God vård för personer i klimakterieåldern handlar inte bara om att lindra symtom

I vården av personer i klimakterieåldern ska det utöver lindring av symtom fästas vikt vid risker för långtidssjukdomar som blir vanligare efter menopausen. Vanligast är hjärt- och kärlsjukdomar samt osteoporos. Klimakteriebehandling ska ses som en del av den förebyggande hälso- och sjukvården, där man kombinerar symtomlindring, livsstilshandledning och hantering av riskfaktorer.

De mest störande klimakteriesymtomen är ofta värmevallningar, svettningar, sömnstörningar, humörsvängningar och torra slemhinnor. I synnerhet sömnbrist och koncentrationssvårigheter samt utmattning till följd av det kan göra det svårare att klara av arbetet och öka sjukfrånvaron. Ökad sjukfrånvaro medför ekonomiska förluster både för individen och för samhället. 

En rätt planerad behandling är säker

Systemisk hormonbehandling oralt eller via huden är den effektivaste behandlingen i synnerhet mot värmevallningar och sömnstörningar. Rätt inriktad behandling som påbörjas i rätt tid är säker och förbättrar livskvaliteten, funktionsförmågan och orken i arbetet.

Lokala hormonbehandlingar är primära vid vaginala slemhinnesymtom och de är säkra att använda även långvarigt. 

Om systemisk hormonbehandling inte lämpar sig eller vid kontraindikationer, finns det ett flertal hormonfria läkemedelsalternativ. Dessutom bör man stödja livsstilsförändringar och icke-farmakologiska behandlingsmetoder mot sömnlöshet. Motion, tillräcklig sömn och återhämtning samt hälsosam kost stöder både kontrollen av symtom och förebyggande av kroniska sjukdomar. 

Primärvården och företagshälsovården har en viktig roll

Primärvården och företagshälsovården har en viktig roll i att identifiera klimakteriesymtom, påbörja och följa upp behandling samt bedöma risken för kroniska sjukdomar. Det är viktigt att beakta helheten, eftersom även andra än hormonella faktorer kan bidra till symtomen. 

Inom företagshälsovården betonas också samordning av arbete och hälsa: vid behov kan man göra arbetsarrangemang samt stöda sömnen och hanteringen av arbetsbelastningen. 

Genom att öppet föra klimakteriesymtom på tal både på arbetsplatsen och inom företagshälsovården ökar kunskapen och minskar eventuell skam i anknytning till klimakteriet. Genom att identifiera symtomen tidigt möjliggörs behandling i rätt tid.