Epilepsikirurgi

Epilepsikirurgiska ingrepp har gjorts vid HUCS sedan början av 1990-talet. I dag utförs 25–30 epilepsioperationer per år vid HUCS. Av epilepsioperationerna utförs en tredjedel på vuxna patienter och två tredjedelar på barnpatienter.

Epilepsikirurgiska ingrepp görs i Finland på två universitetssjukhus: HUCS och Kuopio universitetssjukhus (KUS). Vid HUCS vårdas både vuxna och barnpatienter. Barnpatienterna kommer från hela Finland.

Planering av operativ behandling och operationstyper

Epilepsikirurgi övervägs om skadliga epilepsianfall fortsätter trots läkemedelsbehandling. Särskilt hos barn kan svår epilepsi bromsa utvecklingen, och då måste kirurgisk behandling övervägas snabbt efter att epilepsin har börjat. Alla patienter med svår epilepsi kan dock inte hjälpas med operation.

Före operativ behandling bedömer man den sannolika nyttan av operationen och de risker som är förknippade med operationen. Man utreder huruvida det område som orsakar anfallen kan definieras noggrant, om området kan avlägsnas i sin helhet utan att orsaka olägenhet och hur nära det ligger den motoriska hjärnbarken, talcentrumet och den visuella hjärnbarken. Här tar man hjälp av olika undersökningar som planeras separat för varje patient.

Målet med operationen är att helt avlägsna det hjärnområde som orsakar anfallen. Detta område kan omfatta en liten del av hjärnloben, men ibland till och med hela ena hjärnhalvan. Oftast är det hjärnområde som orsakar epilepsi förutom funktionellt även strukturellt avvikande, och området kan ses vid en magnetundersökning av hjärnan. Lindriga utvecklingsstörningar i hjärnan syns inte alltid på en magnetbild, men om det område som orsakar anfallen kan definieras tillräckligt noggrant med andra metoder, är operativ behandling möjlig. Om det område som orsakar epilepsi inte kan avlägsnas kirurgiskt, kan anfallen lindras genom att man bryter de banor via vilka anfallet sprids.

Temporallobsepilepsi är den bäst kända epilepsiformen hos vuxna. Den kan inte kontrolleras effektivt med läkemedelsbehandling, men kan ofta behandlas genom operation. Typiska anfall som hör till denna epilepsiform börjar med en förhandskänsla och fortsätter som ett frånvaroanfall. En magnetundersökning kan visa ärrbildning på den inre ytan av temporalloben och att nervcellerna har ersatts med bindväv (s.k. mesial skleros). Även om en magnetbild av hjärnan skulle vara normal, utesluter det inte möjligheten till operation vid temporallobsepilepsi. Vid operationen avlägsnas temporallobens spets samt skadade inre delar. Före operationen utreder man om det finns skador endast i den ena temporalloben och om den andra kvarvarande temporalloben fungerar tillräckligt bra. Studier visar att 70–80 procent av alla opererade patienter med temporallobsepilepsi inte längre har några anfall efter genomgången operation.

Epilepsimedicineringen fortsätter efter operationen, men man kan överväga att minska på den om det inte förekommer några anfall. I fråga om barn kan epilepsimedicineringen avslutas helt för en del av patienterna.

Undersökningar före operation

  • video-EEG-undersökning
  • magnetundersökning av hjärnan
  • undersökningar av neuropsykolog, talterapeut, fysioterapeut och ergoterapeut
  • SPECT-undersökning som mäter blodcirkulationen i området för de epileptiska anfallen
  • PET-undersökning som mäter ämnesomsättningen i hjärnan
  • MEG-undersökning som mäter de elektromagnetiska fälten i området för de epileptiska anfallen
  • funktionell magnetundersökning
  • WADA-undersökning som lokaliserar tal och minne
  • transkranial magnetstimulering – lokalisering av hjärnbarkens funktioner med hjälp av stimulans som åstadkoms med ett magnetfält
  • synfältsundersökning
  • intrakraniella EEG-registreringar

 

Undersökningarna inklusive analyser tar i regel några månader. Operationen planeras av experter inom olika specialiteter.

För en del patienter med svår epilepsi erbjuder epilepsikirurgin möjligheten att bli helt fri från anfall eller åtminstone betydande lindring av epilepsin.

Utredning av operationsmöjligheterna, väntan på och genomgång av operationen är dock en tung process för både patienten och dennes närstående. Därför är målet att alla patienter också ska träffa en psykiater eller en barnpsykiater redan när den operativa behandlingen övervägs.

Även om patientens epilepsi inte kan opereras, specificeras dock typen av anfall hos patienten i samband med utredningarna och därigenom möjligheterna att ändra och effektivisera den fortsatta läkemedelsbehandlingen. I vissa fall kan också vagusnervstimulering (VNS) eller dietbehandling komma i fråga.
 
HUCS epilepsikirurgiska verksamhet inbegriper samarbete mellan ett flertal specialiteter:

  • HUCS Neurokirurgiska kliniken
  • HUCS Barnneurologiska klinikgruppen/Epilepsienheten
  • HUCS Neurologiska kliniken
  • HUSLAB: Isotopundersökningsavdelningen och Avdelningen för klinisk neurofysiologi
  • BioMag-laboratoriet (MEG-undersökningar, TMS-undersökningar)