Infektioner som kan vara skadliga för fostret

Bältros är en lokal infektion, där bältrosblåsorna utsöndrar vattkoppsvirus. En person som inte har haft vattkoppor och som kommer i kontakt med bältrosblåsor kan alltså få vattkoppssmitta. Gravida bör undvika kontakt med en person som har bältros.

Om du under graviditeten får bältros skyddar dina antikroppar fostret och den nyfödda. Bältros är alltså ingen risk för fostret under graviditeten. En födande person med bältros ska isoleras från andra födande och nyfödda. Det är viktigt att se till att den nyfödda inte kommer i kontakt med blåsorna.

Behandling

Behandlingen av bältros är vanligtvis symtomatisk och kräver inte läkemedelsbehandling. Bältros kan orsaka långvarig smärta även efter att utslagen har läkt, vilket ibland kan kräva läkemedelsbehandling. I sådana fall kan amitriptylin och notriptylin användas under graviditeten enligt läkarens ordination.

Amning

Bältros är inget hinder för amning, men blåsorna skall täckas så att spädbarnet inte kommer i kontakt med dem. Om det förekommer blåsor på bröstet kan amningen fortsätta från det andra bröstet tills det bildats sårskorpor på blåsorna. Mjölk som pumpats från det bröst där blåsorna finns kantryggt användas.

Majoriteten av de smittade får inga symtom. Eventuella symtom inkluderar feber, trötthet, svettningar, muskelvärk, hosta, illamående samt svullnad i halsens lymfkörtlar. Ungefär 50–70 procent (50–70 av hundra) av finländska kvinnor har haft en cytomegalovirusinfektion. Till följd av infektionen bildas antikroppar som skyddar fostret mot smitta. 

En cytomegalovirusinfektion kan orsaka allvarliga problem hos fostret. En primärinfektion hos modern är farligast.

• Mest skadligt för fostrets utveckling är om du får en cytomegalovirusinfektion för första gången i ditt liv under graviditeten. Ju tidigare under graviditeten blir du infekterad, desto allvarligare är konsekvenserna för fostrets utveckling.  En smitta under de första 16 graviditetsveckorna orsakar mest utvecklingsstörningar. Dessa är till exempel tillväxthämning, skada på det centrala nervsystemet samt syn- och hörselskada.
• En reaktivering av en tidigare infektion är också möjlig, men risken att fostret smittas är liten och symtomen lindrigare. 

Det har uppskattats att högst fyra procent (fyra i hundra) av gravida kvinnor  får en CMV-infektion. I Finland föds årligen cirka 60 barn med kongenital (medfödd) cytomegalovirus-syndrom.

Oftast räcker det med en god handhygien, och att undvika exponering för sekret för att förebygga smitta. Cytomegalovirus överförs från slemhinnan, inte genom hudkontakt.

Vissa arbetsuppgifter kan vara förknippade med en ökad infektionsrisk. Den största risken för att bli smittad är om man arbetar med virusbärare och exponering för saliv och sekret från patienterna inte kan undvikas. I sådana situationer bör du kontakta arbetsgivaren för att omorganisera dina arbetsuppgifter.

Vad orsakar borrelia och var i Finland är smittorisken störst? 

Borrelia orsakas av bakterien Borrelia burgdorferi som kan överföras till människor via fästingbett. I södra Finland förekommer bakterien hos upp till en tredjedel av fästingarna. Smittan är vanligast på Åland samt i sydvästra och sydöstra Finland. Smitta har konstaterats i de norra delarna av landet i höjd med Uleåborg.  

Symtom på borrelia 

Fästingbett orsakar vanligen röda, kliande och upphöjda hudförändringar med en diameter på 0,5–2 cm. En borreliainfektion är ofta förknippad med så kallad vandrande hudrodnad (erythema migrans) som uppkommer några dagar eller veckor efter bettet. Rodnaden är vanligtvis minst fem cm i diameter och den ljusnar ofta centralt när den växer i storlek. Rodnaden försvinner ofta inom några veckor, men kan vara kvar upp till en månad eller längre. 

Hudsymtomen kan också åtföljas av allmänna symtom såsom feber, huvudvärk och muskelvärk. Utslagen läker av sig själva inom några veckor eller månader, men om bakterien lämnas obehandlad kan den bli kvar i kroppen och orsaka senare symtom på borrelia i leder, nervvävnad eller hjärta. Om tidig infektion inte behandlas, kan upp till hälften av patienterna utveckla senare symtom. 

Borrelia är en sjukdom hos modern, inte fostret 

Det är inte bevisat att borreliainfektion under graviditeten har lett till fosterskada. Om du hittar en fästing fäst på huden, bör du avlägsna den omedelbart. Det är viktigt att följa med hudområdet i en månad efter bettet, för att upptäcka eventuell utveckling av hudrodnad, så kallad erythema migrans, relaterad till borrelia. Om ett utslag uppträder kring bettområdet, eller om du får andra symtom (t.ex. feber), bör du kontakta läkare.

Misstanke om borrelia, antibiotikabehandling och amning 

Man känner inte till något fall där bakterien Borrelia burgdorferi skulle ha smittat barn via bröstmjölk. Du kan amma normalt. I behandlingen används läkemedel i antibiotikagruppen som är säkra att använda under graviditet och amning. 

Vad orsakar fästingburen hjärninflammation och var i Finland är smittorisken störst? 

Fästingburen hjärninflammation orsakas av ett virus som kan överföras till människor via fästingbett. Viruset smittar inom några minuter från fästingens saliv när den börjat bita. I Baltikum och Centraleuropa har smittan även spridits via opastöriserad mjölk. I Finland förekommer viruset i fästingar särskilt på Åland och på västkustens skärgård, Kotka och i de sydöstra delarna av landet. 

Vilka är symtomen på fästingburen hjärninflammation? 

Symtom förekommer endast hos ungefär en fjärdedel av de smittade. Feber och sjukdomskänsla börjar vanligtvis ungefär en vecka efter bettet. Efter feberperioden kan infektionen orsaka hjärninflammation, vars symtom ofta börjar först ungefär en vecka eller senare efter att feberperioden har upphört. Symtom på hjärninflammation är feber, huvudvärk, stel nacke, ljuskänslighet och illamående. Allvarligare symtom är förändringar i medvetandenivån och kramper. Behandlingen av hjärninflammation kräver alltid sjukhusvård. 

Kan infektionen skada fostret? 

Det är inte känt om viruset kan infektera fostret. Man känner inte till de faktiska effekterna på fostret och riskerna för fästingburen hjärninflammation är i första hand förknippade med en allvarlig sjukdom hos mamman. 

Är det säkert att amma?  

Sjukdomens inkubationstiden kan vara mycket lång. Ett fästingbett i sig är inte ett hinder för amning, men vid en symtomatisk och bekräftad fästingburen encefalit hos modern kan det vara skäl att överväga avbrytning av amning. Det är osäkert ifall fästingburen encefalit kan överföras via modersmjölken till barnet, men detta har misstänkts i enstaka fall.

Fästingburen hjärnhinneinflammation kan effektivt förebyggas med vaccin  

Vaccinet som förebygger fästingburen hjärnhinneinflammation innehåller inga levande sjukdomsalstrare och det kan övervägas under graviditeten för kvinnor som under längre tid befinner sig i ett område med stor smittorisk. Det finns inget hinder att vaccinera sig mot fästingburen hjärnhinneinflammation under amning. 

Varicella-zostervirus (VZV) hör till gruppen herpesvirus och orsakar vattkoppor, som sprids väldigt lätt via droppsmitta. Största delen av befolkningen har haft vattkoppor som barn och den första, dvs. primärinfektionen ger ett bestående skydd mot sjukdomen. Endast 1–3 av hundra vuxna (3 %) har inte haft sjukdomen. Innan vattkoppsvaccinet infördes i det nationella vaccinationsprogrammet insjuknade cirka 30–50 gravida i vattkoppor årligen i Finland.

Vattkoppor under graviditeten 

Vattkoppor under graviditeten är en risk för fostret. Om fostret får en vattkoppssmitta kan följden bli medfött vattkoppssyndrom, som är mycket allvarligt och som till och med kan leda till döden. Symtom på vattkoppssyndromet är låg födelsevikt, ärr på huden, extremitetsavvikelser och skador på centrala nervsystemet. Lyckligtvis är vattkoppssyndromet mycket sällsynt, och hos de flesta foster som får vattkoppssmitta utvecklas det inte. Fosterrisken beror i hög grad på i vilket skede av graviditeten smittan sker.

• Om du insjuknar i vattkoppor under de första 20 graviditetsveckorna orsakar vattkoppsvirus medfödd vattkoppssyndrom i cirka 0,4–2 % av fallen. Risken för fosterskada är som lägst före graviditetsvecka 13. Vattkoppor under tidig graviditet ökar inte risken för missfall. Vattkoppor under graviditeten är inte en orsak att överväga abort.
• Om du insjuknar i vattkoppor efter graviditetsvecka 24 ökar risken betydligt för att fostret ska få infektionen– ungefär hälften av fostren får smittan då. Att fostret skadas i en sådan situation är dock extremt sällsynt. Vanligen får fostret en lindrig vattkoppsinfektion utan allvarliga eller bestående men.
• Den mest problematiska situationen är om du insjuknar i vattkoppor nära förlossningen. Då hinner fostret inte få tillräckligt skydd från dina antikroppar, och den nyfödda kan insjukna i vattkoppor efter födseln. Vattkoppor hos nyfödda kan vara livshotande.

Symtom och behandling  

Vattkoppor hos vuxna kan ge svåra symtom och kan även leda till lunginflammation, som kräver intensivvård. Inkubationstiden för viruset är 7–21 dygn. Symtomen omfattar ett kliande blåsigt utslag som börjar på bålen med feber och huvudvärk.

Om du är gravid och har exponerats för vattkoppor ska du kontakta mödravården för att undersöka antikroppar. Efter kontakt med vattkoppor inleds alltid aciklovirbehandling för antikroppsnegativa gravida, liksom för dem som insjuknat.

Vattkoppor under graviditeten eller kontakt med vattkoppor hos en gravid som inte haft sjukdomen är skäl för akut konsultation (gynekolog eller internmedicinare). Vårdbesluten fattas individuellt på sjukhus.

Amning

Imetyksen aikaiseen vesirokkoon liittyy erityispiirteitä. Olethan meihin yhteydessä tarkempaa neuvontaa varten.

Femte sjukan eller Erythema infectiosum (’Fifth disease’) är en virusinfektion som hos människan orsakas av parvovirus. En parvovirusinfektion kan under graviditeten infektera fostret och skada de röda blodkropparnas förstadier. Det finns inget läkemedel för behandling av femte sjukan. Om man haft femte sjukan ger den en bestående immunitet.

Femte sjukan under graviditeten

Parvovirus orsakar inte missbildningar, men infektion under tidig graviditet kan leda till missfall. Om parvoviruset sprids från mamman till fostret, kan parvoviruset infektera fostrets röda blodkroppar och bryta ner dem. Detta kan leda till anemi hos fostret. Parvovirus kan också påverka fostrets lever och hjärtmuskel, vilket kan leda till att fostrets vävnader svullnar.  

Den största risken är under graviditetsveckorna 12–24, när produktionen av röda blodkroppar är som mest aktiv. I de flesta fall läker fostret av sig själv: när infektionen avtar återgår antalet röda blodkroppar till det normala. 

En eventuell smitta hos mamman utreds med hjälp av ett blodprov som mäter mängden antikroppar. Med det kan man avgöra om modern tidigare har haft femte sjukan. Om man haft femte sjukan ger den en bestående immunitet. Antikropparna mäts på nytt vid behov efter ett par veckor.  

Efter 24:e graviditetsveckan leder femte sjukan sällan till komplikationer.

Symtom och behandling 

Parvoviruset sprider sig som droppinfektion och dess inkubationstid är ca 7 dygn (6– 16 dygn). 

Hälften av de insjuknade är symtomfria. De vanligaste symtomen är röda kinder, hudutslag på armar, ben och på kroppen samt ledsymtom. Femte sjukan smittar inte längre när hudutslagen uppträder. 

Om du har haft femte sjukan i början eller i mitten av graviditeten, följs fostrets tillstånd upp genom ultraljudsundersökningar efter smittan. Då följer man upp förändringar relaterade till eventuell anemi, såsom utvecklingen av svullnad hos fostret. Vid behov kan fostrets infektion undersökas genom ett fostervattenprov. Hemoglobinvärdet hos ett foster som blivit smittat kan mätas via en ven i navelsträngen. Om värdet är lågt, kan en transfusion av röda blodkroppar övervägas. Om du blir smittad efter graviditetsvecka 24, finns det oftast inget behov av åtgärder, då femte sjukan inte är farligt för fostret under de sista graviditetsveckorna. 

Förebyggande 

Parvovirus orsakar ofta små epidemier och är vanlig hos barn och ungdomar. Omkring 60 procent av finländare har insjuknat i femte sjukan redan som barn. Det är högst osannolikt att få infektionen på nytt. 

Femte sjukan smittar inte särskilt lätt. I riskgruppen ingår gravida kvinnor som arbetar med barn (personal på förskolor och skolor), som inte själva har haft femte sjukan. Tidigare sjukdom kan uteslutas eller bekräftas genom ett blodprov. Om den gravida arbetstagaren inte har haft femte sjukan, kan det i vissa fall vara skäl att byta arbetsuppgifter under epidemin.

Det finns flera olika typer av humana enterovirusar, men de typiska barnsjukdomen höstblåsor orsakas ofta av virustyp A16. Höstblåsor förekommer vanligtvis som små epidemier på sensommaren och hösten.  Infektionen kan framkomma som symtomfri, som en lindrig febersjukdom eller mera sällsynt, även som en mera allvarlig infektion.

Enterovirus smittar fekal-oralt och som droppsmitta, med en inkubationstid på 3-6 dygn. Oftast är enterovirusinfektionerna lindriga och går om av sig själv inom 10 dygn utan några följdsjukdomar. Vanligtvis förekommer feber, med tillhörande blåsor i munnen, på armar och ben samt på andra delar av kroppen. Eventuellt kan även halsont och bukbesvär förekomma. Sjukdomsbilden för gravida avviker inte från icke gravidas.

Höstblåsor tyder inte på en ökad risk för missbildningar. En enterovirusinfektion under graviditeten behandlas som en vanlig febersjukdom och hög feber över 38-grader bör sänkas i första hand med paracetamol. Det finns ingen specifik medicinering och inget vaccin mot höstblåsor. Vid utbrott av enterovirusepidemier är det viktigt att poängtera god handhygien. Inga specialåtgärder är motiverade, fastän den gravida skulle jobba på daghem eller sköta insjuknade barn hemma.

En enterovirusinfektion är inte ett hinder för amning.

Listeriabakterien kan passera och infektera moderkakan, fostervattnet och fostret. Fostret kan även smittas i samband med förlossningen via förlossningskanalen, varvid sjukdomen visar sig först dagar eller veckor efter födseln. Listeriabakterien överförs inte alltid från mamman till fostret.

• Listerios är sällsynt. Endast några listeriafall under graviditeten konstateras i Finland årligen.
• Listeria orsakar inte missbildningar, men den kan orsaka missfall, fosterdöd eller för tidig födsel. Listerios kan även botas och graviditeten fortsätta.
• Listerios hos modern nära förlossningen kan orsaka en allvarlig infektion hos den nyfödda. En nyfödd kan få hjärnhinneinflammation dagar eller veckor efter födseln. Dödligheten för infektioner hos nyfödda är mycket hög; upp till hälften av de nyfödda avlider.  

Sjukdomens inkubationstid är mycket varierande och kan också variera beroende på sjukdomsbilden. Symtomen på tarminfektion kan börja redan inom några timmar eller någon dag efter smittan, men å andra sidan kan symtomen på en generaliserad listeriainfektion uppträda först efter flera veckor efter smittan. I många fall orsakar en listeriainfektion inga symtom. Listerios kan under graviditeten uppträda som en lindrig, förkylningsliknande sjukdom, men den kan också uppträda i form av ryggvärk, diarré och kräkningar. Sammandragningar eller ömhet i livmodern tyder på en infektion som spritt sig till livmodern.

Listerios behandlas med antibiotika. Under graviditeten inleds behandlingen vanligtvis utgående från enbart misstanke och innan odlingssvaret säkerställts. Syftet med tidig behandling är att förhindra infektion hos fostret och det nyfödda barnet.

Smittan sprids via livsmedel, speciellt via opastöriserade mejeriprodukter och vakuumförpackade och gravsaltade fiskprodukter. Bakteriemängden kan öka i kylskåpstemperatur och hålla sig i åratal.

• Listeriabakterien dör i en temperatur på över 70 grader.
• Undvik opastöriserade mjölkprodukter, mjukostar, vakuumförpackade kallrökta och gravsaltade fiskprodukter, rom och patéer. Dessa kan du emellertid äta om de uppvärms till en temperatur på mer än 70 grader.
• Listeria kan föröka sig i kylskåpstemperatur, följ därför ”bäst före”-datumet.
• Djupfrysta grönsaker bör upphettas innan de äts.
• Kött bör tillagas noggrant.
• Råa produkter bör förvaras avskilt från tillagade. 

Hos djur lever toxoplasma i djurets muskulatur. En person kan bli smittad via avföring från katter samt genom att äta rått kött eller jordiga grönsaker, om jorden har förorenats med toxoplasma från kattens avföring.

I Finland upptäcks toxoplasmosinfektion årligen hos cirka 130 gravida, och  cirka 50 barn föds med toxoplasmos varje år. Risken är relaterad till mammans primärinfektion. För fostret är en primärinfektion i början av graviditeten farligast.  Moderns tidigare infektion utgör ingen risk för fostret, men efter insjuknande i en primärinfektion rekommenderas en karenstid på minst 3–6 månader innan en graviditet inleds.  

En primärinfektion under den första trimestern leder till att cirka 10 procent (10 av 100) av fostren infekteras, under den andra trimestern infekteras 40 procent och under den tredje trimestern 70 procent. Konsekvenserna av toxoplasmosinfektion för fostret är dock mindre allvarliga ju senare under graviditeten kvinnan blir smittad. 

Toxoplasmos under graviditeten kan orsaka missfall, fosterdöd, för tidig födsel eller medfödd toxoplasmos. Medfödd toxoplasmos är en generaliserad infektion som också skadar det centrala nervsystemet. 

Majoriteten av barnen med medfödd toxoplasmos är symtomfria vid födseln. Medfödd toxoplasmos kan dock orsaka syn- och hörselskador samt utvecklingsstörning som kan utvecklas först senare i livet. Läkemedelsbehandling under graviditeten och efter födseln förbättrar sannolikt prognosen för barnet. 

Toxoplasmos är ofta symtomfri och är därför svår att diagnostisera. Eventuella symtom är feber, trötthet och svettning. Sjukdomens inkubationstid är i genomsnitt 10–14 dygn och den går över på några veckor. 

Läkemedelsbehandling inleds om du har en smitta som säkerställts genom laboratorieundersökningar. De läkemedel som används i behandlingen av toxoplasmos är inte skadliga för fostret. Med läkemedelsbehandling kan man minska risken för att fostrets ska smittas. Om fostret redan har smittats med toxoplasma, kan läkemedelsbehandling förbättra prognosen för barnet. 

• Tillaga köttet ordentligt.
• Toxoplasma dör vid temperaturer över 65 °C. Toxoplasma dör vid uppvärmning av livsmedel och det är säkert att äta mat som har en temperatur på över 65 grader.   
• Vidrör inte kattavföring. Vid tömning av kattens sandlåda bör du använda handskar och tvätta händerna noggrant efter tömningen. Kattsandlådan bör tömmas dagligen eftersom möjliga toxoplasma oocyter blir smittbara för omgivningen efter 1-5 dygn .
• Tvätta grönsaker och frukt noggrant och skala dem gärna innan de äts.
• Tvätta händerna noggrant efter trädgårdsarbete eller vistelse vid en sandlåda. 

Zikaviruset hör till flavivirus och orsakar vanligtvis en mycket lindrig febersjukdom, men infektionen kan vara mycket skadlig för fostret. Zikavirus förekommer i Afrika, Sydostasien och Sydamerika. Zikaviruset sprids särskilt via mygg som är aktiva under dagtiden.

Moderns infektion kan orsaka mikrocefali hos fostret. Med mikrocefali avses att fostrets huvud inte växer normalt, varmed den normala utvecklingen av hjärnan kan riskeras. I värsta fall kan detta leda till en svår utvecklingsstörning. 

• Om du planerar att bli gravid eller redan är gravid, undvik att resa till områden där zikaviruset förekommer. Den som planerar en graviditet och reser till ett riskområde bör diskutera med sin läkare om att senarelägga graviditetsplanerna.
• Om du inte kan undvika att resa, bör du skydda dig omsorgsfullt (skyddsklädsel, preparat mot mygg som i första hand innehåller DEET, insektsmedel samt skyddsnät).
• Den regionala förekomsten av zikaviruset bör alltid utredas innan man planerar en resa till ett potentiellt riskfyllt område (ECDC).
• Zikaviruset kan sprida sig via sädesvätska. Den manliga partnern till en gravid kvinna eller kvinna som planerar en graviditet och som besökt ett zika-område, bör använda kondom under hela resterande graviditet och i minst 3 månader innan en planerad graviditet. Karenstiden för en man är 6 månader om han har diagnostiserats med eller har en stark misstanke om infektion som orsakas av zikaviruset. 

Uppdaterad information om zikaviruset fås från THL:s (Institutet för hälsa och välfärd) webbplats. 

Risken för allvarlig malaria är stor hos gravida, och därför bör man undvika att resa till områden med malaria. Risken att insjukna i malaria är 2–3 gånger högre hos gravida än hos icke-gravida kvinnor. 

Malaria kan leda till svår anemi hos mamman. Malaria ökar risken för missfall, tillväxthämning, låg vikt, prematur födsel och fosterdöd. En malariasmitta under graviditeten kan öka risken att moderkakan lossnar samt öka risken för preeklampsi. Den nyfödda kan också bli infekterad vid födseln om mamman har haft malaria under graviditeten.

Förebyggande av malaria 

Eftersom läkemedlen inte ger ett fullständigt skydd är det nödvändigt att skydda sig med kläder. Det är också viktigt att använda myggnät samt myggmedel. Vid val av förebyggande läkemedelsbehandling bör läkemedelskänsligheten beaktas hos den malariastam som förekommer i området dit man reser, samt gällande rekommendationer för området. När den förebyggande läkemedelsbehandlingen planeras bör graviditetsstadiet och eventuella risker med medicineringen beaktas.  

• Klorokin samt klorokin-proguanil-kombinationspreparat är säkra, men har numera effekt endast på enstaka områden.  
• Meflokin kan användas för förebyggande av malaria i alla skeden av graviditeten, om det inte går att undvika vistelse på ett malariaområde som är resistent för klorokin (Institutet för hälsa och välfärd 2023).
• Det är möjligt att använda doxicyklin vid tidig graviditet (fram till graviditetsvecka 15), om användningen är kraftigt motiverad (Institutet för hälsa och välfärd 2023). Efter detta får läkemedlet inte användas.  
• Användningen av kombinationen atovakvon-proguanil rekommenderas inte under graviditeten som förebyggande medicinering då det finns för lite erfarenheter av medicineringen. Om det inte finns andra alternativ (om användningen av meflokin är kontraindicerat) och en resa till ett område med stor malariarisk inte kan undvikas, kan användningen emellertid komma på fråga (Institutet för hälsa och välfärd 2023). 

Noggrannare anvisningar för förebyggande medicinering finns i Matkailijan terveysopas (Resenärens hälsoguide) framtagen av Institutet för hälsa och välfärd. Guiden innehåller även allmän information om malaria och hur man skyddar sig mot den.

Symtom och behandling 

Inkubationstiden för malaria är vanligtvis 7–30 dygn men kan också vara längre, t.o.m. månader eller år. Förebyggande medicinering kan förlänga inkubationstiden. 

De mest typiska symtomen inkluderar upprepade feberattacker som börjar med frossbrytningar och svettning när febern sjunker. Särskilt i initialskedet kan febern vara kontinuerlig och den kan inkludera magsymtom, kraftig diarré, symtom i luftvägarna och det centrala nervsystemet, t.ex. förvirring och en nedsatt medvetandenivå.

Uppsök läkare om du får feber efter en resa till ett område med malaria. Malaria konstateras genom ett blodprov som tas från fingertoppen och svaret fås inom ett par timmar. Läkemedelsbehandlingen för malaria ska inledas omedelbart.