Sidinnehåll
Klienterna kommer i allmänhet till fertilitetsbehandlingar vid de gynekologiska enheterna med remiss. Vanligen har de försökt få barn i cirka ett års tid. Det lönar sig att inleda undersökningar i anslutning till fertilitetsbehandling tidigare, om man är medveten om faktorer som gör det svårare för paret att få barn. De första undersökningarna i anslutning till fertilitetsbehandlingar görs vid hälsovårdscentralen eller inom annan öppenvård. Därefter hänvisas paret vid behov till den specialiserade sjukvården.
Paret kallas tillsammans till ett första besök, där man undersöker mannens och kvinnans hälsotillstånd och planerar basundersökningarna, som är spermaanalys, kartläggning av menstruationscykeln och undersökning av att äggledarna är öppna. Varje undersökningshelhet för kvinnan utförs under olika menstruationscyklar.
När basundersökningarna har gjorts och svaren har kommit, kommer paret tillsammans till mottagningen. Paret informeras om undersökningarnas resultat. Därefter planeras den fortsatta vården individuellt bl.a. utifrån orsaken till att paret inte fått barn. Infertilitet kan bero på mannen, kvinnan eller båda. Ibland är det inte möjligt att utreda orsaken till infertiliteten.
Fertilitetsbehandlingarna planeras utifrån barnlöshetens orsak och parets önskemål. För en del par kan det bästa alternativet vara adoption eller avstående från behandlingarna. Det viktigaste är att försöka åtgärda faktorer som försämrar fertiliteten. De viktigaste bland dem är viktproblem och rökning.
Behandlingarna består av:
- Stimulering av äggstockarna (t.ex. behandling med klomifen- och gonadotropininjektioner) i avsikt att åstadkomma ovulation eller stärka den.
- Kirurgiska behandlingar exempelvis i situationer där barnlösheten orsakas av endometrios, myom eller skada på äggledaren.
- Insemination, där tvättade spermier införs i kvinnans livmoderhåla vid ägglossningen.
- Provrörsbefruktning, där äggcellen befruktas i en cellodlingsskål på ett laboratorium, varefter embryot införs i livmodern.
- Mikroinjektioner, som används om spermierna är få eller har dålig rörlighet. Vid mikroinjektion förs en enda spermie direkt in i äggcellen med en tunn glasnål.
Vid fertilitetsbehandlingar inom den offentliga hälso- och sjukvården är den övre åldersgränsen för kvinnan cirka 40 år. Behandlingarna omfattar i allmänhet inte användning av donerade äggceller eller spermier, behandlingar efter sterilisering eller behandling av par som redan har två gemensamma biologiska barn. Personer som har en smittsam sjukdom kan erbjudas behandlingar endast i begränsad omfattning. Enligt lagen om assisterad befruktning får fertilitetsbehandlingar där könsceller behandlas inte ges till ett par som skulle behöva en surrogatföderska eller om det är uppenbart att barnet inte kan tryggas en balanserad uppväxt
Basundersökningar vid infertilitet görs på Kvinnokliniken samt vid Hyvinge, Lojo och Borgå sjukhus. Provrörsbefruktningar, ovulationsinduktionsbehandlingar samt planering och genomförande av mer krävande fertilitetsbehandling har centraliserats till Kvinnokliniken.