Huvudlöss

​Huvudlöss har förekommit hos barn i ökande utsträckning under de senaste åren. Tvärtemot gamla föreställningar är huvudlöss inte ett tecken på dålig hygien. De smittar från ett barn till annat genom direktkontakt från ett huvud till ett annat eller via kammar och mössor. Särskilt på hösten när mössor börjar användas förekommer huvudlöss i skolor och daghem.

Lusen är 2–4 mm lång, platt och ljusgrå. Den lever i hårbotten, suger blod som näring och lägger sina ljusa ägg (gnetter) i håret. Typiska platser där gnetter påträffas är i håret ovanför öronen och i nacken. Gnetterna fäster sig hårt i håret, och de lossnar inte även om man skakar på huvudet. Lusen lever endast ett dygn efter att ha hamnat utanför hårbotten.

Symtom

  • klåda i hårbotten
  • kliande som beror på klådan
  • inflammationer på skadad hud

Behandling

 

Som behandling används lusschampo, som kan köpas på apoteket. Behandlingen upprepas efter ett par veckor. Även en tät luskam kan användas för att lossa gnetterna. Lakan och kläder tvättas i samband med behandlingen. Om hattar och mössor inte kan tvättas, förgörs lusen om man lägger hattarna och mössorna i frysen över natten. Kontrollera och behandla även andra familjemedlemmars hårbotten och hår.

Förebyggande av smitta

 

För att förebygga smitta är det bra att förvara mössan till exempel i jackärmen, att använda endast egen kam/borste och undvika att låna ut den till andra samt att undvika hårkontakt. Lössen hoppar inte från ett huvud till ett annat, så det är ingen risk att arbeta sida vid sida. Det är bra att berätta om lusfyndet för skolans hälsovårdare eller daghemspersonalen. Huvudlusen är en parasit som endast förekommer hos människor, så den smittar inte djur.