Ultraljudsundersökning

Ultraljudsundersökning av hjärtat är en viktig del av undersökningen av en hjärtpatient.
Ultraljudsundersökningen ger värdefull information om hjärtats strukturer (förmak och kammare, hjärtklaffar) och funktion. Ultraljudsundersökningen kan göras i samband med läkarmottagningen, och vid kardiologiska polikliniken ingår den oftast i patientbesöket.

Förutom på polikliniken görs undersökningar på de kardiologiska vårdavdelningarna, på hjärtundersökningsavdelningen och i jourområdet. Förutom på den kardiologiska kliniken är ultraljudsundersökningar vardag i operationssalarna och på intensivvårdsavdelningarna och i allmänhet på alla ställen där hjärtsjuka patienter vårdas.

 

Ultraljudsundersökningen görs genom att föra en ultraljudssensor över bröstkorgen. Vid vår klinik görs ultraljudsundersökningen av en läkare, antingen en kardiolog eller en läkare som specialiserar sig i kardiologi. Undersökningen görs när patienten är i liggande ställning, ofta vänd något på vänster sida. Ultraljudsundersökningen ger inte upphov till någon strålning, värme eller andra obehagliga känningar. Ultraljudsundersökningen kan utföras trots andra sjukdomar eller graviditet. En vanlig ultraljudsundersökning av hjärtat kräver inga förberedelser av patienten (jfr undersökning via matstrupen nedan).

 

I en ultraljudsundersökning av hjärtat undersöks först hjärtats strukturer och storlek. I den vänstra kammaren (hjärtats kraftigaste muskulösa del) mäts väggens tjocklek, storlek i sammandragningsfasen och vilofasen samt skillnaden mellan dessa, utifrån vilken tömningsprocenten (ejektionsfraktion) fastställs. Ejektionsfraktionen ger information om hjärtats pumpförmåga. Även den vänstra kammarens vilofas och slutet av sammandragningen kan mätas. Den vänstra kammaren pressar blod till aortan, och i aortaroten finns aortaklaffen. Med en ultraljudsundersökning kan man enkelt utreda om aortaklaffen är förträngd (aortastenos) eller om den läcker. Likaså kan mitralisklaffens funktion bedömas. Det vänstra förmakets storlek mäts rutinmässigt. Även strukturen och funktionen hos hjärtats högra sida (höger förmak, tresegelklaffen, dvs. trikuspidalklaffen, höger kammare, pulmonalklaffen) bedöms med ultraljud.

 

En hjärtinfarkt kan efterlämna ett ärr som kan identifieras med ultraljud. Även alstraren och svårighetsgraden av hjärtsvikt framgår vid ultraljudsundersökningen. Strokepatienter genomgår ofta en ultraljudsundersökning av hjärtat där man utreder om hjärtat har avvikande strukturer, till exempel blodkoagel, där den "propp" som har lett till stroke kan ha sitt ursprung. Vid svår infektion kan hjärtklaffarna vara inflammerade (endokardit), vilket konstateras med ultraljudsundersökning. Om patienten har fått en konstgjord klaff på grund av ett klaffel, kan dess funktion bedömas upprepade gånger med ultraljud. Vid uppföljning av medfödda hjärtfel är ultraljudsundersökningen oersättlig. På hjärtundersökningsavdelningen används även ultraljud i samband med olika ingrepp.

 

 

Hos alla patienter får man inte en god synlighet med ultraljud. Storväxthet, övervikt och lungsjukdomar är de vanligaste orsakerna till dålig synlighet. Dessutom finns det situationer där synligheten eller upplösningsförmågan vid en ultraljudsundersökning som görs över bröstkorgen inte räcker till. I dessa situationer kan ultraljudsundersökningen göras via matstrupen (transesofageal undersökning). I denna undersökning förs ultraljudssensorn ner i matstrupen efter bedövning av svalget. I motsats till vanlig ultraljudsundersökning orsakar denna undersökning ofta ett visst mått av obehag för patienten. Den påminner om en gastroskopiundersökning av magen. Före denna undersökning ska patienten inte äta eller dricka något under åtminstone fyra timmar. Till patienter för vilka denna undersökning planeras skickas skriftlig information på förhand. Som motvikt till obehaget ger dock denna undersökning utmärkt synlighet till hjärtats strukturer. De vanligaste orsakerna till undersökning via matstrupen är att man vill söka inflammationsförändringar i klaffarna och koagel i hjärtöronen samt analysera strukturella avvikelser noggrannare (t.ex. klaffel).