Hjärtklaffarna ligger mellan förmaken och kamrarna och kamrarna och de stora artärerna. I egenskap av ventiler har de som uppgift att förhindra tillbakaflöde av blod mellan hålrummen. Klaffarna kan ha medfödda strukturella fel, men i vuxen ålder är det mycket oftare fråga om en förvärvad sjukdom som leder till förträngning eller läckage i klaffen eller en kombination av dessa. Lindriga klaffel stör inte hjärtats pumpfunktion och ger inte några symtom. Svåra klaffel försämrar hjärtats pumpförmåga, vilket leder till nedsatt fysisk prestationsförmåga, andnöd vid belastning, rytmrubbningar och till slut hjärtsvikt. För att klaffel ska identifieras har den kliniska undersökning som läkaren utför – särskilt genom att lyssna på hjärtat, dvs. auskultation – en viktig roll.
Med ekokardiografi av hjärtat kan man i dag diagnostisera alla klaffel, fastställa deras svårighetsgrad och dra slutsatser om behovet av behandling och behandlingsmöjligheterna. Kateterisering av hjärtat är ett invasivt ingrepp där man med smala katetrar som förs in via en artär eller ven mäter tryckförhållandena i hjärtats olika hålrum och stora artärer och effektiviteten hos hjärtats pumpförmåga. Detta behövs i dag mer sällan än tidigare vid diagnostisering av klaffel. Lindriga klaffel kräver ingen behandling. Vid svåra klaffel som orsakar störande symtom eller avsevärt försämrar hjärtmuskelns sammandragningsförmåga, kommer operativ behandling i fråga. Då ersätts vanligtvis en förträngd klaff med en konstgjord klaff, och en läckande klaff antingen formas eller repareras så att den håller eller ersätts med en konstgjord klaff. I undantagsfall kan klaffel också behandlas med kateteringrepp.
Förträngning av aortaklaff
Förkalkning av aortaklaffen är mycket vanligt hos den äldre befolkningen. En förträngning som orsakas av förkalkning, det vill säga stenos, är dock oftast lindrig och kräver ingen behandling. När ytan på aortaklaffens öppning har minskat till mindre än ¼ av det normala, som är 3,5–4 cm², är förträngningen svår, och då börjar den orsaka andnöd eller bröstsmärta vid belastning eller ibland medvetslöshet i anknytning till belastning. När den vänstra kammaren pumpar blod genom den förträngda klafföppningen överbelastas den samt blir dess väggar tjockare, och till slut utvecklas hjärtsvikt. Läkaren identifierar aortaklaffens förträngning utifrån ett blåsljud som den ger upphov till. Diagnosen säkerställs och preciseras i en ultraljudsundersökning av hjärtat. Aortaklaffens förträngning kan inte behandlas med läkemedel, utan behandlingen är kirurgisk, dvs. en konstgjord klaff sätts in i en öppen hjärtoperation. Om operationsrisken bedöms vara stor kan den konstgjorda klaffen sättas in via blodkärl med hjälp av en kateter.
Vid läckage i aortaklaffen sluter inte klaffen tätt, utan en del av det blod som den vänstra kammaren pumpar till aortan flödar tillbaka till kammaren under hjärtats vilofas (diastole), vilket gör att kammaren överbelastas och utvidgas på grund av ökat arbete. Vid svårt klaffläckage kan den vänstra kammaren hela tiden göra två- eller tredubbelt pumparbete jämfört med det normala. En långvarig överbelastning leder till slut till insufficiens av vänster kammare. Läckaget i aortaklaffen behandlas genom att sätta in en konstgjord klaff eller reparera klaffen i en öppen hjärtoperation. Klaffläckaget kan också bero på en sjuklig utvidgning av aortan, och då repareras aortaroten med en rörprotes i en operation.
Läckage i mitralisklaffen
Läckage i mitralisklaffen beror på en skada i klaffseglen eller klaffens stödtråd eller stödring så att klaffen inte stängs helt när den vänstra kammaren dras samman. En ofullständig stängning leder till att blodet flödar tillbaka från kammaren till det vänstra förmaket. En omfattande eller lokal defekt i den vänstra kammarens sammandragning kan också leda till att klaffen stängs ofullständigt. Klaffläckaget är då en följd av ett fel i den vänstra kammaren, medan klaffens struktur kan vara helt normal i sig. Läckage i mitralisklaffen belastar den vänstra kammaren, som hela tiden måste arbeta extra hårt. En långvarig belastning leder till insufficiens i den vänstra kammaren. Symtom på dessa är andnöd vid belastning och nedsatt prestationsförmåga. Klaffläckage kan också uppstå plötsligt till följd av en bakterieinflammation i klaffen (endokardit) eller hjärtinfarkt. Då är symtomet en snabbt utvecklad och svår andnöd som beror på blodstockning i lungorna och ansamling av vätska i lungblåsorna (s.k. lungödem).
Vid utredning av läckage i mitralisklaffen görs en ultraljudsundersökning dels på ytan av bröstkorgen, dels via matstrupen vid ett ingrepp som liknar gastroskopi av magsäcken. Svårt mitralisläckage behandlas i en klaffoperation genom att korrigera de skadade klaffstrukturerna eller ersätta den läckande klaffen med en protes. Om operationsrisken bedöms vara mycket stor kan man i vissa fall göra ett kateteringrepp som minskar klaffläckaget.
Förträngning av mitralisklaffen
Förträngning av mitralisklaffen, dvs. stenos, är i dag ett mycket sällsynt klaffel hos den finländska befolkningen. Orsaken till detta är att reumatisk feber, som är den vanligaste orsaken till förträngningen, nästan har försvunnit från Finland. Reumatisk feber är en följdsjukdom av tonsillinflammation (i folkmun ”angina”) orsakad av vissa streptokockbakteriestammar som kan skada hjärtklaffarna så att klaffseglen senare ärras, förtjockas och klibbar ihop, vilket leder till förträngning av klafföppningen. Reumatisk feber förekommer fortfarande bl.a. i Afrika, och hos oss konstateras i dag merparten av nya fall av mitralisstenos hos invandrare. En förträngd mitralisklaff kan försämra blodflödet från det vänstra förmaket till den vänstra kammaren och leda till blodstockning i lungorna och högt lungblodtryck.
Andnöd vid belastning är det vanligaste symtomet, men även förmaksarytmier (förmaksflimmer) är vanliga. Förträngning av mitralisklaffen och dess svårighetsgrad kan enkelt identifieras i en ultraljudsundersökning av hjärtat. En erfaren kardiolog upptäcker detta klaffel och identifierar dess svårighetsgrad även genom att lyssna med stetoskop. Förträngning av mitralisklaffen kan behandlas med ballongvidgning om klaffen inte är förkalkad. Om ballongvidgning inte lämpar sig görs en klaffoperation.
Under följande länk finns mer information om klaffel i hjärtat: