Läkemedelsbehandlingar

Syftet med läkemedelsbehandling är att påverka cancertumören och cancercellernas funktion genom att beroende på läkemedlet antingen hämma tillväxten av tumören eller helt förstöra den. I regel ges läkemedelsbehandlingar i tre olika syften:

 

 

Läkemedelsbehandlingen vid cancer kan delas in i tre olika grupper enligt läkemedlens verkningsmekanismer: cytostatika, hormonbehandlingar och selektiva läkemedel.

 

 

Cytostatika förhindrar att cellerna delar sig och påverkar särskilt cancercellerna på grund av deras snabba delning. Detta leder ofta till att cancercellerna dör. Med cytostatika kan man bl.a. förstöra tumörer, stärka resultaten av operativ behandling eller strålbehandling och minska metastaserna. Med hjälp av dessa kan även symtomen från obotlig cancer minskas och livslängden förlängas. Dessa doseras intravenöst eller oralt. Ibland kan cytostatika doseras lokalt t.ex. i urinblåsan, ryggmärgskanalen eller lungsäcken. Oberoende av doseringssättet kräver cytostatikabehandling noggrann och regelbunden uppföljning av blodvärdena. Cytostatika orsakar ofta relativt mycket biverkningar såsom hårlossning, trötthet, illamående, funktionsstörningar i magen och nedsatt allmän motståndskraft. Flera biverkningar som orsakas av cytostatika kan i dag behandlas allt bättre med hjälp av nya antiemetika och tillväxtfaktorer som stimulerar benmärgens funktion.

 

 

Vid hormonbehandling för man in hormoner som påverkar celldelningen i kroppen, antingen i tablettform eller som injektion. Hormonbehandling ges vid cancersjukdomar där cancercellerna använder kroppens hormoner som tillväxtämnen (t.ex. vid bröst-, prostata- och sköldkörtelcancer och cancer i livsmoderkroppen). De direkta biverkningarna av hormonbehandling är normalt relativt lindriga. Hormoner i tablettform tas vanligen varje dag, medan injektioner vanligen ges med 1–3 månaders mellanrum.

 

 

Med selektiva läkemedel avses sådan läkemedelsbehandling vars effekter kan riktas mot vissa ämnen eller deras funktion i cancercellerna så att läkemedlets effekt inte sträcker sig till den övriga kroppen. Selektiva läkemedel används bl.a. vid behandling av vissa leukemier, småcelliga lungcancer-, bröstcancer-, lymfkörtelcancer-, njurcancer-, levercancer- och tarmcancertyper. Biverkningarna av selektiva läkemedel är vanligen rätt så lindriga jämfört med cytostatika. Ofta kombineras selektiva läkemedel (särskilt antikroppar) med cytostatikabehandlingar, och då är det cytostatika som orsakar biverkningar.