I transplantationskoordinatorn Sinis händer ligger en möjlighet till nytt liv – “Det bästa är att få se en människa få tillbaka sin funktionsförmåga”

En människas hjärta och lungor är bara transplanterbara i någon timme. 

Att kunna hantera tidspressen och ha en extremt bra organisationsförmåga är därför transplantationskoordinatorn Sini Puputtis viktigaste egenskaper i det dagliga arbetet. 

HUS organtransplantationscentrum är det enda i Finland, och Sinis team på HUS Hjärt- och lungcentrum koordinerar alla hjärt- och lungtransplantationer i Finland. År 2020 gjordes 22 hjärttransplantationer och 21 lungtransplantationer.

Av dessa transplantationer lyckades 90 procent – och att lyckas i arbetet har en central betydelse för transplantationskoordinatorer.

Att koordinera organtransplantationer kräver organisationsförmåga och nerver av stål

“Vår huvudsakliga uppgift är att säkerställa att ingenting sker för tidigt eller för sent i transplantationsprocessen. I värsta fall kan organen skadas, till exempel på grund av blodcirkulationsbrist. Det är alltså ett stort ansvar att organisera processen”, konstaterar Sini.

Eftersom det alltid finns två parter vid en organtransplantation – donatorn och mottagaren – krävs det att transplantationsprocessen koordineras mellan donatorsjukhuset och Mejlans. I praktiken kräver det att transplantationskoordinatorn gör en exakt tidsplanering, ordnar transporter samt kontinuerligt håller intensivvårdsavdelningarna, operationssalen och vårdavdelningen informerade om vad som händer.

Efter förberedelserna kan organdonations- och organtransplantationsoperationerna inledas på sina respektive håll. Sini åker med till donatorsjukhuset och har telefonkontakt med båda operationssalarna under hela resan. 

Transplantationskoordinatorn ska se till att tidsplanen följs noggrant, så att donatorns hjärta eller lungor kommer till Mejlans i rätt tid. 

Efter en lyckad transplantation lättar den pressade situationen, och Sini får vila sina nerver som har varit på helspänn.

Akutvård och intressanta patientfall tände en gnista

Sini har tillbringat hela sin över tio år långa karriär som sjukskötare inom HUS. Redan under studietiden stiftade hon via praktiken bekantskap med bland annat avdelningen för öron-, näs- och halssjukdomar, kardiologiska vårdavdelningen och plastikkirurgiska operationssalen.

“Tack vare praktikperioderna fick jag redan då in en fot i organisationen. Jag såg vilka avdelningar och karriärmöjligheter det fanns här, och i och med det hittade jag den specialitet som intresserade mig mest”, säger Sini.

Sini började särskilt hitta sin inriktning under studiernas sista praktiker som hon gjorde på hjärtkirurgiska avdelningen och traumaavdelningen.

Akutvårdens snabba arbetsmiljö och de intressanta patientfallen fascinerade henne, och för den snart nyutexaminerade sjukskötaren stod det klart att hon ville jobba just på intensivvårdsavdelningen.

“Jag hade sådan tur att jag fick jobberbjudanden både från trauma- och hjärtintensiven. Redan under studietiden hade jag börjat intressera mig för hjärtsjukdomar, och hjärtintensiven var den plats som kändes mest som min egen under praktiken, så det blev också min första arbetsplats som sjukskötare”, berättar Sini.

Introduktionen påbörjades redan innan Sini officiellt hade tagit examen, så när hon fick sitt intyg från sjukskötarutbildningen fick hon direkt börja arbeta självständigt. Under det första året stiftade hon också bekantskap med vård av hjärt- och lungtransplantationspatienter.

“Hjärtintensiven var en fantastisk arbetsplats för en nyutexaminerad sjukskötare. Där fick jag en otroligt bra introduktion, och inom intensivvården lär man sig allt om andning, blodcirkulation och hur alla delar i människokroppen påverkar varandra”, säger Sini tacksamt.

För Sini är det bästa sättet att återhämta sig från jobbet motion – promenader, att träna på gym, utöva yoga och pilates. Utöver det får hon också stöd från sin familj och sina vänner.

Mångsidigheten i arbetet överraskade

Sini trivdes bra på hjärtintensiven – sin första arbetsplats i karriären som sjukskötare – och stannade där i hela åtta år. Där växte hon och utvecklades till en allt skickligare expert på vård av hjärt- och lungtransplantationspatienter.

I och med att hon utvecklades fick hon också fler ansvarsområden, och hon fick arbeta som ansvarig skötare på avdelningen och ansvarig person för vården av patientgruppen i fråga.

“Jag ville sätta mig in allt mer i vården av hjärt- och lungtransplantationspatienter, och jag fick också ett bra stöd av HUS för att kunna göra det. Jag fick gå utbildningar och fördjupa min kompetens. Jag fick också utbilda nya experter i vården av dessa patienter.

Sini hade redan tidigare funderat på att söka en tjänst som transplantationskoordinator, men när den här tjänsten så blev ledig för tre år sedan kände hon att hon var mogen för nya utmaningar utanför intensivvårdsavdelningen. Sini fick jobbet och fick fortsätta utvecklas i sin nya tjänst.

“Till en början gick jag flera månader parallellt med en mer erfaren kollega. Jag gick också olika utbildningar, men de viktigaste lärdomarna har jag ändå fått i det praktiska arbetet. Båda mina kollegor har haft långa karriärer som transplantationskoordinatorer, och de har varit ett fantastiskt stöd under min resa”, säger Sini tacksamt.

Mångsidigheten i arbetet som transplantationskoordinator har även överraskat Sini själv. En stor del av hennes vardag består av vanligt poliklinikarbete, som att handleda patienter, kontrollera laboratorieresultat och ha kontakt med patienter.

Var tredje vecka har man dock jour för organtransplantationer, behandlingar med hjälppump för hjärta och nödsituationer bland patienterna. Under jourskiften varierar uppgifterna mycket utifrån hur mycket som inträffar under just det skiftet.

“Nu när jag ser på det i efterhand så visste jag inte så noga själv vad jag gav mig in på när jag sökte jobbet som transplantationskoordinator. Då hade jag inte riktigt någon uppfattning om hur omfattande arbetsbilden var. Ibland är det till och med svårt att beskriva för mina kompisar vad arbetet som transplantationskoordinator innebär”, säger Sini och skrattar.

Jobbets betydelse syns när patienter återfår sin funktionsförmåga

I Sinis kärnteam stöttar tre transplantationskoordinator, en sekreterare och två sjukskötare varandra. Dessutom har man ett nära samarbete med lungläkare, kardiologer och kirurger.

“Det är en stor styrka att vi har ett bra team att arbeta i. Det arbete vi gör är unikt ur finländskt perspektiv, och i och med det får jag arbeta med nationella toppexperter. Vi har bra kommunikation, även om det inte alltid går att undvika att det uppstår lite tjafs. Vi tar oss dock alltid genom sådana situationer tillsammans”, reflekterar Sini.

Kollegorna är också till stor hjälp för att undvika en alltför hög arbetsbelastning och för att också få tid i vardagen för att återhämta sig från det hektiska arbetet. Man byter jourskift vid behov, och ser till att alla andra orkar med sitt arbete.

“Särskilt jourveckorna kan vara ganska hektiska och ansträngande, om det råkar bli flera transplantationer under samma vecka, och då kan det också hända att man sover väldigt lite. Med stöd av kollegorna har det dock än så länge varit lätt att upprätthålla balansen mellan arbete och fritid.”

Känslan av hur betydelsefullt arbetet är fungerar också som en motvikt till det krävande arbetet. En transplantationskoordinator är nära patienten i hela vårdprocessen. Det mest gripande på jobbet är att se hur en patient börjar återfå funktionsförmåga efter en efterlängtad transplantation.

“Ibland kan en patient behöva vänta i flera år på en hjärt- eller lungtransplantation. Under väntetiden har vi ganska mycket kontakt med patienterna, och under den tiden ser man på mycket nära håll hur deras funktionsförmåga och livskvalitet försämras. Det finaste är att få se hur en person liksom får tillbaka sitt liv efter en lyckad transplantation.

“Kontinuerlig utveckling av kunskap och färdigheter”

Eftersom organtransplantationsverksamheten i Finland har centraliserats till HUS går det inte riktigt att jämföra verksamheten med något annat i landet. Man har därför ett nära samarbete med de andra nordiska länderna, och drar också lärdomar från andra håll i världen.

“Förra året besökte vi en internationell hjärt- och lungtransplantationskonferens i Florida. Sådana resor är väldigt berikande, och man tar alltid med sig några nya idéer – och samtidigt ser man också på vilka punkter vi i Finland ligger i framkant, och var andra länder ligger i framkant. Till exempel har vi kommit väldigt långt med tjänster inom elektronisk ärendehantering i Finland.

Sini har också själv hoppat in i utvecklingsarbetet för elektroniska hälsotjänster. Hon är väldigt involverad i att skapa Transplantationshuset, som är en del av den mer omfattande webbtjänsten för den specialiserade sjukvården: Hälsobyn. Syftet med tjänsten är att erbjuda information och stöd till både patienter och personal som arbetar med organtransplantationer.

“I Transplantationshuset har jag skapat innehåll tillsammans med lungläkare, kardiologer och kirurger, men också själv fört in information och valt ut bilder till plattformen. Projektet fortsätter, och nu arbetar vi med den sidan som riktar sig till experter”, berättar Sini.

Den varierande arbetsbilden och möjligheten att lära sig nya saker håller Sini intresserad, och hon tror också att hon kommer att trivas i sin nuvarande roll under lång tid framöver.

“Jag har blivit indragen i flera olika typer av projekt – det här är alltså inte bara ett arbete som transplantationskoordinator. Jag har inte behövt fundera på att hitta några nya utmaningar än. Efter tre år utvecklar och fördjupar jag hela tiden mina kunskaper och färdigheter här.”

 

Text och foton: Janita Lindström

Artikeln publicerades första gången på Duunitoris webbplats den 29.4.2020.