Sammandragningar

 

Då förlossningen
närmar sig

 
Under slutet av graviditeten kan det uppträda oregelbundna sammandragningar som inte gör ont – de betyder inte att förlossningen börjar. I slutet av graviditeten kan sammandragningarna livmoderkanalen förkorta och öppna livmodermunnen något.
 
De föregripande symtomen uppträder vanligtvis under de sista veckorna före förlossningen. Det kan bli svårare att gå än tidigare och tyngdkänslan i höften och ryggbesvären kan öka. Vitflytningen ökar precis som urineringsbehovet och man kan också lida av lindrig urininkontinens. Livmodern drar sig lätt samman och i synnerhet nattetid får man föregripande sammandragningar, som är oregelbundna och vanligtvis smärtfria. Från livmodermunnen utsöndras mer rikligt med slem (s.k. slempropp), vilket också kan berätta om att förlossningen startar de närmaste dagarna. 
 

 

Förlossningen startar

 
Om förlossningen startar med sammandragningar kan det ibland vara svårt att veta om det är rätt tid att åka till förlossningssjukhuset. Den allmänna regeln är att sammandragningarna ska vara regelbundna, blir starkare och att de ska ha pågått minst två timmar. Att sammandragningarna är regelbundna betyder att de kommer med mindre än tio minuters mellanrum.
 
Förlossningar är ändå mycket olika, så man ska inte följa den allmänna regeln bokstavligt. I synnerhet för förstföderskor kan det ta flera timmar innan förlossningen startar. Även om man har sammandragningar öppnar de ännu inte livmodermunnen. I början av förlossningen är det alldeles tryggt och oftast också skönare att vara hemma. Hos omföderskor kan förlossningen å andra sidan framskrida snabbt – i synnerhet om föregående förlossning har varit snabb. Då lönar det sig att lyssna till hur man själv känner det snarare än att titta på klockan. 
   
 

Hemma med
sammandragningar


I början av förlossningen är det alldeles tryggt och oftast också skönare att vara hemma. Det kan ta timmar – ibland t.o.m. dygn – innan förlossningen egentligen startar på allvar. Sammandragningarna kan också avta efter att ha hållit på i flera timmar. Då har man en bra chans att samla krafter, dvs. äta och sova, eftersom det är sannolikt att sammandragningarna återkommer rätt snabbt.
 
Då sammandragningarna börjar är det bra att fortsätta ett så normalt liv som möjligt. Om det är natt kan man försöka sova eller åtminstone slumra till mellan sammandragningarna. Då sammandragningarna blir kraftigare och kräver mera uppmärksamhet kan man prova lindra dem med varma omslag eller vetekornspåsar. Man kan sätta dem där smärtan känns, dvs. på ryggen eller nedre delen av magen. Massage av korsryggen kan också hjälpa.
 
Det lönar sig att lyssna till sin egen kropp för att hitta en bra ställning under sammandragningarna. Många mammor söker sig spontant i en framåtlutande ställning, dvs. lutar t.ex. mot ett bord eller fönsterbräde. I den ställningen kan man gunga höfterna under sammandragningarna. Det kan också vara skönt att stå i krypställning stödd av dynor. Nattetid kan man försöka hitta en sådan ställning att det är möjligt att slumra mellan sammandragningarna.
 
Varm dusch eller varmt bad är också avkopplande och kan lindra smärtan. Det lönar sig att vara minst 20 minuter i duschen för att man verkligen ska känna vattnets lindrande effekt. I duschen kan man under sammandragningarna försöka rikta duschen där smärtan känns mest.
 
 

Förlossningen är i gång
– dags att åka till sjukhuset

 
Det börjar vara dags att åka till sjukhuset då:
 
  • sammandragningarna kommer tätare än med fem minuters mellanrum
  • sammandragningarna är så kraftiga att man måste koncentrera sig på dem och man inte kan tala under dem
  • föderskan sjunker in i sin egen värld också mellan sammandragningarna och vill inte längre tala eller göra något annat
  • det inte längre känns bra att vara hemma

 

Då de egna metoderna inte längre räcker till eller om det känns osäkert att vara hemma, ring till förlossningsavdelningen.

Barnmorskan kan under samtalets gång utvärdera situationen och ge anvisningar.