Vid förgiftning finns pålitlig hjälp bara ett telefonsamtal bort

De vanligaste situationerna som föranleder ett samtal till Giftinformationscentralen handlar om barn. Barnet har smakat på något i hemmet, till exempel läkemedel, tvättmedel, andra kemikalier eller växter. 

När det gäller vuxna är det vanligast med situationer där man har råkat ta sina läkemedel två gånger eller tagit fel dos på annat sätt. 

”Vid misstanke om förgiftning handlar det i regel om allt man kan hitta i hemmet. Självdestruktiva fall är ett annat kapitel”, berättar farmaceut Suvi Pajarre-Sorsa.

Ring en sakkunnig om du misstänker förgiftning – googla inte

Pajarre-Sorsa betonar att det inte finns några onödiga samtal.

”Det är alltid värt att ringa om man misstänker förgiftning. Man behöver inte fundera på om det verkligen är något som har hänt eller inte, man kan alltid ringa. Vi kommer att berätta om vi inte är rätt instans eller om det inte finns någon risk för förgiftning i det fallet. Vårt jobb är att göra en riskbedömning: man kan fråga oss så berättar vi hur man bör agera i situationen.”

Ett större problem än onödiga samtal är att personer i akuta förgiftningssituationer börjar googla eller fråga AI om råd. Det tar mycket värdefull tid och ger inte nödvändigtvis rätt svar.

”Sökmotorer och artificiell intelligens kan inte bedöma ett enskilt fall. Ett ämne kan vara potentiellt farligt i sig, medan sättet man har exponerats för ämnet på kanske inte nödvändigtvis är farligt alls. Artificiell intelligens kan åtminstone inte tills vidare på ett tillförlitligt sätt bedöma om det handlar om en ofarlig situation eller om en genuint farlig exponering”, säger Pajarre-Sorsa.

På Giftinformationscentralen svarar en sakkunnig inom farmaci som alltid har den senaste informationen. Sökmotorer eller artificiell intelligens kan ge föråldrad information, eller så kan sökresultatet baseras på opålitliga källor.

”När det gäller barn sker exponeringen ofta genom att de har smakat på något, inte ätit något. Ämnet kan innehålla något som är skadligt, men att smaka lite grann eller hantera ämnet en kort tid behöver inte nödvändigtvis utgöra någon fara. Vi kan bedöma från fall till fall att det just i den här situationen inte uppstår någon förgiftning, trots att ämnet i princip är skadligt.”

Möjligheten att få hjälp försvåras också av att informationen är splittrad och det kan vara svårt att avgöra vilken instans man ska kontakta. Förutom att använda Google och AI söker man hjälp genom att ringa till Jourhjälpen eller nödcentralen eller genom att ta sig direkt till akutmottagningen. Genom att ringa Giftinformationscentralen när man misstänker en förgiftning minskar belastningen på akutmottagningar och nödcentralen, och den som ringer får direkt prata med en expert.

Skölj alltid ögonen omedelbart

Vid akut misstanke om förgiftning blir man ofta ängslig, rädd och panikslagen. 

”Vi försöker först alltid lugna ner situationen så att vi kan få en helhetsbild av vad som har hänt. Vi har alla vår egen metod för att lugna ner den som ringer. Själv ställer jag ofta fler frågor än jag behöver för att göra en riskbedömning. När vi har fått samtalskontakt kan den som ringer bättre ta emot vårdanvisningar.”

Under samtalet går den som har jour vid Giftinformationscentralen tillsammans med den som ringer igenom vad som har hänt, vem som har drabbats och när. Hur man har exponerats är också viktig information. Rent praktiskt har det visat sig att alla kroppens exponeringsvägar är möjliga. För varje samtal registreras den nödvändiga informationen på en blankett som den jourhavande personen använder för att göra en riskbedömning. Efter det ger hen vårdanvisningar eller hänvisar vid behov personen vidare för fortsatt vård.

Det är viktigast att agera snabbt vid ögonexponering, för ett öga kan skadas väldigt snabbt. Det generella rådet när man har fått in ett giftigt ämne i ögat är att skölja ögat direkt och att söka annan hjälp efter det, eller att ringa samtidigt som man sköljer ögat.

Mest skadligt är lösningsmedel, frätande rengöringsmedel och eteriska oljor

De vanligaste farliga ämnena som finns i hemmet är olika typer av bilkemikalier såsom kylarvätska, olika lösningsmedel, frätande rengöringsmedel såsom avloppsrensningsmedel, ugns- och grillrengöringsmedel och tändvätska. 

”När det gäller frätande ämnen kan även en liten droppe som hamnar i ögat skada synen. Därför ska man alltid skölja ögat noggrant, följa bruksanvisningarna och använda skyddsglasögon.”

Även olika eteriska oljor som finns i bastudofter, luftrenare och diffusers är mycket skadliga vid förtäring.

Tvättmedel och diskmaskinsmedel är däremot i huvudsak irriterande. 

”Vanligt tvättmedel och allmänna rengöringsmedel kan orsaka till exempel kräkningar, men de är vanligtvis inte frätande. Om man till exempel råkar få handdiskmedel i ögat räcker det ofta att skölja ordentligt med vatten.”

Pajarre-Sorsa lyfter fram att ett specialfall är minnessjuka personer som kan råka dricka handdiskmedel. Då är det skummet i ämnet som gör att det är farligt, för om personen kräks kan skummet hamna i lungorna.

Förvara kemikalier i originalförpackningen

En risk när det gäller förgiftning är också att man flyttar kemikalier från originalförpackningen till en annan förpackning som ser trevligare ut. Förutom att risken för skador ökar genom det så försvinner även bruksanvisningarna och produktinformationen. 

”Originalförpackningar skyddar produkten och för oss är det också viktigt att veta exakt vilket ämne det handlar om.”

Att hälla över tvättmedel eller kylarvätska till exempelvis i en tom läskflaska kan orsaka förvirring om man tror att man kan dricka vätskan.

Man kan även ringa anonymt och i förväg

Vissa skador är av sådan art att man inte vill berätta om dem för någon. Pajarre-Sorsa tröstar med att experterna på Giftinformationscentralen har hört allt möjligt och egentligen inte blir förvånade av något längre. Även om den som ringer skäms har samma sak förmodligen hänt någon annan.

”Vi försöker alltid bemöta den som har ringt med respekt. Man kan också ringa till oss anonymt. Vi behöver information om från vilket ort man ringer, och för att göra en riskbedömning behöver vi veta ålder, kön och ibland vikt.”

Information om ort är viktigt för att kunna bedöma hur brådskande det är att söka vård. Avstånden ser helt olika ut om man bor till exempel i Helsingfors eller i Lappland.

Pajarre-Sorsa rekommenderar att man också förbereder sig för förgiftningssituationer i förväg. På Giftinformationscentralens webbplats finns bland annat en informationsbank med information om hur giftiga olika ämnen och växter är, anvisningar för första hjälpen samt generella anvisningar för olika situationer, till exempel information om blågröna alger, huggormsbett och svampar. 

”Man kan också ringa oss i förväg, innan något har hänt. Det kan till exempel vara om man ska ge en växt som gåva och vill veta om den är giftig eller inte”, säger Pajarre-Sorsa.