Hjärtsvikt

​Hjärtsvikt är ett tillstånd där en hjärtsjukdom har försämrat hjärtats pumpförmåga så mycket att hjärtat inte längre kan upprätthålla den blodcirkulation som behövs för kroppens ämnesomsättning i alla situationer. Hjärtsvikt drabbar cirka 1–2 procent av hela befolkningen. Tillståndet blir vanligare med åldern, och syndromet konstateras hos cirka 8–10 procent av alla personer över 75 år. Hjärtsvikt är alltid ett allvarligt störningstillstånd i kroppen som både försämrar livskvaliteten och förkortar livslängden.

För att hjärtat ska fungera bra ska kamrarna fyllas normalt före sammandragningen och därefter tömmas effektivt under sammandragningen. Försämrad pumpförmåga vid hjärtsvikt kan i första hand bero på att hjärtmuskeln, särskilt den vänstra kammaren, sammandras dåligt, men lika ofta är den primära orsaken att kammaren fylls svagt, vilket beror på avvikande stelhet i hjärtmuskeln. Det är viktigt att förstå att hjärtsvikt inte är en självständig sjukdom, utan en följd av till exempel långvarigt högt blodtryck som förstyvar hjärtmuskeln och försämrar dess sammandragningsförmåga eller av en hjärtinfarkt, ett klaffel eller kardiomyopati. Symtomen på hjärtsvikt kan utvecklas långsamt under loppet av flera veckor eller månader, men de kan också bryta ut akut till exempel i samband med en hjärtinfarkt.

De vanligaste symtomen på hjärtsvikt är nedsatt fysisk prestationsförmåga och andnöd som först förekommer endast vid belastning, men allteftersom tillståndet fortskrider även vid allt lättare belastning och till slut också vid vila. Försämrad pumpförmåga leder också till att vätska samlas i kroppen, vilket först yttrar sig som svullnader i fötter och vrister, men senare kan vätska också samlas i buk- och brösthålan.

Hjärtsvikt identifieras utifrån patientens symtom, en klinisk läkarundersökning samt tolkning av en EKG-undersökning, röntgenundersökning av brösthålan och vissa laboratorieundersökningar. När hjärtsvikt ska särskiljas från andra tillstånd som orsakar andnöd är blodprov, särskilt halten av natriuretisk peptid (BNP eller proBNP), till hjälp. Ultraljudsundersökning av hjärtat har i dag en viktig roll i diagnostiken. Ultraljudsundersökning är förutom för att identifiera tillståndet även till hjälp för att utreda den bakomliggande hjärtsjukdomen. Om hjärtsvikten beror på en kranskärlssjukdom eller ett klaffel gör man mycket ofta en katetrisering av hjärtat och kontrastundersökningar för att precisera diagnosen. Även arbetsprov och magnetundersökning av hjärtat samt hjärtmuskelbiopsi är ibland nödvändiga.