Sidinnehåll
Så gott som alla livshotande avancerade lungsjukdomar i slutskedet med undantag av cancer kan behandlas med organtransplantation.
De vanligaste indikationerna för lungtransplantation är uppkomst av
- bindvävnad i lungorna, dvs. lungfibros
- kronisk obstruktiv lungsjukdom
- sjukdomar i lungkärlen och
- svåra purulenta lunginfektioner (t.ex. cystisk fibros).
Alla lungtransplantationer och hjärt-lungtransplantationer ("blocktransplantationer") i Finland utförs vid HUCS. Den första hjärt-lungtransplantationen gjordes 1988 och den första lungtransplantationen 1990. Till slutet av år 2012 har 185 lungtransplantationer och 35 hjärt-lungtransplantationer utförts på vuxna patienter på HUCS. Årligen utförs 20–30 lungtransplantationer på HUCS, och antalet har ökat under de senaste åren. Lungtransplantationer som utförs samtidigt med operation av hjärtfel har i huvudsak ersatt hjärt-lungtransplantationer.
Lungtransplantation förutsätter att patienten har god samarbetsförmåga och förbinder sig vid den permanenta medicineringen och kontrollerna. Det finns anledning att göra de mer ingående organtransplantationsutredningarna efter den internationella tidtabellen redan i sjukdomens stabila skede, så att man hinner hitta ett lämpligt transplantat.
Lungtransplantationsoperationen
Vid en lungtransplantationsoperation transplanteras vanligen två lungor, men om patienten inte har haft lunginfektion, uppnås ett bra resultat också med en enkel lungtransplantation.
Beroende på patientens allmänna tillstånd återhämtar sig lungtransplantationspatienter i allmänhet så bra att de kan åka hem eller flytta till ett patienthotell inom 2–3 veckor. Om en anhörig eller stödperson i det inledande skede aktivt deltar i rehabiliteringen i Helsingfors blir det möjligt för patienten att snabbt återhämta sig och börja sitt nya liv.
När lungorna åter fungerar normalt kan patienterna i det stora hela återvända till sitt normala liv. Yngre patienter kan fortsätta sina studier eller i sitt arbete. Å andra sidan rekommenderas exempelvis inte resor till u-länder där eventuella problem hos organtransplantationspatienter inte är välkända.
Avstötningsreaktioner
I det inledande skedet gör patienten ofta kontrollbesök på HUCS. Med tiden blir intervallerna mellan besöken längre, men plötsliga avstötningsreaktioner kan förekomma till och med flera år efter transplantationen. En rutinmässig mätning av utandningsvärdena hemma avslöjar detta i allmänhet, och om akut avstötning behandlas omedelbart, fås den i allmänhet snabbt under kontroll.
Vid lungtransplantationer är förekomsten av avstötningsreaktioner vanligare än vid andra organtransplantationer. För att förhindra avstötning inleds en livslång läkemedelsbehandling efter transplantationen. Läkemedelsbehandlingen kan dock medföra olägenheter, exempelvis ökad benägenhet att drabbas av infektioner och tumörer, och till och med cancer. Trots läkemedelsbehandlingen drabbas omkring hälften av de patienter som fått ett lungtransplantat av kronisk avstötning, i allmänhet först flera år efter transplantationen. Trots den kroniska avstötningsreaktionen fås läget ofta under kontroll och de transplanterade lungorna fungerar i flera år.
Resultat av lungtransplantationer
De långsiktiga resultaten av lungtransplantationerna har förbättrats snabbt under de senaste åren och HUCS resultat är av toppklass i en internationell jämförelse.
Cirka 80 procent av de lungtransplantationspatienter som opererats vid HUCS på 2000-talet lever fortfarande fem år efter operationen, och det sannolikt över hälften av patienterna mår fortfarande bra 10 år efter operationen. Enligt undersökningar upplever HUCS lungtransplantationspatienter att deras livskvalitet i hög grad motsvarar normalbefolkningens.