Sidinnehåll
Det är typiskt för ett barn att känna skuldkänslor. Om ett barn anar sig till rädsla och hör obestämda antydningar om sjukdom, kan det känna sig skyldigt och få våldsam ångest. Det är därför viktigt att man inte döljer saker för barnet, utan berättar om situationen så ärligt som möjligt, med beaktande av barnets ålder och utvecklingsnivå.
Sjukdom i familjen återspeglas naturligtvis även på barnen. Om mamma eller pappa vistas på sjukhus, ändrar utseende eller börjar tala på ett annat sätt, kan rädsla för förlust och en ångestfull atmosfär hemma leda till att barnet får sömnstörningar, ont i magen, huvudvärk, störande beteende eller svårigheter i daghemmet eller skolan. Detta kan förhindras genom att man lyssnar på barnet och ger det tid och samvaro. Man ska försöka tillfredsställa barnets behov av trygghet med alla medel. Det är också viktigt att följa samma rutiner och vanor i vardagslivet som före sjukdomen.
Till barnets liv hör dagvård, skola och hobbyer. Det är bra att kontakta dessa och redogöra för situationen, så att barnets förändrade beteende kan tolkas på rätt sätt och så att barnet kan få stöd vid behov. Även barnrådgivningen och skolhälsovårdaren ger råd vid behov.