Operationen

En malign tumör växer med diffusa gränser och skickar också satelliter (små metastaser) till den omgivande vävnaden. Vid operationen avlägsnas därför både tumören och en tillräcklig mängd vävnad som ser frisk ut omkring den för att säkerställa att all cancervävnad blir avlägsnad. Från hela det avlägsnade området tas prover som undersöks på det patologiska laboratoriet, precis som hela tumören.

Begränsad muncancer behandlas genom att operera bort cancervävnaden med en tillräckligt stor marginal av frisk vävnad.
Såret kan
 
  • förslutas direkt
  • byggas om t.ex. med hudtransplantation 
  • lämnas öppet, varvid läkandet sker genom granulationsvävnad (bindväv som
    växer i såret) och epitelisering (uppkomst av ny hud).
Om det finns bevis eller tecken på att cancern har spridits till lymfkörtlarna, utförs utöver det egentliga avlägsnandet av muncancertumören också en operation för att avlägsna lymfkörtlarna i halsen. Operationens omfattning beror på tumörens storlek, aggressivitet och placering samt på fynden.
 
Vid operation av mer omfattande muncancertumörer och tumörer som skickat metastaser till halsen avlägsnas tumören och lymfkörtlarna i så stor omfattning som sjukdomen kräver. Samtidigt görs en s.k. rekonstruktion, vilket innebär att den brist på vävnad som operationen medför repareras. Vid detta ingrepp används vanligen så kallade fria transplantat av vävnader. Människan har många så kallade reservdelar som kan användas för detta ändamål. För att reparera tungan, munbottnen eller kinden används ofta transplantat som kan tas t.ex. från underarmen, låret eller överarmen. Om det också blir nödvändigt att avlägsna benvävnad, kan den ersättas med ett transplantat som tagits från höften, vadbenet eller skulderbladet. Bentransplantatet fästs vid käkbenet med hjälp av titan-metallplattor och skruvar. Dessa transplantat har en framgångsprocent på över 95 procent.
 
BILD: Opererad cancer i tungan som har rekonstruerats med ett transplantat som tagits från handen
 
I anslutning till en mer omfattande canceroperation placeras ett andningsrör direkt under patientens struphuvud i luftstrupen (trakeostomi). Ingreppet görs i början av operationen efter att patienten har sövts ned. Röret avlägsnas genast när svullnaden efter operationen i patientens hals har minskat och patientens andas tillräckligt bra. I början av operationen kan man också föra in en tunn matningsslang genom patientens bukvägg direkt i magsäcken för att trygga att patienten kan inta näring. Denna PEG (perkutan endoskopisk gastrostomi) kan avlägsnas efter 6–8 veckor.
 
Efter en omfattande operation vårdas muncancerpatienten på en intensivvårds- eller övervakningsavdelning i några dagars tid. Andningsröret avlägsnas när patienten kan andas fritt. Dagarna efter operationen kan vara psykiskt tunga. Patienten behandlas effektivt med smärtstillande läkemedel, sömnläkemedel och andra läkemedel. Situationen blir lättare dag efter dag. Såren läks, svullnaden minskar och det blir lättare att andas och att äta.
 
Patienten stannar på sjukhuset i 1–3 veckor, ibland längre, beroende på operationens omfattning och/eller på patientens behov av specialiserad vård för eventuella andra sjukdomar. Avlägsnande av en liten tumör som är i det inledande skedet kräver sjukhusvård i ett par dagar.
 
Om tumören i fråga är liten, räcker det i allmänhet med en sjukledighet på 1–2 månader. En kombinerad operations- och strålbehandling förutsätter en sjukledighet på minst 5–12 månader.