Sidinnehåll
Hjärttransplantation är det sista behandlingsalternativet vid svår, livshotande hjärtinsufficiens (hjärtsvikt), då andra behandlingsmetoder är otillräckliga. Oftast görs en hjärttransplantation till följd av en sjukdom som förtunnar hjärtmuskeln eller på grund av en irreversibel hjärtmuskelskada som orsakats av kranskärlssjukdom. Indikationerna för hjärttransplantation har varit relativt oförändrade ända från transplantationsverksamhetens början.
I Finland har hjärttransplantationerna koncentrerats till HUCS, där de inleddes 1985. Till dags dato (9/2012) har sammanlagt 441 hjärttransplantationer på vuxna patienter utförts. Under de senaste åren har det årligen utförts i genomsnitt 16–20 hjärttransplantationer vid HUCS, men behovet är 25–30 hjärttransplantationer. Hjärttransplantationer på barnpatienter utförs på Barnkliniken.
Bättre förebyggande av hjärtsjukdomar, utvecklade metoder för behandling med läkemedel och apparater samt hjärtkirurgin har förflyttat förekomsten av svår insufficiens till allt äldre åldersklasser. Kranskärlssjukdomens andel som orsak till svår hjärtsvikt har minskat, och i dag är hjärtmuskelsjukdomar bland de vanligaste indikationerna för hjärttransplantation i Europa.
Bedömning av hjärttransplantationspatienter
Med tanke på prognosen för en hjärttransplantationspatient är det at största vikt att transplantationsbedömningen och hjärttransplantationen görs i ett tillräckligt tidigt skede. Även om man i dag kan vårda patienter längre med konservativa metoder, har en lång period av läkemedelsbehandling inverkan på förutsättningarna för en lyckad transplantation, patientens återhämtning på kort och lång sikt, och på transplantationens långsiktiga resultat. Det är en krävande uppgift att bedöma den rätta tidpunkten för transplantationen. Som en optimal tidpunkt betraktas en period då hjärtats verksamhet har försvagats irreversibelt och allvarligt, men då hjärtats nedsatta funktionsförmåga ännu inte har orsakat permanenta funktionsstörningar i njurarna, levern och lungorna.
Prognosen för hjärtsvikten och bedömningen av tidpunkten för transplantationen påverkas av många faktorer, såsom hjärtsjukdomens art, organskador som orsakats av låg minutvolym, benägenhet till rytmstörningar, eventuella andra sjukdomar hos patienten och läkemedelsbehandlingens framgång. Då transplantationsutredningarna görs tillräckligt tidigt, får man tid att utföra patientspecifika arrangemang och förlägga transplantationen till en optimal tidpunkt.
Hinder för hjärttransplantation
Kontraindikationer för hjärttransplantationer är alkohol- eller narkotikaberoende, rökning, missbruk av läkemedel, oförmåga att ta hand om sig själ, instabil psykisk sjukdom och bristande samtycke till medicinsk vård och behandling. Andra kontraindikationer är hög ålder (65–70 år), cancer som patienten haft nyligen, svåra infektioner, irreversibel njur- och leverinsufficiens och pulmonär vaskular resistans.
Resultaten av hjärttransplantationerna
Hjärttransplantationsverksamheten vid HUCS är i dag mycket etablerad och resultaten är utmärkta även i en internationell jämförelse. Cirka 90 procent av patienterna lever ett år efter transplantationen och 85 procent fem år efter operationen.
Efter hjärttransplantationen är patienternas livskvalitet relativt god och på samma nivå som hos genomsnittsbefolkningen. Biverkningar som anknyter till de läkemedel som används för att förhindra avstötningsreaktioner kan emellertid försämra livskvaliteten.
Hjälppump en bro till hjärttransplantationen
Under de senaste åren har antalet hjärttransplantationer minskat på grund av brist på organdonatorer. Av patienterna har 25–40 procent fått mekaniskt stöd vid behandlingen av hjärtsvikt medan de väntar på ett lämpligt transplantat. För en del av dessa patienter är mekaniskt stöd för blodcirkulationen, dvs. behandling med hjälppump, nödvändig på grund av akut, livshotande cirkulationssvikt. För en del av patienterna har man varit tvungen att installera en hjälppump för att undvika uppkomsten av permanenta organkomplikationer innan ett lämpligt transplantat hittas.