Varför får barn och unga stressfrakturer?
Barn och unga är känsligast för stressfrakturer under tillväxtspurter. I allmänhet uppstår stressfrakturer efter tio års ålder då den unga växter snabbt och träningsmängden är stor. Stressfrakturer är något vanligare hos flickor än hos pojkar.
”Risken att få en stressfraktur ökar vid för lite sömn och för litet intag av D-vitamin, lågt viktindex, psykisk belastning och dålig näringsstatus. Även tidigare stressfrakturer ökar risken för att få en stressfraktur på nytt”, säger Matti Ahonen.
Om mängden ledd träning överskrider 15 timmar per vecka eller om motionsmängden är mycket liten, ökar sannolikheten för stressfraktur. Dessutom ökar en alltför tidig specialisering på en idrottsgren och träning året om utan avbrott risken för stressfrakturer.
Uppsök läkare om smärtan har fortgått i mer än två veckor
Största delen av stressfrakturerna hos barn och unga i växande ålder uppstår i nedre ryggen. Utöver det förekommer stressfrakturer i benen i de nedre extremiteterna som till exempel i underbenen och mellanfoten.
En stressfraktur identifieras genom smärta som kommer gradvis och ökar då belastningen ökar. Smärtan lättar då man stannar upp, men återkommer då man börjar röra på sig igen.
”Ett viktigt symtom på stressfraktur är en stickande smärta som exakt kan lokaliseras och som i allmänhet blir värre då man rör på sig. Det är bra att uppsöka läkare om smärtan har fortgått i mer än två veckor”, instruerar Ahonen.
Hur undersöks stressfrakturer?
Då barnet eller den unga kommer till läkarens mottagning går man med läkaren först igenom symtom; var och när känns smärtan. Efter det testar läkaren rörelsebanor och rörlighet, undersöker smärtområdet genom att trycka och knacka med fingrarna samt bedömer ryggens eller de nedre extremiteternas linjer.
Vid behov tas röntgenbild eller görs en magnetundersökning. Bilddiagnostiska undersökningar behövs inte alltid.
”Den unga kommer ofta till läkarens mottagning på nytt 6–8 veckor efter att stressfrakturen har konstaterats. Vid besöket säkerställer vi att läkningen har börjat”, säger Ahonen.
Paus från idrotten och rehabilitering under ledning av en fysioterapeut
Den viktigaste behandlingen av en stressfraktur är vila och att undvika belastning.
Vid stressfrakturer i ryggen varar pausen från idrotten i allmänhet 3–4 månader. Vid behandling av stressfrakturer i nedre extremiteterna är pausen från idrott något kortare, cirka 2–3 månader.
Det är bra att inte återgå till idrottandet alltför tidigt, eftersom stressfrakturen då kan återkomma.
På fysioterapeutens mottagning får man tips på stretchning och muskelövningar. I de flesta fall behövs ingen slutkontroll och man kan återgå till idrotten då smärtan är borta och det har gått tillräckligt lång tid.
Prognosen för en stressfraktur är utmärkt om den behandlas rätt
En paus från idrottandet i ett tidigt skede ger det bästa resultatet. Det krävs sällan att man helt och håller slutar med idrotten och en kirurgisk behandling görs endast i undantagsfall.
Vid behandling av stressfrakturer ska det utöver behandlingen fästas vikt vid orsakerna till och förebyggande av skadorna, såsom mångsidig motion, tillräcklig vila och näringsstatus.
Om den unga till exempel utövar lagsport, kan man diskutera med tränare, fysioterapeut eller läkare hur den unga kan delta i träningarna.
”Nästan alla kan återgå till sina intressen då stressfrakturen har läkt. Det behövs bara tid och tålamod för återhämtning”, säger Ahonen.
