Ätstörning kan ge bestående men i tänderna

Ätstörning kan ge bestående men i tänderna. Användning av sura drycker och födoämnen, minskad salivutsöndring och uppkastning i anknytning till bulimi kan leda till erosion, det vill säga kemisk upplösning av tandytan. Då emaljen slits och tandbenet blottas kan tanden uppvisa symtom genom att ila. Emalj och tandben som gått förlorad kan inte återställas.

”Muntorrhet och minskad salivutsöndring i samband med ätstörningar kan öka risken för tanderosion och dessutom orsaka skador i munnens slemhinnor, jästinfektioner och inflammation i mungipan. Till följd av svåra slitageskador och infektioner orsakade av karies kan man också bli tvungen att rotfylla eller dra ut tänder”, säger specialisttandläkare Marjut Sakko från HUS enhet för munsjukdomar.

Ätstörningspatienter har ofta god munhygien 

Behandling av ätstörningen är den primära åtgärden för att skydda tänderna. Sunda och regelbundna matvanor där man undviker sura drycker och födoämnen, tillräcklig salivutsöndring samt regelbunden undersökning av munnen förebygger sjukdomar i munnen och tänderna. 

”Ätstörningspatienter har ofta god munhygien, men trycket vid borstning kan vara överdrivet och därför kan det förekomma mer tandköttsrecession och borstningsskador än vanligt. Genom att borsta tänderna direkt efter uppkastning exponeras tänderna också för mekaniskt slitage av borstningen. Efter uppkastning ska tänderna sköljas med vatten och borstas tidigast efter en halv timme. Blekning av tänderna och användning av blekande tandkrämer ska undvikas”, säger Sakko.

Kontroller av munhälsan är viktiga i förebyggandet av ätstörningar 

Regelbundna kontroller av munhälsan hos barn och unga kan ha en central roll när det gäller att förebygga och tidigt konstatera ätstörningar. Den vårdkedja som HUS och Nylands välfärdsområden publicerat syftar till att säkerställa tandvård i rätt tid för ätstörningspatienter och skapa en enhetligare vårdpraxis för ätstörningspatienternas tandvård.