Smärtan hör till förlossningen. Förlossningssmärtan beror på att den glatta muskulaturen i livmodern drar sig samman, musklerna i bäckenet och de yttre könsorganen tänjs ut och att babyns huvud sjunker ner djupt i bäckenet.
Men förlossningssmärtan är ändå en naturlig, positiv smärta. Den har sin egen betydelse. Det är väldigt individuellt hur man upplever smärta och därför är det omöjligt att mäta den exakt. Det viktigaste sättet att utvärdera smärtan är föderskans egen beskrivning av den. En tillräcklig lindring av förlossningssmärtan är en del av förlossningsvården. Barnmorskan lyssnar till önskemålen och hjälper att hitta och rekommenderar smärtlindringssätt i olika skeden.
Ofast är det svårt att veta i förväg vad som hjälper och hur det är bäst att göra under förlossningen.
Det är bra att träna på och prova olika ställningar, där man kan koncentrera sig bra och koppla av. Under förlossningen lönar det sig att söka sådana ställningar där man har det så bra som möjligt att vara. Som hjälp kan man använda t.ex. gungstol, säckstol, gympaboll m.m. - Värmedyna, varm dusch eller varmt bad lindrar bra smärtan under öppningsskedet. Man har konstaterat att varmt vatten minskar stress, det får en att koppla av och lugnar. I vatten är det också lättare att hitta en bekväm ställning, eftersom vattnet bär vikten bra.
- Beröring och massage kan lindra smärta. Ofta tycker föderskan att det känns bra då partnern eller stödpersonen masserar det ställe där sammandragningssmärtan känns eller håller i handen då smärtan är som hårdast. Ibland lindrar och tröstar barnmorskans beröring.
- Man kan sätta 2–4 sterila vattenkvaddlar vid smärtpunkterna på ryggen eller magen. Sterila kvaddlar kan användas i vilket skede av förlossningen som helst och upprepas flera gånger.
Om förlossningen framskrider naturligt, dvs. utan medicinsk smärtlindring, behöver föderskan mycket stöd, uppmuntran och närvaro. Stödpersonens stöd och uppmuntran är mycket viktigt. Också barnmorskans närvaro och uppmuntran hjälper. Det är vanligt att föderskan under det här skedet misströstar och känner sig kraftlös och blir tveksam till om hon kommer att lyckas.
Och om jag vill ha
effektivare smärtlindring...
De mediciner som används vid behandlingen av förlossningssmärta är välkända och trygga.
Starka smärtmediciner
I början av förlossningen kan man ge effektiva värkmediciner antingen via munnen eller som injektion i muskel.
Lustgas
En blandning av syre och lustgas är en trygg smärtlindringsmetod. Föderskan andas in blandningen genom mask under sammandragningarna. Det krävs lite träning för att använda lustgas och i synnerhet att börja ta gasen vid rätt tidpunkt, men vanligen är det en effektiv smärtlindringsmetod.
Epiduralbedövning
En anestesiolog ger bedövningen. Bedövningen sätts i ryggens epiduralutrymme. Förutsättning för det är att man kan följa med hur mamman och fostret mår på ett tillförlitligt sätt. Bedövningen hindrar inte att mamman rör på sig, men till en början måste föderskan ligga ner ungefär en halv timme. Då läkaren sätter bedövningen trär han/hon en kateter via epiduralnålen i epiduralutrymmet, dit bedövningsmedlet sätts. Före det bedövas huden och vävnaden under huden. Katetern fästs i ryggen och vid behov kan barnmorskan ge mer bedövningsmedel under förlossningen. Effekten av en dos håller vanligtvis i sig ca två timmar.
Spinalbedövning
En anestesiolog sätter spinalbedövningen. Bedövningen sätts i ryggens spinalutrymme. Bedövningen är en s.k. engångsdos, dvs. man kan inte sätta mera bedövningsmedel som vid epiduralbedövning. Bedövningen börjar verka fort efter att den har satts och räcker från en till två timmar. I samband med att anestesiläkaren ger bedövningen sätter han/hon ibland in en kateter i epiduralrummet. Via den kan föderskan vid behov få mer smärtlindring i form av epiduralbedövning senare. Spinalbedövning är en bra smärtlindringsmetod i synnerhet för omföderskor, vilkas förlossningar framskrider fort. Bedövningen förutsätter att man följer med fostrets hjärtljud samt att mamman får ett dropp.
Livmoderhalsbedövning
dvs. paracervikalblockad
En förlossningsläkare ger livmoderhalsbedövningen. Bedövningen håller i sig 1–2 timmar. Vanligtvis ges bedövningen först då förlossningen är klart i gång och framskrider bra.
Pudendusbedövning
En förlossningsläkare eller en barnmorska som har fått utbildning ger bedövningen i samband med en inre undersökning då livmodermunnen är nästan eller helt öppen, innan krystningsskedet börjar. Verkningen börjar inom några minuter och håller i sig mellan en halv och en timme.