Blå himmel och hav, solens värme och vågornas brus. Det är pensionsdrömmen för många finländare, och det var också Anna Maria Peltonens, mera känd som Mari, dröm ännu för några år sedan.
Under åren har Mari besökt Kreta med sin make Timo flera gånger. I Finland har de också haft flera katter som de räddat från ön. I och med resorna började tanken på att bo permanent på ön gro hos paret. Drömmen blev verklighet hösten 2024 då Mari gick i pension från uppgiften som sakkunnig inom forskningskommunikation vid Helsingfors universitet.
Permanent boende är något helt annat än semester, vilket Mari och Timo fick erfara under hösten. Byråkratin i Grekland är ganska omfattande och pappersexercisen som underlättar boende framskred inte på önskat sätt. Mari var tvungen att konstatera att kulturutbudet är skralt om man inte kan grekiska. Vännerna i Finland och kulturella aktiviteter började locka där de befann sig på varmare breddgrader.
Kom cancern på spåren under begravningsresa
Vintern 2025 nåddes Mari av sorgebud från hemlandet. Nystarten hade skuggats av broderns bortgång på hösten och vintern efter dog även mamman. Paret hade redan beslutat att flytta tillbaka till Finland på våren, men före det kom Mari tillbaka för att delta i sin mammas begravning.
På samma resa gjorde hon ett gynekologbesök, eftersom den åldersrelaterade screeningen uteblivit på grund av flytten till Kreta. Vid en rutinkontroll på en privat läkarstation togs papa-prov som inte visade något avvikande. Läkaren föreslog dock en ultraljudsundersökning för säkerhets skull. Undersökningen visade att det fanns något i livmodern som inte hörde hemma där.
Mari fick en remiss till Kvinnokliniken för biopsi. Först misstänkte läkaren att det var fråga om en livmoderpolyp, det vill säga en godartad växt i slemhinnan. Två dagar senare kom beskedet: Mari hade adenocarcinom i livmoderkroppen, det vill säga livmodercancer.
Det är den fjärde vanligaste cancerformen för kvinnor i Finland efter bröstcancer, tjocktarmscancer och lungcancer. Årligen konstateras cirka 900 fall. Nu är Mari ett av dem. Beskedet var överraskade och chockerande.
”Jag hade inte haft några andra symtom än viktnedgång under början av året, men jag misstänkte att det berodde på sorgen till följd av mammas och min brors bortgång. Efter att jag fick diagnosen, var min tanke att nu dör också jag”, drar Mari sig till minnes.
Formel 1-stall i operationssalen
Mari flyttade tillsammans med sin man officiellt tillbaka till Finland i början av maj. Redan nästa dag genomgick hon DT-undersökningar, det vill säga datortomografi, där det säkerställdes att cancern inte hade spridit sig med metastaser.
Mari opererades i maj 2025 på Kvinnokliniken. Operationen gjordes under narkos som en titthålsoperation med en operationsrobot.
”Jag trodde till en början att det var ungefär som en bortoperation av blindtarmen, en småsak. Men sedan såg jag operationsroboten, läkaren och vårdpersonalen i operationssalen. Här är vårt formel 1-stall, sade de. Då insåg jag att det är fråga om en lite större sak och att jag behöver lugnande medel.”
Operationen räckte i två och en halv timme. Genom den fastställdes att cancern var lokal och stadie I, precis som den biopsi som tagits tidigare hade indikerat. Cancer indelas enligt utbredningsgrad i fem stadier, där 0 betyder lokal cancer (in situ) som inte sprider sig medan till exempel cancer i stadie IV redan har spridit sig på bred front och bildat metastaser i andra delar av kroppen.
Prognosen för livmodercancer är också annars god, merparten av patienterna lever ännu fem år efter diagnosen, men det kräver avlägsnande av livmoder, äggstockar och lokala lymfkörtlar. Mari minns med värme specialistläkaren Heini Lassus som opererade henne och som också är docent inom kvinnosjukdomar och vid Cancercentrum.
”Hon kom genast till mig i uppvakningsrummet och frågade hur jag mådde. Redan före operationen var hon så omtänksam. Vården var även annars utmärkt”, berömmer Mari.
Mari blev utskriven redan dagen efter operationen. Hon var tvungen att äta smärtstillande läkemedel i ett par veckor, men eftersom det var en titthålsoperation blev det inga stora ärr, trots att det rumsterats desto mera under huden.
En månad efter operationen fick Mari lokal strålbehandling för att säkerställa att cancern inte återkommer.
Framtiden skrämmer inte
Knappt ett år efter operationen mår Mari bra. Återhämtningen har gått smidigt och hon har inte haft några bakslag. Under det första året görs cancerkontroller med fyra månaders mellanrum, följande två år med ett halvårs mellanrum.
Biblioteket och skrivandet är viktiga för Mari. En gång i veckan deltar hon i en skrivargrupp vid Kyrkslätts bibliotek och ibland deltar hon också i stolgymnastik. Trots att Mari är pensionerad arbetar hon ännu då och då för sin tidigare arbetsgivare Helsingfors universitet. Den aktiva skrivarhobbyn har gett resultat, eftersom även den egna skrivbordslådan redan är fylld med flera färdiga noveller.
Mari och maken Timo är på väg på en ny resa. Berlin har redan i flera år varit en annan favoritplats för dem och nu beger de sig åter en gång till Tyskland. Sannolikt kommer de att återvända också till Kreta ännu någon dag.
”Vi insåg att ön är trevlig att besöka, men att bo på Kreta är ändå kanske inget för oss. Ön är mera för turister än för stadigvarande bosättning”, funderar Mari.
Hon är inte rädd för framtiden, trots att sjukdomen fick henne att stanna upp.
”Visst var det skrämmande. Cancer är alltid cancer, men till all lycka var min lokal och hade inte spridit sig. Jag litar på att allt går bra och är inte rädd för nya överraskningar.”
Livmodercancer, det vill säga livmoderkroppscancer
- Livmodercancer är den vanligaste gynekologiska cancerformen och den femte vanligaste cancerformen för kvinnor. I Finland diagnostiseras drygt 900 fall varje år. Vid Kvinnokliniken görs årligen cirka 200 operationer av livmodercancer.
- Antalet diagnoser av livmodercancer har ökat de senaste åren. En av de viktigaste riskfaktorerna är övervikt.
- Vanligen drabbas man av livmodercancer efter klimakteriet, i 60–70 års åldern. Man kan också drabbas som yngre, men det är ovanligare.
- Det vanligaste symtomet efter klimakteriet är avvikande blödningar från slidan. Vid längre framskriden cancer kan det också förekomma andra symtom, såsom smärtor. Symtom bör tas på allvar: ju tidigare cancern konstateras, desto bättre är prognosen.
- Om man får symtom, är det bra att genast söka sig till undersökningar. Vid en gynekologisk undersökning tar läkaren ett aspirat från livmodern. Med hjälp av det ser patologen om det är cancer eller inte. Patienten genomgår också en ultraljudsundersökning. Då diagnosen fastställs, görs en datortomografiundersökning av patientens kropp och biomarkörtestning av tumörvävnad. Genom dem klarläggs det om cancern har spridit sig.
- Största delen av livmodercancerfallen kan behandlas med operation. Ibland behövs också strålbehandling eller cytostatika. Fertiliteten hos yngre patienter kan ofta bevaras, om cancern är lokal.
- Prognosen för sjukdomen är ofta god: fem år efter att sjukdomen har diagnostiserats lever över 80 procent av de drabbade. Lokalt diagnostiserad livmodercancer återkommer sällan.
- Vid HUS görs operation snabbt efter att diagnosen ställts, inom 3–4 veckor. Operationen görs som titthålsoperation antingen traditionellt eller med operationsrobot. Vid operationen avlägsnas patientens livmoder, äggstockar och äggledare. Slidan lämnas kvar. Dessutom görs en undersökning av portvaktskörteln. Endast små ärr blir kvar efter operationen. I vissa fall är öppen kirurgi nödvändig, till exempel om livmodern är stor eller på grund av spridningen.
- Under de senaste åren har behandlingen av livmodercancer tagit stora steg framåt. Numera kan man vid operationen avlägsna exakt de rätta lymfkörtlarna tack vare undersökningen av portvaktskörteln. Dessutom har valet av eventuella tilläggsbehandlingar (adjuvanta behandlingar) ändrat och de har blivit mera exakta tack vare molekylär klassificering. En ny behandlingsmetod är immuno-onkologiska läkemedel (immunterapi). Det är cancerläkemedel som inte tar död på tumören direkt som cytostatika, utan aktiverar patientens eget immunförsvar så att det identifierar och förstör cancerceller.
För artikeln har det gjorts en intervju med specialistläkaren Heini Lassus från HUS Cancercentrum.
