Gå till huvudinnehåll

Artikel Publicerad 5.10.2020 11.21

Katariina Rouvinen gick från att städa till att leda krävande projekt

Nyckelord:

Katariina Rouvinen, som har arbetat nästan hela sitt yrkesverksamma liv inom HUS, skulle kunna kallas för husets fadderbarn. Hur har Katariina gått från att vara lokalvårdare i huset till att bli projektledare för hälsoteknologiska projekt och evenemang?

Katariina Rouvinen

HUS fadderbarn

När den dåvarande gymnasieeleven Katariina Rouvinen år 2001 började sommarjobba som lokalvårdare hade hon inte kunnat tänka sig att hon nästan 20 år senare fortfarande skulle arbeta i samma organisation – fast med helt andra arbetsuppgifter.

Den unga Katariina trivdes med sitt städ- och bespisningsarbete vid Mejlans tornsjukhus, där hon som lokalvårdare blev väl mottagen av sin avdelning i det dagliga arbetet. Det råkade bli så att hon fortsatte göra skiftarbete vid sidan om studierna efter sommaren. Tornsjukhusets olika avdelningar blev välbekanta för henne, och samtidigt stärktes den goda känslan hon hade av just den här organisationen.

“Då publicerades HUS lediga jobb i en papperstidning, och utifrån det tog jag kontakt med de ansvariga personerna”, påpekar Katariina med ett leende.

Redan den andra sommaren uppmuntrade Katariinas kollega från avdelningen på HUS henne att söka jobbet som semestervikarierande avdelningssekreterare. Katariina nappade på det, och återigen fortsatte hon vikariera vid sidan om studierna under ett par år.

Samtidigt studerade Katariina företagsekonomi vid yrkeshögskolan med personalledning som huvudämne.

“Efter det började jag arbeta som utbildningssekreterare inom HUS personalledning och jobbade med ett hanteringssystem för utbildning. Samtidigt fick jag i uppdrag att göra min avhandling för HR om bedömningar av effekten av HUS ledarskapsutbildning”, minns hon.

“Jag sökte själv aktivt nya jobb”

Motivationen och viljan att utvecklas har haft en ledande roll i Katariinas karriärsutveckling inom HUS. Samtidigt upplever hon att hon har fått många möjligheter till det i den stora organisationen och att det har känts lätt att utvecklas. Katariina riktar ett särskilt tack till sina närmaste chefer.

Efter att hon tagit examen som tradenom hann hon arbeta i en annan organisation i ett par månader, eftersom det inte fanns någon passande ledig tjänst inom HUS.

Det var dock inte svårt att locka henne tillbaka till HUS, när ett jobb som projektsekreterare öppnade upp sig i ett omfattande IT-förvaltningsprojekt.

“När projektet var klart startades en utvecklingsenhet här. Där har jag varit sedan dess, sedan år 2009. Jag gjorde olika projektarbeten och utvecklade projekthanteringen. Vid sidan om arbetet tog jag också en högre yrkeshögskoleexamen, och som slutarbete gjorde jag ett förslag till en modell för projektportföljshantering inom HUS.”

“För fem år sedan blev jag vårdledig, och när jag kom tillbaka till enheten var det dags att uppdatera mina uppgifter. Det hade kommit nya personer till teamet, och jag klickade särskilt bra med en kollega. Då var det väldigt lätt och engagerande att börja med något nytt.”

Virtuell verklighet, uppstartsföretag och AI-seminarier

Vad var då det här nya? I sin nuvarande arbetsbild som projektledare har Katariina gått i bräschen för att följa olika uppstartsföretag med nya hälsoteknologiska lösningar. Dessutom koordinerar hon visningslokalen för hälsoteknologiska lösningar inom virtuell verklighet vid Terkko Health Hub. Hon ordnar också evenemang, bland annat HUS eget seminarium för artificiell intelligens.

“I många projekt har uppstartsföretagen forskningssamarbete med läkare eller vårdare. Vi bjuder in uppstartsföretag att berätta för våra yrkesutbildade om vilka lösningar de skulle kunna erbjuda när det gäller vårdarbete. Jag hjälper människor att hitta varandra. Samtidigt försöker jag hålla mig uppdaterad på nya innovationer för undersökningar och hur de utvecklas”, berättar Katariina.

Med teknologins hjälp har man till exempel genom virtuell verklighet utvecklat en rehabiliteringsplattform för strokepatienter, som övar på att identifiera saker på nytt. Med hjälp av Microsofts HoloLens-glasögon kan kirurger lättare planera operationer, då de kan se en röntgenbild av patienten genom glasögonen. På så sätt kan de placera en virtuell modell av t.ex. ett kranium och en fraktur på rätt ställe på patientens faktiska huvud.

En viktig del i den varierande arbetsbilden är också att ordna evenemang. Seminariet om artificiell intelligens är ett evenemang som ordnas av Katariinas utvecklingsenhet. Katariina har varit projektledare för det de senaste två gångerna.

“Jag har haft hand om helheten och bland annat hållit kontakt med deltagare och talare. För att ordna evenemanget måste man fixa väldigt många små detaljer, som andra kanske inte ens ser”, anar hon.

Ett bra arbetsliv varvas med ett bra privatliv

Att arbetet är betydelsefullt har haft en stor betydelse för att Katariina har fortsatt i branschen.

“För mig är det väldigt viktigt att vi gör ett värdefullt arbete som påverkar människor här. Patientvården är HUS kärna. Jag kan med stolthet säga att jag jobbar här, och fast jag inte utför något egentligt patientarbete kan jag vara till stöd och hjälp i bakgrunden”, säger Katariina och fortsätter:

“För en vecka sedan var jag på ett seminarium, där föreläsaren frågade om någon hade skrivit ner sina egna värderingar. Jag kom på att jag faktiskt inte hade det. Föreläsaren sa att ni kommer förmodligen att märka att de motsvarar er arbetsgivares värderingar rätt väl. Då fick jag en aha-upplevelse, eftersom HUS värderingar verkligen motsvarar mina.”

Jag kan med stolthet säga att jag jobbar här, och fast jag inte utför något egentligt patientarbete kan jag vara till stöd och hjälp i bakgrunden.

För Katariina är arbetslivet en del av ett bra liv. Hon tycker att hon kan skatta sig lycklig som får påverka innehållet i sitt arbete så mycket, och att balansera arbetet med privatlivet har alltid gått smärtfritt. Även om det blir mycket jobb emellanåt, har jag aldrig känt att det har blivit oöverstigligt mycket.

“För tillfället lever jag ett ganska lugnt liv. Jag håller på med pilates och yoga, vilket har varit bra sätt att slappna av på. Eftersom jag har ett litet barn tillbringar jag kvällarna med att leka med barbiedockor eller pussel, och då glömmer jag bort jobbet”, berättar Katariina nöjt.

Barnets insjuknande fick allt att stanna upp, men gav lärdomar

Det har också funnits en del utmaningar under resans gång. När Katariinas 4-åriga dotter diagnostiserades med en medfödd lungsjukdom, fanns hjälpen som tur var nära till hands.

“Min dotter har redan från början undersökts och vårdats här vid HUS olika sjukhus. Eftersom det inte fanns några ärftliga faktorer och inte heller några tecken på sjukdom under graviditeten eller förlossningen, så utreddes ärendet och diagnosen bekräftades förra våren. Vi har genomgått behandlingar och undersökningar vid barnkliniken, och nu följs vi upp vid Nya barnsjukhuset”, berättar Katariina.

Genom dotterns sjukdom har Katariina fått se patientvården och det kliniska arbetet i vardagen också som klient och anhörig. Hennes egen erfarenhet av arbetet på en avdelning har också hjälpt, eftersom det gjorde att hon visste vad hon skulle vänta sig.

Även Katariinas närmaste chef, som är barnläkare, har gett familjen hjälp och stöd.

“Min chef förstår alltså familjesituationen väldigt bra. Det har varit lätt att vara frånvarande när jag har behövt, och chefen har alltid sagt att familjen är viktigast, och att jag inte behöver stressa med jobbet. Jobbet är också flexibelt i och med att det är möjligt att till exempel arbeta hemifrån.”

Hela teamet är viktigt för Katariina: “Vi är i olika åldrar och olika skeden av livet, men alla förstår varandra. Om någon har det tungt eller stressigt hemma så kan vi prata om det och alla förstår det.”

Varför rekommenderar Katariina att jobba på HUS?

Om du vill göra ett värdefullt arbete som påverkar människor, kan jag rekommendera HUS. Här finns många möjligheter och olika uppgifter, och riktigt häftiga yrkesverksamma personer, som det är roligt att samarbeta med. Det inspirerar och ger en vilja att utvecklas själv. Även stabiliteten i arbetet är viktig: det är en trygg arbetsplats, men samtidigt ser vi framåt och utvecklas hela tiden.

Artikeln är skriven utifrån en intervju på Duunitori i samarbete med HUS Helsingfors universitetssjukhus.

Text: Meri-Tuuli Talsi.

Respons

Hittade du vad du sökte?

Tack för responsen!

Tack för responsen!

Skriv in din respons om webbplatsen här.

Du skriver väl inte in dina personliga uppgifter här. Observera att vi inte svarar på respons som lämnats via denna blankett. Respons som inte gäller webbplatsen kan ges på vår webbplats.

Skriv in din respons om webbplatsen här.

Du skriver väl inte in dina personliga uppgifter här. Observera att vi inte svarar på respons som lämnats via denna blankett. Respons som inte gäller webbplatsen kan ges på vår webbplats.