Det är fråga om en kedjereaktion. Minskad finansiering för organisationerna bidrar till minskade arbetsinsatser för sakkunniga inom organisationerna och minskat stöd från frivilligverksamheten. Ett minskat antal anställda bidrar till att nya kamratstödjare inte kan rekryteras och ges introduktion i tillräcklig omfattning samt att patienten allt oftare tvingas möta sjukdomen och genomgå återhämtningen utan kamratstöd.

Kamratstödet kompletterar vården på ett betydande sätt

Kamratstöd innebär möten mellan människor som upplevt samma sak: att dela praktiska erfarenheter, få förståelse och hopp. Med hjälp av kamratstöd får patienten också information om och extra motivation för sin vård. Om kamratstödet minskar, blir patienten lättare ensam med sina frågor och sin oro.

På HUS sjukhus förverkligas kamratstödet med hjälp av frivilliga som har utbildats av organisationer. Kamratstödjare kan man möta i sjukhusens entrélokal vid OLKA-punkterna eller på avdelningarna. På grund av patientsäkerheten är sjukhuset en speciell miljö, där tystnadsplikt, sjukhushygien och andra regler också gäller frivilliga. Verksamheten kräver rekrytering av lämpliga frivilliga och en grundlig introduktion, för att mötena på alla sätt ska vara trygga.

Kamratstöd ersätter inte den vård som vårdanställda ger, men kompletterar den på ett betydande sätt. Kamratstödjarna utför krävande hjälparbete utan ekonomisk ersättning, men även i deras arbete behövs utbildning och vägledning som stöd. Om organisationernas resurser minskas, rubbas detta viktiga skede.

Nedskärningar riktade mot organisationerna riktar sig också direkt mot patienterna

Då patienten bekantar sig med organisationernas tjänster redan på sjukhuset, blir också tröskeln lägre att ta emot hjälp i ett senare skede. Organisationernas stöd är flexibelt och bygger på flera kanaler – stöd ges i grupp och individuellt, ansikte mot ansikte, per telefon eller digitalt. Om lågtröskelträffarna minskar, blir en del av patienterna utan kamratstöd just då stödet är mest värdefullt.

Vid HUS är organisationssamarbete en del av patientens vårdstig för att stödet så bra som möjligt ska nå patienten. Det här arbetet kräver ett nära samarbete med organisationernas anställda, kamratstödjare och sjukhusets personal. Minskat ekonomiskt stöd till organisationerna ses på sjukhuset i form av ett minskat antal kamratstödsmöten, vilket inte vårdpersonalen kan ersätta.

Ekonomiska nedskärningar riktade mot organisationerna är också direkt riktade mot patienterna. Om möjligheterna till kamratstöd minskar, kommer patienten lättare att känna sig ensam. Det har en stor betydelse både för återhämtningen och för att klara sig i vardagen.
 

De vanligaste situationerna som föranleder ett samtal till Giftinformationscentralen handlar om barn. Barnet har smakat på något i hemmet, till exempel läkemedel, tvättmedel, andra kemikalier eller växter. 

När det gäller vuxna är det vanligast med situationer där man har råkat ta sina läkemedel två gånger eller tagit fel dos på annat sätt. 

”Vid misstanke om förgiftning handlar det i regel om allt man kan hitta i hemmet. Självdestruktiva fall är ett annat kapitel”, berättar farmaceut Suvi Pajarre-Sorsa.

Ring en sakkunnig om du misstänker förgiftning – googla inte

Pajarre-Sorsa betonar att det inte finns några onödiga samtal.

”Det är alltid värt att ringa om man misstänker förgiftning. Man behöver inte fundera på om det verkligen är något som har hänt eller inte, man kan alltid ringa. Vi kommer att berätta om vi inte är rätt instans eller om det inte finns någon risk för förgiftning i det fallet. Vårt jobb är att göra en riskbedömning: man kan fråga oss så berättar vi hur man bör agera i situationen.”

Ett större problem än onödiga samtal är att personer i akuta förgiftningssituationer börjar googla eller fråga AI om råd. Det tar mycket värdefull tid och ger inte nödvändigtvis rätt svar.

”Sökmotorer och artificiell intelligens kan inte bedöma ett enskilt fall. Ett ämne kan vara potentiellt farligt i sig, medan sättet man har exponerats för ämnet på kanske inte nödvändigtvis är farligt alls. Artificiell intelligens kan åtminstone inte tills vidare på ett tillförlitligt sätt bedöma om det handlar om en ofarlig situation eller om en genuint farlig exponering”, säger Pajarre-Sorsa.

På Giftinformationscentralen svarar en sakkunnig inom farmaci som alltid har den senaste informationen. Sökmotorer eller artificiell intelligens kan ge föråldrad information, eller så kan sökresultatet baseras på opålitliga källor.

”När det gäller barn sker exponeringen ofta genom att de har smakat på något, inte ätit något. Ämnet kan innehålla något som är skadligt, men att smaka lite grann eller hantera ämnet en kort tid behöver inte nödvändigtvis utgöra någon fara. Vi kan bedöma från fall till fall att det just i den här situationen inte uppstår någon förgiftning, trots att ämnet i princip är skadligt.”

Möjligheten att få hjälp försvåras också av att informationen är splittrad och det kan vara svårt att avgöra vilken instans man ska kontakta. Förutom att använda Google och AI söker man hjälp genom att ringa till Jourhjälpen eller nödcentralen eller genom att ta sig direkt till akutmottagningen. Genom att ringa Giftinformationscentralen när man misstänker en förgiftning minskar belastningen på akutmottagningar och nödcentralen, och den som ringer får direkt prata med en expert.

Skölj alltid ögonen omedelbart

Vid akut misstanke om förgiftning blir man ofta ängslig, rädd och panikslagen. 

”Vi försöker först alltid lugna ner situationen så att vi kan få en helhetsbild av vad som har hänt. Vi har alla vår egen metod för att lugna ner den som ringer. Själv ställer jag ofta fler frågor än jag behöver för att göra en riskbedömning. När vi har fått samtalskontakt kan den som ringer bättre ta emot vårdanvisningar.”

Under samtalet går den som har jour vid Giftinformationscentralen tillsammans med den som ringer igenom vad som har hänt, vem som har drabbats och när. Hur man har exponerats är också viktig information. Rent praktiskt har det visat sig att alla kroppens exponeringsvägar är möjliga. För varje samtal registreras den nödvändiga informationen på en blankett som den jourhavande personen använder för att göra en riskbedömning. Efter det ger hen vårdanvisningar eller hänvisar vid behov personen vidare för fortsatt vård.

Det är viktigast att agera snabbt vid ögonexponering, för ett öga kan skadas väldigt snabbt. Det generella rådet när man har fått in ett giftigt ämne i ögat är att skölja ögat direkt och att söka annan hjälp efter det, eller att ringa samtidigt som man sköljer ögat.

Mest skadligt är lösningsmedel, frätande rengöringsmedel och eteriska oljor

De vanligaste farliga ämnena som finns i hemmet är olika typer av bilkemikalier såsom kylarvätska, olika lösningsmedel, frätande rengöringsmedel såsom avloppsrensningsmedel, ugns- och grillrengöringsmedel och tändvätska. 

”När det gäller frätande ämnen kan även en liten droppe som hamnar i ögat skada synen. Därför ska man alltid skölja ögat noggrant, följa bruksanvisningarna och använda skyddsglasögon.”

Även olika eteriska oljor som finns i bastudofter, luftrenare och diffusers är mycket skadliga vid förtäring.

Tvättmedel och diskmaskinsmedel är däremot i huvudsak irriterande. 

”Vanligt tvättmedel och allmänna rengöringsmedel kan orsaka till exempel kräkningar, men de är vanligtvis inte frätande. Om man till exempel råkar få handdiskmedel i ögat räcker det ofta att skölja ordentligt med vatten.”

Pajarre-Sorsa lyfter fram att ett specialfall är minnessjuka personer som kan råka dricka handdiskmedel. Då är det skummet i ämnet som gör att det är farligt, för om personen kräks kan skummet hamna i lungorna.

Förvara kemikalier i originalförpackningen

En risk när det gäller förgiftning är också att man flyttar kemikalier från originalförpackningen till en annan förpackning som ser trevligare ut. Förutom att risken för skador ökar genom det så försvinner även bruksanvisningarna och produktinformationen. 

”Originalförpackningar skyddar produkten och för oss är det också viktigt att veta exakt vilket ämne det handlar om.”

Att hälla över tvättmedel eller kylarvätska till exempelvis i en tom läskflaska kan orsaka förvirring om man tror att man kan dricka vätskan.

Man kan även ringa anonymt och i förväg

Vissa skador är av sådan art att man inte vill berätta om dem för någon. Pajarre-Sorsa tröstar med att experterna på Giftinformationscentralen har hört allt möjligt och egentligen inte blir förvånade av något längre. Även om den som ringer skäms har samma sak förmodligen hänt någon annan.

”Vi försöker alltid bemöta den som har ringt med respekt. Man kan också ringa till oss anonymt. Vi behöver information om från vilket ort man ringer, och för att göra en riskbedömning behöver vi veta ålder, kön och ibland vikt.”

Information om ort är viktigt för att kunna bedöma hur brådskande det är att söka vård. Avstånden ser helt olika ut om man bor till exempel i Helsingfors eller i Lappland.

Pajarre-Sorsa rekommenderar att man också förbereder sig för förgiftningssituationer i förväg. På Giftinformationscentralens webbplats finns bland annat en informationsbank med information om hur giftiga olika ämnen och växter är, anvisningar för första hjälpen samt generella anvisningar för olika situationer, till exempel information om blågröna alger, huggormsbett och svampar. 

”Man kan också ringa oss i förväg, innan något har hänt. Det kan till exempel vara om man ska ge en växt som gåva och vill veta om den är giftig eller inte”, säger Pajarre-Sorsa.

Jorvs bråckcentrum är ett av de största i Europa. Här görs varje år över 2 000 operationer.

”Till oss kommer ofta patienter med stora, återkommande eller på annat sätt utmanande bråck. För det krävs mångsidig erfarenhet och individuell operationsplanering”, säger specialistläkaren inom bukkirurgi Tom Scheinin.

Ett bråck är ett svagt område i bukväggen där det först uppstår en öppning och sedan en utbuktning. Fett, tarmar eller annan vävnad kan tryckas ut i utbuktningen. Ett bråck kan till exempel uppstå i naveln, ljumskarna eller diafragman, och operationsärr innebär också en större risk för bråck. I vissa fall handlar det om ett inre bråck, där en krökning av tarmen fastnar i ett trångt utrymme i buken.

Ett bråck kan länge vara symtomfritt

Riskfaktorer för bråck är svag bindväv, ärftlighet, rökning och vissa läkemedel. Det inre trycket i buken ökar av tunga lyft, kronisk hosta, förstoppning, övervikt och graviditet. Ett bråck kan länge vara symtomfritt, men med tiden växer ofta utbuktningen och bråcköppningen och kan orsaka smärta eller blockering av tarmen.

Bråck läker inte av sig självt. Symtomfria bråck kan man följa upp, men operation är den enda permanenta behandlingsformen. Om vävnaden som trycks ut i bråcket kläms åt kan det leda till smärta, svullnad i buken och eventuellt kräkningar och till och med bidra till skadad vävnad. Situationen kräver ofta en akut operation.

”Operationsmetoden väljs alltid utifrån patientens situation och bråckets egenskaper. Vi använder oss av öppen teknik, endoskopisk teknik och robotassisterad teknik, och av dessa väljs det bästa alternativet för respektive patient”, säger Scheinin.

Robotkirurgi påskyndar återhämtningen

Robotkirurgi möjliggör i vissa fall en exakt korrigering och en kortare tid på sjukhus och för återhämtning. Under fyra år har över 1 600 bråckpatienter opererats med robotkirurgi i Jorv.

Hur återhämtningen ser ut beror på patienten och den korrigering som har gjorts. En del patienter skrivs ut redan på operationsdagen, medan det efter mer omfattande korrigeringar med öppen teknik kan behövas längre avdelningsvård. 

Efter operationen ska man undvika tunga lyft, men att röra på sig försiktigt främjar återhämtningen. Idag används bråcknät vid nästan alla korrigeringar för att minska risken för att bråcket återkommer.

Cirka 80 procent av förstföderskorna får en bristning i mellangården i samband med förlossningen. Till exempel på Kvinnokliniken får cirka 5 000 föderskor en bristning varje år. Det är ytterst viktigt att diagnostisera och behandla bristningarna. Därför har HUS redan i flera års tid satsat på just detta.

Enligt undervisningsskötare Anne Vesterinen för Kvinnoklinikens förlossningsenheter är förebyggande av bristningar något av det viktigaste inom barnmorskearbetet. Alla bristningar kan inte förebyggas helt, men identifiering och högklassig behandling av dem är viktigt för patientens välbefinnande.

Problem: Förlossningsbristningar är allmänna, men diagnostisering av dem kan vara svårt

Största delen av dem som föder vaginalt får en bristning av någon grad i samband med förlossningen. Bristningarna klassificeras enligt deras omfattning på skalan 1–4, där första gradens bristning innebär en lindrig bristning i mellangården och fjärde gradens bristning en svår bristning som korrigeras i operationssal. Första och andra gradens bristningar suturerar barnmorskan, svårare bristningar behandlar en läkare. Största delen av bristningarna är till all lycka lindriga.

Enligt Vesterinen visar en snyggt suturerad såryta inte alltid hur mellangårdens muskler och anatomi har beaktats.

”Allt utgår från en bra kontroll och diagnostisering av bristningsområdet”.

Barnmorskan Pauliina Vänttilä är på samma linje. Med tanke på läkning av patientens sår och muskulatur är rätt diagnos av bristningen och kännedom om anatomin A och O. Då svåra bristningar genast identifieras, går läkningen bättre.

Bland annat föderskans övervikt, instrumentell förlossning och diabetes bidrar till ökad risk för bristningar. Avsaknad av ett gemensamt språk mellan barnmorskan och föderskan ökar också risken, även om tolk används.

Bristfälligt behandlad bristning i mellangården kan försämra kvinnans sexuella hälsa och senare bidra till risk för bäckenbottensframfall eller avföringsinkontinens.

Lösning: Förlossningssjukhusens personal får tilläggsutbildning i att identifiera och behandla bristningar

Vid HUS förlossningssjukhus har det gjorts stora satsningar på behandling av förlossningsbristningar. År 2022 inleddes på önskemål av barnmorskorna en utbildning i suturering för barnmorskorna inom hela enheten. För närvarande ordnar enheternas undervisningsskötare eller ansvarspersoner vid HUS förlossningssjukhus regelbundna utbildningar.

”Målet är att varje ny barnmorska vid förlossningsenheten ska genomgå utbildningen inom ett halvår från att anställningen inleddes”, säger överskötare Satu Polkko.

Enligt Anne Vesterinen har det kommit endast positiv respons om utbildningarna.

”Vi lär ut baskunskaper och evidensbaserade suturtekniker. Det är roligt att utbilda, då alla är motiverade att lära sig. Även chefernas engagemang har varit strålande”, säger Vesterinen.

Utbildningarna består av föreläsningar och praktiskt arbete. Barnmorskorna fördjupar sitt kunnande inom till exempel anatomi och diagnostisering av bristningar. Dessutom får de som genomgått utbildningen tillgång till elektroniskt läromaterial.

Enligt Vesterinen är suturutbildningen ett exempel på hur magnetsjukhusets principer omsätts i vardagen.

”Personalen får utvecklas, forskningsevidens styr verksamheten och cheferna möjliggör och uppmuntrar lärande. Det resulterar i att föderskorna får tryggare och högklassigare vård än tidigare.”

Av HUS förlossningssjukhus har det vid Kvinnokliniken och i Esbo utöver utbildningarna också införts observation av suturering. Det innebär att till exempel en barnmorska följer med då en kollega suturerar och de delar under situationen tips med varandra. Efter observationen förs ännu ett samtal om lärande tillsammans. Suturering tillsammans har fått ett gott mottagande vid båda enheterna.

Effektiv smärtlindring är också en viktig del av sutureringen av bristningar.

”Ingen suturering görs utan tillräcklig bedövning. Vi använder till exempel redan i utdrivningsskedet bedövning som också hjälper i suturskedet. Vi använder lokalbedövning och ledningsanestesi och dessutom är det möjligt att sätta till smärtlindring via en befintlig epiduralkateter”, säger Vesterinen.

Utveckling av behandlingen av bristningar är en hjärtesak för Vesterinen och ett ämne som hon har velat fördjupa sin inom i sitt arbete som barnmorska. Hon har även gjort sitt eget högre YH-lärdomsprov om ämnet och har i sina tankar många nya sätt att ytterligare förbättra behandlingen. 

Enligt Vesterinen påverkar behandlingen av bristningar på bred front hela livet för kvinnan och familjen. Därför är det viktigt att satsa på behandlingen.

“Vi vill att de föderskor som kommer till oss ska kunna lita på att få god vård. Varje barnmorska vill att den kvinna som föder ska få god vård också när det gäller behandling av bristningar. Vi finns här för kvinnorna.”

Hos vuxna patienter är den vanligaste behandlingsformen vid typ 1-diabetes flerdosbehandling eller en insulinpump som patienten själv reglerar. Man uppskattar att en patient som drabbats av diabetes fattar över 40 vårdbeslut per dag.

Med dessa behandlingsformer lämnar patienter med typ 1-diabetes arbetslivet i genomsnitt vid 54 års ålder på grund av följdsjukdomar i anslutning till diabetes. Dödligheten bland diabetespatienter i arbetsför ålder är nästan fyra gånger högre jämfört med den övriga befolkningen.

Vi har misslyckats med behandlingen, eftersom patienterna skulle kunna erbjudas en mer fungerande och patientvänligare behandlingsform: en smartpump som doserar insulin.

Smartpump är den överlägset bästa behandlingsformen

De första smartpumparna togs i bruk 2018. Smartpumpar doserar insulin med täta intervaller baserat på glukossensorns värden, prognoser och den totala mängden insulin.

De vetenskapliga bevisen vad gäller smartpumpar är redan överlägsna jämfört med traditionella behandlingsformer för diabetes. Behandlingen har också visat sig vara kostnadseffektiv. Trots detta är smartpumpar fortfarande ovanliga bland vuxna patienter: uppskattningsvis får endast omkring 10 procent av patienterna tillgång till dem.

Det är kortsiktigt att spara in på smartpumpar

Skälen till varför patienter inte får en smart insulinpump är många och varierar från välfärdsområde till välfärdsområde. Inom ett välfärdsområde krävs att patienterna visar sin lämplighet för behandlingen genom ett motivationsbrev, inom ett annat inleds behandlingen för personer över 35 år med en vanlig pump i stället för en smartpump, och inom ett tredje tas en patient som utför fysiskt krävande arbete och som på grund av flerdosbehandling måste vakna varje natt för att injicera insulin inte ens upp till bedömning för smartpump.

Varför är det så här?

Välfärdsområdenas finansieringsmodell uppmuntrar för närvarande inte till kostnadseffektiv vård av patienter på lång sikt. Distributionen av vårdutrustning är problematisk, eftersom hjälpmedlen för behandling med smartpump kostar tre gånger mer än flerdosbehandling. Den specialiserade sjukvårdens kostnader minskar när sjukdomar relaterade till diabetes som behandlas inom den specialiserade sjukvården minskar till följd av behandling med smartpump, men denna besparing syns inte i välfärdsområdenas budgetar.

Smartpumpar garanterar barn en friskare framtid

Vår forskargrupp som bedriver forskning om smartpumpar hos barn, Childhood Diabetes Helsinki, har visat att behandling med smartpump redan hos små barn är överlägsen jämfört med andra behandlingsformer för diabetes. Cirka 80 procent av barnpatienterna använder en smartpump. I och med studien som snart inleds och omfattar smartpumpbehandling hos patienter som nyligen drabbats, kommer andelen att stiga till nära 100 procent under de närmaste åren.

I en tid med sjunkande nativitet är vår uppgift att hjälpa friska människor till vuxen ålder. Deras arbetskarriär eller liv avbryts inte i förtid på grund av diabetes, vilket torde vara den mest kostnadseffektiva vården ur samhällets perspektiv.

Jag hoppas på samma engagemang även i vården av vuxna patienter; behandling med smartpump ska vara normen, inte undantaget, för alla som har typ 1-diabetes – oberoende av ålder eller bostadsort.

I den här artikeln får du fem viktiga tips om säker användning av receptfria läkemedel.

Varför får barn och unga stressfrakturer? 

Barn och unga är känsligast för stressfrakturer under tillväxtspurter. I allmänhet uppstår stressfrakturer efter tio års ålder då den unga växter snabbt och träningsmängden är stor. Stressfrakturer är något vanligare hos flickor än hos pojkar.  

”Risken att få en stressfraktur ökar vid för lite sömn och för litet intag av D-vitamin, lågt viktindex, psykisk belastning och dålig näringsstatus. Även tidigare stressfrakturer ökar risken för att få en stressfraktur på nytt”, säger Matti Ahonen.

Om mängden ledd träning överskrider 15 timmar per vecka eller om motionsmängden är mycket liten, ökar sannolikheten för stressfraktur. Dessutom ökar en alltför tidig specialisering på en idrottsgren och träning året om utan avbrott risken för stressfrakturer.

Uppsök läkare om smärtan har fortgått i mer än två veckor

Största delen av stressfrakturerna hos barn och unga i växande ålder uppstår i nedre ryggen. Utöver det förekommer stressfrakturer i benen i de nedre extremiteterna som till exempel i underbenen och mellanfoten. 

En stressfraktur identifieras genom smärta som kommer gradvis och ökar då belastningen ökar. Smärtan lättar då man stannar upp, men återkommer då man börjar röra på sig igen.  

”Ett viktigt symtom på stressfraktur är en stickande smärta som exakt kan lokaliseras och som i allmänhet blir värre då man rör på sig.  Det är bra att uppsöka läkare om smärtan har fortgått i mer än två veckor”, instruerar Ahonen. 

Hur undersöks stressfrakturer? 

Då barnet eller den unga kommer till läkarens mottagning går man med läkaren först igenom symtom; var och när känns smärtan. Efter det testar läkaren rörelsebanor och rörlighet, undersöker smärtområdet genom att trycka och knacka med fingrarna samt bedömer ryggens eller de nedre extremiteternas linjer. 

Vid behov tas röntgenbild eller görs en magnetundersökning. Bilddiagnostiska undersökningar behövs inte alltid.

”Den unga kommer ofta till läkarens mottagning på nytt 6–8 veckor efter att stressfrakturen har konstaterats. Vid besöket säkerställer vi att läkningen har börjat”, säger Ahonen. 

Paus från idrotten och rehabilitering under ledning av en fysioterapeut 

Den viktigaste behandlingen av en stressfraktur är vila och att undvika belastning. 

Vid stressfrakturer i ryggen varar pausen från idrotten i allmänhet 3–4 månader. Vid behandling av stressfrakturer i nedre extremiteterna är pausen från idrott något kortare, cirka 2–3 månader.  

Det är bra att inte återgå till idrottandet alltför tidigt, eftersom stressfrakturen då kan återkomma. 

På fysioterapeutens mottagning får man tips på stretchning och muskelövningar. I de flesta fall behövs ingen slutkontroll och man kan återgå till idrotten då smärtan är borta och det har gått tillräckligt lång tid.

Prognosen för en stressfraktur är utmärkt om den behandlas rätt

En paus från idrottandet i ett tidigt skede ger det bästa resultatet. Det krävs sällan att man helt och håller slutar med idrotten och en kirurgisk behandling görs endast i undantagsfall. 

Vid behandling av stressfrakturer ska det utöver behandlingen fästas vikt vid orsakerna till och förebyggande av skadorna, såsom mångsidig motion, tillräcklig vila och näringsstatus. 

Om den unga till exempel utövar lagsport, kan man diskutera med tränare, fysioterapeut eller läkare hur den unga kan delta i träningarna.  

”Nästan alla kan återgå till sina intressen då stressfrakturen har läkt. Det behövs bara tid och tålamod för återhämtning”, säger Ahonen.

Om sömnlösheten är långvarig (över tre månader) och du upplever att det stör din funktionsförmåga och livskvalitet, ska du inte tveka att söka hjälp. Bakom symtomen på sömnlöshet kan det också finnas någon annan sömnstörning eller sjukdom som det är viktigt att reda ut och behandla korrekt. 

Den bästa och primära behandlingen av sömnstörningar är kognitiv beteendeterapi mot sömnlöshet (CBT-I). Kontakta primärvården, det vill säga en hälsostation, företagshälsovården eller en privat läkarstation. 

Ytterligare information om förberedelse inför operationen finns i Hälsobyn.