Dålig munhälsa hos barn är förknippad med ökad risk för kränkande behandling

Specialisttandläkare Heikki Alapulli visade i sin doktorsavhandling att det finns ett tydligt samband mellan barns munhälsa och risken för kränkande behandling. Dålig munhälsa kan fungera som en tidig signal om barnets utsatta situation. Yrkesutbildade personer inom mun- och tandvård har en viktig roll i identifieringen av utsatta barn.

I studien granskades sambandet mellan munhälsa och risken för kränkande behandling ur två perspektiv. Munhälsan hos barn som exponerats för buprenorfin, det vill säga långverkande opioider, under fostertiden och som löper hög risk för kränkande behandling var sämre i treårsåldern än hos kontrollpersonerna. Föräldrarna till de här barnen deltog mera sällan i tandborstningen och familjerna använde munhälsotjänster mindre än i referensgruppen.

Tandåtgärder under narkos har ökat

I den andra delstudien studerades risken för kränkande behandling hos barn som genomgått tandvård under narkos med indikatorn BCAP. BCAP (Brief Child Abuse Potential) är en indikator vars syfte är att bedöma barnets riskförhållanden för kränkande behandling och familjens mående. I enkätens resultat överskred 21 procent av föräldrarna riskgränsen.  Andelen är betydligt större än vad som observerats vid tidigare studier i Finland.

”Till vård inom den specialiserade sjukvården har det under de senaste fem åren i större utsträckning kommit friska barn vars tandvård kräver narkos. Till exempel 2025 gjordes vid HUS mer än 2 600 tandvårdsåtgärder under allmän anestesi på barn. Största delen av de här barnen är under skolåldern och de hade bland annat tandrelaterade infektioner”, säger Heikki Alapulli som arbetar vid Nya barnsjukhuset. 

Vårdanställda möter utsatta barn – beredskapen att hjälpa är inte tillräcklig

Yrkesutbildade personer inom mun- och tandvård möter i sitt arbete barn med förhöjd risk för kränkande behandling. Studien visade att utbildning och verksamhetspraxis inte alltid möjliggör tidigt ingripande. Endast en fjärdedel av de vårdanställda hade i sina grundstudier fått utbildning om identifiering av barn som behandlats kränkande och en tredjedel av dem som svarade uppgav att de fått tilläggsutbildning om ämnet. 

Av dem som svarade hade 43 procent någon gång misstänkt kränkande behandling i sitt arbete, men endast hälften av dem som svarade hade gjort en lagstadgad barnskyddsanmälan. Endast 12 procent av de misstänkta fallen av fysisk misshandel ledde till en lagenlig anmälan till polisen och barnskyddet.

”Yrkesutbildade personer inom mun- och tandvård har en viktig roll att stöda barnets välbefinnande. Problem med munhälsan kan avslöja mera omfattande svårigheter för familjen och en tidig observation kan bidra till att stöd påbörjas i rätt tid”, konstaterar Alapulli.

” För att utsatta barn ska identifieras effektivare, behövs stärkt utbildning om identifiering av kränkande behandling både inom grundutbildningen och inom fortbildningen”, fortsätter Alapulli.