Hormonell behandling

​Behandlingen av spridd prostatacancer är baserad på en minskad nivå av manligt könshormon (testosteron) och/eller på förhindrande av dess effekt. Testosteronnivån kan sänkas kirurgiskt genom att avlägsna testikelvävnaden (orkidektomi) eller medicinskt genom att använda så kallade LHRH-analoger. LHRH-analogerna administreras vanligen subkutant i form av injektioner med 1-6 månaders mellanrum. Läkemedel som hämmar effekten av testosteron, såsom bikalutamid är i sin tur läkemedel som dagligen tas genom munnen. På basis av läkarutlåtande B får patienten specialersättning från FPA för alla dessa behandlingar. Läkemedelsinjektionerna kan ges på närmaste hälsovårdscentral eller i särfall på urologiska eller onkologiska polikliniken.

Vanliga biverkningar av hormonbehandling är svettning, värmesvallningar och impotens. Långvarig hormonbehandling minskar också på muskelmassan och bentätheten. Antiandrogener (t.ex. bikalutamid) kan också förorsaka brösttillväxt och ömhet. Dessa kan förebyggas med engångsstrålbehandling.
 
Under de senaste åren har man tagit i bruk nya hormonbehandlingar i tablettform, såsom abirateron och enzalutamid. Dessa dyra behandlingar omfattades tidigare av FPA:s specialersättning endast i situationer efter kemoterapi. Sedan ingången av 2018 har dessa båda läkemedel kunnat användas för att effektivisera den hormonella behandlingen i situationer, där en symptomfri patient eller en patient med endast lindriga symptom inte ännu behöver kemoterapi, trots att sjukdomen framskrider enligt PSA-mätningar. FPA:s specialersättning kan alltså numera beviljas redan i ett tidigare skede. De biverkningar som dessa läkemedel ger upphov till är i allmänhet mycket små jämfört med exempelvis cytostatikabehandling.