idag används bråcknät vid nästan alla korrigeringar för att minska risken för att bråcket återkommer.