Ingen vanlig läkare – klinisk neurofysiologi erbjuder läkare ett annorlunda arbete
Jukka Vanhanen är specialiserad inom utredningar av svårbehandlad epilepsi. Vid mycket svår epilepsi blir patientens liv klart begränsat.
När Jukka Vanhanen, specialist i klinisk neurofysiologi, funderade på möjliga specialiteter under studietiden tänkte han mest på neurologi, och särskilt den diagnostiska sidan av neurologi.
"Vi fick så lite undervisning i klinisk neurofysiologi under medicinstudierna att jag knappt mindes att specialiteten fanns”, säger Vanhanen med ett skratt.
Men en bekant tipsade honom om att bekanta sig med klinisk neurofysiologi, och Vanhanen följde det rådet.
”Jag läste en lärobok om klinisk neurofysiologi. Det gjorde att jag blev intresserad av specialiteten och tog kontakt med HUS kliniska neurofysiologi.”
Kontakten ledde till en specialiseringsplats, och han har inte behövt ångra det valet.
”Redan den första veckan visste jag att jag hade gjort rätt val.”
Nu har det gått över 10 år sedan dess, och Vanhanen har hunnit arbeta som specialistläkare i klinisk neurofysiologi vid Nya barnsjukhuset i cirka fem år.
I gränslandet mellan forskning och patientvård
En sak Vanhanen gillar i sitt arbete är att han får leta efter noggrant avgränsade svar på noggrant avgränsade frågor. Enligt Vanhanen måste en specialistläkare i klinisk neurofysiologi ha logisk slutledningsförmåga och problemlösningsförmåga.
Det som lockar i specialiteten är också en lagom kombination av analytiskt arbete och patientkontakt.
”Jag tycker att det är intressant att veta hur människan och människans nervsystem fungerar. Jag hade kunnat bli hjärnforskare, men jag ville ändå fortsätta träffa patienter.”
Vid Nya barnsjukhuset undersöks även vuxna patienter med svårbehandlad epilepsi. Vanhanen har specialiserat sig just på utredning av svårbehandlad epilepsi, och huvuddelen av hans arbetstid går åt till att undersöka dessa patienter.
”Jag gör även en del grundundersökningar, såsom polikliniska EEG-undersökningar. De är också ofta kopplade till misstanke om epilepsi.”
Under en arbetsdag brukar Vanhanen följa upp och analysera patientundersökningar och skriva utlåtanden om det till den behandlande läkaren.
”Arbetsbeskrivningen i sig påminner om radiologi, det vill säga jag har själv inte så omfattande patientkontakt.”
Krävande fall är givande
En viktig del av Vanhanens arbete är multidisciplinära möten där man går igenom de mest krävande fallen.
”De mest krävande fallen är både det mest utmanande och det bästa med jobbet. Fallen kan vara så sällsynta att det är svårt att hitta något motsvarande i litteraturen.”
De mest krävande fallen innebär också mycket ansvar.
”De svåraste fallen av epilepsi kan begränsa livet väldigt mycket, så det har stor betydelse för patienten.”
Man hittar sin specialitet genom att testa
En givande sak i arbetet tycker Vanhanen också är att man hela tiden lär sig nya saker och att man får använda sig av mångsidiga metoder.
Även utvecklingsuppgifterna har varit meningsfulla, och det kan hända att karriären kommer att ta den riktningen ännu i framtiden. Men tills vidare erbjuder det nuvarande arbetet tillräckligt med utmaningar och saker att lära sig.
Vanhanens råd till studerande som funderar på specialitet är att testa olika alternativ, både kliniska och diagnostiska.
”Det är bara i praktiken som man kan se vad arbetet inom respektive specialitet faktiskt innebär. Till exempel är arbetet som specialistläkare inom klinisk neurofysiologi ganska långt ifrån hur man generellt tänker sig jobbet som läkare. "