Sidinnehåll
En svår sjukdom påverkar hela familjen. Det är svårt att se en närstående insjukna. Utöver patientens situation väcker den egna förmågan att klara sig och den egna livssituationen oro: hur ska jag klara av det här?
Rollerna i familjen kan förändras. Det ansvar och det arbete som fördelats i parförhållandet kan lastas över på den andra parten, som plötsligt kan hamna i den starkare rollen och patienten kan ha svårigheter att anpassa sig till rollen av den som behöver stöd. Det här kan leda till gräl och bitterhet. Man borde se saken så, att var och en har rätt till sina rädslor och till att hantera sina känslor. Man borde också kunna tala om svåra saker, för det är viktigt att ge utlopp för sina känslor. Genom öppen diskussion och genom att ta hänsyn till andras känslor kan familjen klara sig ur krisen och gå vidare både starkare och en erfarenhet rikare.
I bästa fall för sjukdomen makarna närmare varandra och stärker förhållandet. Den kan öka den fysiska närheten och ömheten, medvetenheten om hur viktig den andra är och hänsynen till den andra. Kanske man oftare kommer ihåg att tala om kärlek och känslor. En svår sjukdom kan emellertid även vara en hård prövning för parförhållandet och sjukdomen kan orsaka en krissituation.
Parförhållandet måste ges tid och man måste ordna gemensamma stunder då man lägger andra saker åt sidan. Om de egna medlen inte ser ut att räcka till, kan man söka utomstående hjälp till exempel hos en socialarbetare, psykolog,
familjerådgivningen eller kyrkans familjerådgivning.