Infektioner som kan vara skadliga för fostret

Bältros eller Herpes zoster orsakas av Varizella zoster (vattkopps)-viruset. Du kan få bältros om du tidigare har haft vattkoppor. När du har vattkoppor vandrar vattkoppsviruset längs nerverna till ganglier. Vattkoppsviruset kan ibland aktiveras senare under livet och vandra längs nerverna tillbaka till huden, vilket orsakar bältros. Bältrosblåsorna innehåller vattkoppsvirus. 

Bältros är en lokal infektion men den kan orsaka vattkoppssmitta hos personer som inte har haft vattkoppor och som är i direkt kontakt med bältrosblåsor. Bältros kan orsaka långvarig smärta även efter att utslagen har läkt. Bältros under graviditet behandlas vid behov med aciklovir enligt läkarens ställningstagande. 

• Om mamman under graviditeten insjuknar i bältros skyddar mammans antikroppar fostret. Därför finns det ingen risk för fostret om du utvecklar bältros under graviditeten. 
• Om mamman under förlossningen lider av bältros bör mamman och bebisen isoleras från andra patienter. 
• En ammande mamma bör se till att bebisen inte rör vid blåsorna. 

Majoriteten av de smittade får inga symtom. Eventuella symtom inkluderar feber, trötthet, svettningar, muskelvärk, hosta, illamående samt svullnad i halsens lymfkörtlar. Ungefär 50–70 procent (50–70 av hundra) av finländska kvinnor har haft en cytomegalovirusinfektion. Till följd av infektionen bildas antikroppar som skyddar fostret mot smitta. 

En cytomegalovirusinfektion kan orsaka allvarliga problem hos fostret. En primärinfektion hos modern är farligast.

• Mest skadligt för fostrets utveckling är om du får en cytomegalovirusinfektion för första gången i ditt liv under graviditeten. Ju tidigare under graviditeten blir du infekterad, desto allvarligare är konsekvenserna för fostrets utveckling.  En smitta under de första 16 graviditetsveckorna orsakar mest utvecklingsstörningar. Dessa är till exempel tillväxthämning, skada på det centrala nervsystemet samt syn- och hörselskada. 
• En reaktivering av en tidigare infektion är också möjlig, men risken att fostret smittas är liten och symtomen lindrigare. 

Det har uppskattats att högst fyra procent (fyra i hundra) av gravida kvinnor  får en CMV-infektion. I Finland föds årligen cirka 60 barn med kongenital (medfödd) cytomegalovirus-syndrom.

Oftast räcker det med en god handhygien, och att undvika exponering för sekret för att förebygga smitta. Cytomegalovirus överförs från slemhinnan, inte genom hudkontakt.

Vissa arbetsuppgifter kan vara förknippade med en ökad infektionsrisk. Den största risken för att bli smittad är om man arbetar med virusbärare och exponering för saliv och sekret från patienterna inte kan undvikas. I sådana situationer bör du kontakta arbetsgivaren för att omorganisera dina arbetsuppgifter.

Vad orsakar borrelia och var i Finland är smittorisken störst? 

Borrelia orsakas av bakterien Borrelia burgdorferi som kan överföras till människor via fästingbett. I södra Finland förekommer bakterien hos upp till en tredjedel av fästingarna. Smittan är vanligast på Åland samt i sydvästra och sydöstra Finland. Smitta har konstaterats i de norra delarna av landet i höjd med Uleåborg.  

Symtom på borrelia 

Fästingbett orsakar vanligen röda, kliande och upphöjda hudförändringar med en diameter på 0,5–2 cm. En borreliainfektion är ofta förknippad med så kallad vandrande hudrodnad (erythema migrans) som uppkommer några dagar eller veckor efter bettet. Rodnaden är vanligtvis minst fem cm i diameter och den ljusnar ofta centralt när den växer i storlek. Rodnaden försvinner ofta inom några veckor, men kan vara kvar upp till en månad eller längre. 

Hudsymtomen kan också åtföljas av allmänna symtom såsom feber, huvudvärk och muskelvärk. Utslagen läker av sig själva inom några veckor eller månader, men om bakterien lämnas obehandlad kan den bli kvar i kroppen och orsaka senare symtom på borrelia i leder, nervvävnad eller hjärta. Om tidig infektion inte behandlas, kan upp till hälften av patienterna utveckla senare symtom. 

Borrelia är en sjukdom hos modern, inte fostret 

Det är inte bevisat att borreliainfektion under graviditeten har lett till fosterskada. Ett fästingbett utan symtom är inte nödvändigtvis en orsak till att starta antibiotikabehandling, men kontrollera alltid detta med läkare som gör en bedömning från fall till fall. Bett (utslag) med symtom ska alltid behandlas.  

Misstanke om borrelia, antibiotikabehandling och amning 

Man känner inte till något fall där bakterien Borrelia burgdorferi skulle ha smittat barn via bröstmjölk. Du kan amma normalt. I behandlingen används läkemedel i antibiotikagruppen som är säkra att använda under graviditet och amning. 

Vad orsakar fästingburen hjärninflammation och var i Finland är smittorisken störst? 

Fästingburen hjärninflammation orsakas av ett virus som kan överföras till människor via fästingbett. Viruset smittar inom några minuter från fästingens saliv när den börjat bita. I Baltikum och Centraleuropa har smittan även spridits via opastöriserad mjölk. I Finland förekommer viruset i fästingar särskilt på Åland och på västkustens skärgård, Kotka och i de sydöstra delarna av landet. 

Vilka är symtomen på fästingburen hjärninflammation? 

Symtom förekommer endast hos ungefär en fjärdedel av de smittade. Feber och sjukdomskänsla börjar vanligtvis ungefär en vecka efter bettet. Efter feberperioden kan infektionen orsaka hjärninflammation, vars symtom ofta börjar först ungefär en vecka eller senare efter att feberperioden har upphört. Symtom på hjärninflammation är feber, huvudvärk, stel nacke, ljuskänslighet och illamående. Allvarligare symtom är förändringar i medvetandenivån och kramper. Behandlingen av hjärninflammation kräver alltid sjukhusvård. 

Kan infektionen skada fostret? 

Det är inte känt om viruset kan infektera fostret. Man känner inte till de faktiska effekterna på fostret och riskerna för fästingburen hjärninflammation är i första hand förknippade med en allvarlig sjukdom hos mamman. 

Är det säkert att amma?  

Mammans sjukdom utgör inget hinder för amning. Viruset förekommer i kroppen redan ett par veckor innan symtomen börjar, så ett uppehåll i amningen förväntas inte ge några fördelar när symtomen redan har börjat. Man känner inte heller till några fall där barnet skulle ha insjuknat i fästingburen hjärnhinneinflammation via modersmjölk.  

Fästingburen hjärnhinneinflammation kan effektivt förebyggas med vaccin  

Vaccinet som förebygger fästingburen hjärnhinneinflammation innehåller inga levande sjukdomsalstrare och det kan övervägas under graviditeten för kvinnor som under längre tid befinner sig i ett område med stor smittorisk. Det finns inget hinder att vaccinera sig mot fästingburen hjärnhinneinflammation under amning. 

Varicella-zostervirus (VZV) hör till gruppen herpesvirus och orsakar vattkoppor, som sprids väldigt lätt via droppsmitta. Största delen av befolkningen har haft vattkoppor som barn och den första, dvs. primärinfektionen ger ett bestående skydd mot sjukdomen. Endast 1–3 av hundra vuxna (3 %) har inte haft sjukdomen. Uppskattningsvis insjuknar 30–50 gravida kvinnor årligen i vattkoppor i Finland.  

Vattkoppor under graviditeten 

Moderns vattkoppor kan orsaka medfött Varicella-syndrom, ett allvarligt tillstånd som kan leda till att barnet dör. Symtom på Varicella-syndromet är låg vikt, ärrad hud, missbildningar av extremiteter och skador i det centrala nervsystemet. Lyckligtvis är dock risken för skador låg. Varicella-syndromet är mycket ovanligt, och majoriteten av foster som blir infekterade utvecklar inte syndromet. 

• Insjuknande i vattkoppor under graviditetens första trimester orsakar endast i mindre än 1 procent av fallen att fostret föds sjukt, dvs. färre  än ett foster av hundra skadas. Det finns därför inget skäl att överväga en abort, men fostrets tillstånd bör följas upp med ultraljudsundersökningar.  
• Risken för fosterskador är störst under graviditetsveckor 13–24 då skaderisken är ca 2–3 procent, dvs. av hundra foster kan  två till tre bli skadade.
• Om du insjuknar i vattkoppor efter graviditetsvecka 24, ökar risken betydligt att fostret ska bli infekterad. Risken för fosterskador i en sådan situation är dock mycket liten. I allmänhet insjuknar fostret i en lindrig infektion som inte medför några allvarliga eller bestående men. 
• Den mest problematiska situationen är om du får vattkoppor nära förlossningen. I detta fall hinner inte fostret få det nödvändiga skyddet från moderns antikroppar, och det nyfödda barnet kan utveckla vattkoppor efter födseln. Vattkoppor hos en nyfödd kan vara livshotande. 

Vattkoppsvirus utsöndras inte i modersmjölken. Hygienen är viktig, och barnet får inte bli i kontakt med blåsor. Du kan amma om det inte finns några blåsor på bröstet.

Symtom och behandling  

Vattkoppor hos vuxna kan ha våldsamma symtom och leda till lunginflammation som kräver intensivvård. Virusets inkubationstid är 7–21 dygn. Till symtomen hör kliande hudutslag i form av blåsor, som först uppstår mitt på kroppen, feber och huvudvärk. 

I fall av vattkoppor under graviditet, eller om en gravid kvinna som inte har haft vattkoppor kommer i kontakt med vattkoppor, bör sjukvårdsjour kontaktas (gynekolog eller specialist inom internmedicin). På sjukhuset fattas beslut om behandling från fall till fall.

Femte sjukan eller Erythema infectiosum (’Fifth disease’) är en virusinfektion som hos människan orsakas av parvovirus. En parvovirusinfektion kan under graviditeten infektera fostret och skada de röda blodkropparnas förstadier. Det finns inget läkemedel för behandling av femte sjukan. Om man haft femte sjukan ger den en bestående immunitet.

Femte sjukan under graviditeten

Parvovirus orsakar inte missbildningar, men infektion under tidig graviditet kan leda till missfall. Om parvoviruset sprids från mamman till fostret, kan parvoviruset infektera fostrets röda blodkroppar och bryta ner dem. Detta kan leda till anemi hos fostret. Parvovirus kan också påverka fostrets lever och hjärtmuskel, vilket kan leda till att fostrets vävnader svullnar.  

Den största risken är under graviditetsveckorna 12–24, när produktionen av röda blodkroppar är som mest aktiv. I de flesta fall läker fostret av sig själv: när infektionen avtar återgår antalet röda blodkroppar till det normala. 

En eventuell smitta hos mamman utreds med hjälp av ett blodprov som mäter mängden antikroppar. Med det kan man avgöra om modern tidigare har haft femte sjukan. Om man haft femte sjukan ger den en bestående immunitet. Antikropparna mäts på nytt vid behov efter ett par veckor.  

Efter 24:e graviditetsveckan leder femte sjukan sällan till komplikationer.

Symtom och behandling 

Parvoviruset sprider sig som droppinfektion och dess inkubationstid är ca 7 dygn (6– 16 dygn). 

Hälften av de insjuknade är symtomfria. De vanligaste symtomen är röda kinder, hudutslag på armar, ben och på kroppen samt ledsymtom. Femte sjukan smittar inte längre när hudutslagen uppträder. 

Om du har haft femte sjukan i början eller i mitten av graviditeten, följs fostrets tillstånd upp genom ultraljudsundersökningar efter smittan. Då följer man upp förändringar relaterade till eventuell anemi, såsom utvecklingen av svullnad hos fostret. Vid behov kan fostrets infektion undersökas genom ett fostervattenprov. Hemoglobinvärdet hos ett foster som blivit smittat kan mätas via en ven i navelsträngen. Om värdet är lågt, kan en transfusion av röda blodkroppar övervägas. Om du blir smittad efter graviditetsvecka 24, finns det oftast inget behov av åtgärder, då femte sjukan inte är farligt för fostret under de sista graviditetsveckorna. 

Förebyggande 

Parvovirus orsakar ofta små epidemier och är vanlig hos barn och ungdomar. Omkring 60 procent av finländare har insjuknat i femte sjukan redan som barn. Det är högst osannolikt att få infektionen på nytt. 

Femte sjukan smittar inte särskilt lätt. I riskgruppen ingår gravida kvinnor som arbetar med barn (personal på förskolor och skolor), som inte själva har haft femte sjukan. Tidigare sjukdom kan uteslutas eller bekräftas genom ett blodprov. Om den gravida arbetstagaren inte har haft femte sjukan, kan det i vissa fall vara skäl att byta arbetsuppgifter under epidemin.

Vesikulös stomatit medför ingen risk under graviditet.

Listeriabakterien kan passera och infektera moderkakan, fostervattnet och fostret. Fostret kan även smittas i samband med förlossningen via förlossningskanalen, varvid sjukdomen visar sig först dagar eller veckor efter födseln. Listeriabakterien överförs inte alltid från mamman till fostret.

• Listerios är sällsynt. Endast några listeriafall under graviditeten konstateras i Finland årligen. 
• Listeria orsakar inte missbildningar, men den kan orsaka missfall, fosterdöd eller för tidig födsel. Listerios kan även botas och graviditeten fortsätta.
• Listerios hos modern nära förlossningen kan orsaka en allvarlig infektion hos den nyfödda. En nyfödd kan få hjärnhinneinflammation dagar eller veckor efter födseln. Dödligheten för infektioner hos nyfödda är mycket hög; upp till hälften av de nyfödda avlider.  

Sjukdomens inkubationstid är 7–70 dygn, men i allmänhet börjar symtomen 2–3 dygn efter smittan. Ofta orsakar listeriainfektion inga symtom. Listerios uppträder under graviditeten vanligtvis som en febersjukdom med ryggsmärta, diarré och kräkningar. Sammandragningar eller ömhet i livmodern kan tyda på en infektion som spridit sig till livmodern. 

Listerios behandlas med antibiotika. Under graviditeten inleds behandlingen vanligtvis utgående från enbart misstanke och innan odlingssvaret säkerställts. Syftet med tidig behandling är att förhindra infektion hos fostret och det nyfödda barnet.

Smittan sprids via livsmedel, speciellt via opastöriserade mejeriprodukter och vakuumförpackade och gravsaltade fiskprodukter. Bakteriemängden kan öka i kylskåpstemperatur och hålla sig i åratal.

• Listeriabakterien dör i en temperatur på över 70 grader. 
• Undvik opastöriserade mjölkprodukter, mjukostar, vakuumförpackade kallrökta och gravsaltade fiskprodukter, rom och patéer. Dessa kan du emellertid äta om de uppvärms till en temperatur på mer än 70 grader. 
• Listeria kan föröka sig i kylskåpstemperatur, följ därför ”bäst före”-datumet. 
• Djupfrysta grönsaker bör upphettas innan de äts. 
• Kött bör tillagas noggrant. 
• Råa produkter bör förvaras avskilt från tillagade. 

Hos djur lever toxoplasma i djurets muskulatur. En person kan bli smittad via avföring från katter samt genom att äta rått kött eller jordiga grönsaker, om jorden har förorenats med toxoplasma från kattens avföring.

I Finland upptäcks toxoplasmosinfektion årligen hos cirka 130 gravida, och  cirka 50 barn föds med toxoplasmos varje år. Risken är relaterad till mammans primärinfektion. För fostret är en primärinfektion i början av graviditeten farligast.  Moderns tidigare infektion utgör ingen risk för fostret, men efter insjuknande i en primärinfektion rekommenderas en karenstid på minst 3–6 månader innan en graviditet inleds.  

En primärinfektion under den första trimestern leder till att cirka 10 procent (10 av 100) av fostren infekteras, under den andra trimestern infekteras 40 procent och under den tredje trimestern 70 procent. Konsekvenserna av toxoplasmosinfektion för fostret är dock mindre allvarliga ju senare under graviditeten kvinnan blir smittad. 

Toxoplasmos under graviditeten kan orsaka missfall, fosterdöd, för tidig födsel eller medfödd toxoplasmos. Medfödd toxoplasmos är en generaliserad infektion som också skadar det centrala nervsystemet. 

Majoriteten av barnen med medfödd toxoplasmos är symtomfria vid födseln. Medfödd toxoplasmos kan dock orsaka syn- och hörselskador samt utvecklingsstörning som kan utvecklas först senare i livet. Läkemedelsbehandling under graviditeten och efter födseln förbättrar sannolikt prognosen för barnet. 

Toxoplasmos är ofta symtomfri och är därför svår att diagnostisera. Eventuella symtom är feber, trötthet och svettning. Sjukdomens inkubationstid är i genomsnitt 10–14 dygn och den går över på några veckor. 

Läkemedelsbehandling inleds om du har en smitta som säkerställts genom laboratorieundersökningar. De läkemedel som används i behandlingen av toxoplasmos är inte skadliga för fostret. Med läkemedelsbehandling kan man minska risken för att fostrets ska smittas. Om fostret redan har smittats med toxoplasma, kan läkemedelsbehandling förbättra prognosen för barnet. 

• Tillaga köttet ordentligt. 
• Toxoplasma dör vid temperaturer över 65 °C. Toxoplasma dör vid uppvärmning av livsmedel och det är säkert att äta mat som har en temperatur på över 65 grader.  
• Frysning eliminerar inte risken för att smittas av toxoplasma.  
• Vidrör inte kattavföring. Vid tömning av kattens sandlåda bör du använda handskar och tvätta händerna noggrant efter tömningen. 
• Tvätta grönsaker och frukt noggrant och skala dem gärna innan de äts. 
• Tvätta händerna noggrant efter trädgårdsarbete eller vistelse vid en sandlåda. 

Zikaviruset hör till flavivirus och orsakar vanligtvis en mycket lindrig febersjukdom, men infektionen kan vara mycket skadlig för fostret. Zikavirus förekommer i Afrika, Sydostasien och Sydamerika. Zikaviruset sprids särskilt via mygg som är aktiva under dagtiden.

Moderns infektion kan orsaka mikrocefali hos fostret. Med mikrocefali avses att fostrets huvud inte växer normalt, varmed den normala utvecklingen av hjärnan kan riskeras. I värsta fall kan detta leda till en svår utvecklingsstörning. 

• Om du planerar att bli gravid eller redan är gravid, undvik att resa till områden där zikaviruset förekommer. Den som planerar en graviditet och reser till ett riskområde bör diskutera med sin läkare om att senarelägga graviditetsplanerna. 
• Om du inte kan undvika att resa, bör du skydda dig omsorgsfullt (skyddsklädsel, preparat mot mygg som i första hand innehåller DEET, insektsmedel samt skyddsnät). 
• Den regionala förekomsten av zikaviruset bör alltid utredas innan man planerar en resa till ett potentiellt riskfyllt område (ECDC). 
• Zikaviruset kan sprida sig via sädesvätska. Den manliga partnern till en gravid kvinna eller kvinna som planerar en graviditet och som besökt ett zika-område, bör använda kondom under hela resterande graviditet och i minst 3 månader innan en planerad graviditet. Karenstiden för en man är 6 månader om han har diagnostiserats med eller har en stark misstanke om infektion som orsakas av zikaviruset. 

Uppdaterad information om zikaviruset fås från THL:s (Institutet för hälsa och välfärd) webbplats. 

Risken för allvarlig malaria är stor hos gravida, och därför bör man undvika att resa till områden med malaria. Risken att insjukna i malaria är 2–3 gånger högre hos gravida än hos icke-gravida kvinnor. 

Malaria kan leda till svår anemi hos mamman. Malaria ökar risken för missfall, tillväxthämning, låg vikt, prematur födsel och fosterdöd. En malariasmitta under graviditeten kan öka risken att moderkakan lossnar samt öka risken för preeklampsi. Den nyfödda kan också bli infekterad vid födseln om mamman har haft malaria under graviditeten.

Förebyggande av malaria 

Eftersom läkemedlen inte ger ett fullständigt skydd är det nödvändigt att skydda sig med kläder. Det är också viktigt att använda myggnät samt myggmedel. Vid val av förebyggande läkemedelsbehandling bör läkemedelskänsligheten beaktas hos den malariastam som förekommer i området dit man reser, samt gällande rekommendationer för området. När den förebyggande läkemedelsbehandlingen planeras bör graviditetsstadiet och eventuella risker med medicineringen beaktas.  

• Klorokin samt klorokin-proguanil-kombinationspreparat är säkra, men har numera effekt endast på enstaka områden.  
• Meflokin kan användas för förebyggande av malaria i alla skeden av graviditeten, om det inte går att undvika vistelse på ett malariaområde som är resistent för klorokin (Institutet för hälsa och välfärd 2021).
• Det är möjligt att använda doxicyklin vid tidig graviditet (fram till graviditetsvecka 15), om användningen är kraftigt motiverad (Institutet för hälsa och välfärd 2021). Efter detta får läkemedlet inte användas.  
• Användningen av kombinationen atovakvon-proguanil rekommenderas inte under graviditeten som förebyggande medicinering då det finns för lite erfarenheter av medicineringen. Om det inte finns andra alternativ (om användningen av meflokin är kontraindicerat) och en resa till ett område med stor malariarisk inte kan undvikas, kan användningen emellertid komma på fråga (Institutet för hälsa och välfärd 2021). 

Noggrannare anvisningar för förebyggande medicinering finns i Matkailijan terveysopas (Resenärens hälsoguide) framtagen av Institutet för hälsa och välfärd. Guiden innehåller även allmän information om malaria och hur man skyddar sig mot den.

Symtom och behandling 

Inkubationstiden för malaria är vanligtvis 7–30 dygn men kan också vara längre, t.o.m. månader eller år. Förebyggande medicinering kan förlänga inkubationstiden. 

De mest typiska symtomen inkluderar upprepade feberattacker som börjar med frossbrytningar och svettning när febern sjunker. Särskilt i initialskedet kan febern vara kontinuerlig och den kan inkludera magsymtom, kraftig diarré, symtom i luftvägarna och det centrala nervsystemet, t.ex. förvirring och en nedsatt medvetandenivå.

Uppsök läkare om du får feber efter en resa till ett område med malaria. Malaria konstateras genom ett blodprov som tas från fingertoppen och svaret fås inom ett par timmar. Läkemedelsbehandlingen för malaria ska inledas omedelbart.