Strålbehandling

Vid kombinerade behandlingar kompletteras den operativa behandlingen med strålbehandling. Behandlingen ges efter den kirurgiska behandlingen, eller både före och efter den, beroende på tumörens slag. Efter operationen inleds behandlingen cirka 3–4 veckor efter operationen. Behandlingen ges fem dagar i veckan under 4–7 veckor polikliniskt, om inte patientens allmänna kondition kräver sjukhusvård. Målet är att det bestrålade området begränsas på ett sådant sätt att friska vävnader blir utanför bestrålningen.
Ibland kan patienten ha ett så svagt allmänt tillstånd eller en svår sjukdom som förhindrar operation, och då används strålbehandling som den enda behandlingsformen. Även då tumören spridit sig på ett så stor område att operativ behandling inte är möjlig används strålbehandling som palliativ behandling. Denna behandling göt tumören mindre, lindrar smärtorna och förbättrar patientens funktionsförmåga och livskvalitet.

Strålbehandlingens biverkningar
  • De olägenheter som strålbehandlingen medför kan lindras med förebyggande åtgärder:
    - De olägenheter som strålbehandlingen medför kan lindras med förebyggande åtgärder:
    - god mun- och tandvård före strålbehandlingen och efter den
    - hudsymtom kan lindras genom att använda ljummet vatten utan tvål
    - patienten ska undvika att bada i en varm bastu under behandlingsperioden och fram till dess att hudsymtomen minskar; efter detta är det bra att skydda det bestrålade området i bastun med en fuktig handduk
    - rökning och alkohol irriterar slemhinnorna i munnen och svalget som blivit permanent känsligare
  • En del av besvären lindras väsentligt inom några veckor efter strålbehandlingen, medan andra är långvariga eller permanenta.
  • Allmänna biverkningar är irritation och inflammation i huden och slemhinnorna, torr mun, svullnad särskilt i käkens och halsens område, besvär med att äta och svälja, brist på aptit, försvagat smaksinne, yrsel, illamående, huvudvärk och trötthet.
  • Många patienter som får strålbehandling utvecklar mukosit, dvs. inflammation av munnens slemhinnor. Den framträder 1–2 veckor efter att strålbehandlingen har påbörjats och varar i 2–4 veckor efter behandlingens slut. Mukosit tar sig först uttryck i röda områden på vilka det senare uppstår sår. Som värst orsakar inflammationen svåra problem med att äta. Patientens näringsintag kan tryggas med hjälp av PEG-slangen som installerades i anslutning till operationen. Det är viktigt att sköta om munhygienen omsorgsfullt vid förebyggande och behandling av mukosit.
  • Torr mun: vid operationen avlägsnas ofta 1–4 stora salivkörtlar, och med munnens slemhinnor en del av de små salivkörtlarna. Strålbehandlingen skadar salivkörtlar efter tumörens placering. Den minskade salivutsöndringen medför smärta, problem med att prata och äta samt förändringar i smaksinnet. Dessutom exponeras munnens och tanduppsättningens områden för inflammationer. Vården är palliativ: preparat som fuktar munnen är till hjälp.
  • Torr mun exponerar patienten för svampinfektioner. Infektionen tar sig uttryck i rodnad, svidande och smärta samt som en bit beläggning som kommer lätt loss. Läkemedelsbehandling mot svamp inleds under strålbehandlingen och den fortsätter tills slemhinnorna har blivit friska.
  • Käkläsa kan förekomma om det bestrålade området sträcker sig ut till en led och dess muskulatur.
  • Kariesbenägenheten i tänderna ökar permanent. 
  • Kallbrand i käkbenet och beninflammation till följd av den är i dag ett sällsynt problem. För att undvika detta är det viktigt att patienten får god mun- och tandvård och sköter sin munhygien omsorgsfullt.