Vad är kateterablation?
Med kateterbehandling (kateterablation) avses avlägsnande av en elektrisk struktur som orsakar rytmrubbning inne i hjärtat. Behandlingsinstrumentet, ablationskatetern, förs in via blodkärl till det ställe i hjärtats vägg som orsakar rytmrubbningen inne i hjärtat. Till detta ställe riktas radiofrekvent ström via kateterns spets. Detta orsakar ett noggrant reglerbart punktformigt ärr i hjärtats vägg som förhindrar rytmrubbningen.
Vem behöver kateterablation?
En kateterablation utförs när rytmrubbningen orsakar skada för patienten eller om den bedöms vara farlig. Beslutet om ablation fattas av en kardiolog som är specialiserad på behandling av rytmrubbningar. Rytmrubbningar som behandlas är bl.a. supraventrikulär takykardi, förmaksfladder, förmaksflimmer och kammartakykardi. Före kateterablation görs alltid en elektrofysiologisk undersökning.
Föreberedelser i ingreppsrummet
Skötarna sätter in en kanyl i venen i handryggen för dropp. Via kanylen kan man vid behov ge lugnande läkemedel för att lindra spänning. På bröstkorgen fästs klisterelektroder för kontinuerlig EKG-registrering. Undersökningen görs via blodkärlen i ljumskvecket, så håret på om-rådet rakas bort. Patienten täcks med sterila lakan.
Hur kateterbehnadlingen går till?
Huden i det högra ljumskvecket bedövas, och ventiler av plast sätts in i blodkärlen. Via
dessa ventiler styrs ett antal mjuka och böjliga undersöknings- och behandlingskatetrar inne i hjärtat via den nedre hålvenen eller aortan med hjälp av röntgengenomlysning. Med hjälp av kateterna utreds först orsaken till rytmrubbningen i hjärtat. Detta undersökningsmoment kallas elektrofysiologisk undersökning.
Föremålet för behandlingen beror på den struktur som orsakar rytmrubbningen och som lokaliserats vid den elektrofysiologiska undersökningen. Om orsaken till rytmrubbningen är en tudelad atrioventrikulär knuta, är den extra delen i den atrioventrikulära knutan i det högra förmakets nedre del föremål för behandlingen. Om orsaken till rytmrubbningen är retledningsbanan mellan förmaken och kamrarna, söks behandlingsstället i det berörda området. Förmaksflimmer behandlas genom att isolera de lungvener som mynnar i det vänstra förmaket från det övriga förmaket. Centrumet för kammararytmi finns i kammarens vägg.
Om föremålet för behandlingen finns i det vänstra förmaket, förs behandlingskatetern in i objektet via lårvenen genom förmaksskiljeväggen (transseptalpunktion). Även en del av retledningsbanorna på vänster sida behandlas via transseptalpunktion. Ibland kan en noggrann lokalisering av föremålet för behandlingen kräva specialredskap (CARTO®, EnSite®, Stereotaxis®) som ofta förutsätter ett annat ingrepp. Om kateterbehandlingen misstänks störa retledningsbanans normala funktion, kan behandlingseffekten i stället för ström skapas med frysning. Katetern förs in på motsvarande sätt. Frysning ger inte upphov till någon smärta. Ingreppet varar från två till fyra timmar.
Efter ingreppet
Undersöknings- och behandlingskatetrarna samt ventilerna i blodkärlen avlägsnas efter ingreppet genom att man drar ut dem, och de små hålen i blodkärlen stängs genom att man pressar fast dem.
Uppföljning och behandling under ingreppet
Ingreppet görs i lokalbedövning. Som premedicinering ges avslappnande och lugnande läkemedel. Vid behov kan dosen höjas under ingreppet. Den smärta som orsakas av behandlingen förhindras effektivt med intravenös smärtstillande medicinering, som också lugnar ner och ofta orsakar en lätt sömn. Vanlig narkos används endast i specialfall, eftersom de flesta rytmrubbningar inte ger sig till känna under narkos. Blodets koagulationsbenägenhet minskas vid behov med heparin som ges intravenöst.
Komplikationer av ingreppet
Risken för farliga komplikationer som förknippas med kateterablation är liten. Blödning från injektionsställena i blodkärlen kan ibland leda till att återhämtningen tar några dagar längre. Den kan ibland kräva operativ behandling. Ökad blödningsrisk orsakas av blodkärlens avvikande lokalisering, förkalkning av blodkärlen, övervikt och medicinering som minskar blodkoagulationen. Det är mycket sällsynt att hjärtat skadas vid ingreppet. Om katetern skulle göra ett hål i hjärtmuskeln, skulle blödning i hjärtsäcken som omger hjärtat kunna orsaka en farlig situation (tamponation). Denna behandlas genom att man avlägsnar blodet från hjärtsäcken, ibland med hjälp av en hjärtoperation.
Det är sällsynt att hjärtats egen retledningsbana skadas vid behandling av ett närliggande objekt. Tillståndet är ofta övergående, men kan kräva insättning av en permanent pacemaker. Blodpropp eller inflammation är mycket osannolika komplikationer.
Utskrivning och uppföljning efter ingreppet
Patienten skrivs ut antingen på kvällen efter ingreppet eller nästa dag. Man kan vara tvungen att förlänga sjukhusuppföljningen av individuella skäl. Ibland krävs sängläge till följande morgon. Dagen efter ingreppet kan man gå normalt. Man får köra bil först dagen efter utskrivningen. Man ska undvika fysisk ansträngning och att sitta hopkurad under 1–2 veckor. Anvisningar om övrig uppföljning och medicinering ges före utskrivningen.