Barnreumatism är inte en enda sjukdom, utan dess symptom, svårighetsgrad och varaktighet varierar mycket hos olika patienter. Den vanligaste typen av barnreumatism är fåledssjukdom, dvs. oligoartrit (färre än fem drabbade leder). Barnreumatism är vanligast hos små barn. Ungefär hälften av patienterna insjuknar innan de fyllt 5 år, och den genomsnittliga åldern för insjuknande är 7 år. I Finland insjuknar årligen cirka 150–200 barn i barnreumatism, och ca 60–80 av den hänvisas till Nya barnsjukhuset. Utöver barnreumatismpatienter från HNS-området vårdar reumatismmottagningen vid Nya barnsjukhuset andra sjukdomar i rörelseorganen hos barn och unga, såsom smärtpatienter, samt bindvävnadssjukdomar, inom vilka kliniken har riksomfattande ansvar.
Målet för behandlingen av barnreumatism är att minska inflammationen, trygga den normala uppväxten och utvecklingen och förhindra permanenta skador. Hos barn kan en reumatisk inflammation slockna för en lång tid före vuxenåldern, ibland till och med permanent.
En femtedel av barnreumatismpatienterna kan under de första åren utveckla en symptomfri regnbågshinneinflammation i ögat, dvs. irit. Därför gör patienterna åtminstone i det inledande skedet täta besök hos ögonläkaren för iritscreening.
Barnreumatism behandlas i huvudsak med samma mediciner som reumatism hos vuxna. Kronisk barnreumatism behandlas oftast med metotrexat. Behandlingen kompletteras ofta med andra läkemedel. De nya biologiska läkemedelsbehandlingarna har varit mycket effektiva även hos barn och de används när traditionell behandling inte ger tillräcklig effekt. En del av de biologiska läkemedlen ges intravenöst, och patienterna besöker dagsjukhuset regelbundet för att få läkemedel. Reumatismmedicinerna används också för behandling av irit.
Utöver läkemedelsbehandlingarna behandlas reumatism också med kortisoninjektioner i lederna. Till barn ges de vanligen i en dagkirurgisk operationssal under kortvarig narkos. Fysioterapi, ergoterapi och ortopedtjänster utnyttjas efter behov.
Behandlingen av barnreumatism är multiprofessionellt arbete. Utöver läkaren, sjukskötaren, fysioterapeuten och ergoterapeuten omfattar arbetsgruppen avdelningssekreteraren, en rehabiliteringshandledare, en socialarbetare och en psykiatrisk sjukskötare. Det är viktigt att ögonläkaren följer upp patienten, och vid behov konsulteras ortoped, psykolog eller psykiatrisk arbetsgrupp samt andra specialiteter inom HNS, oftast nefrolog, dermatolog eller lungspecialist.
Behandlingen av barnreumatism har förändrats grundligt under de senaste 15 åren. Tidigare var de svåraste fallen av barnreumatism invalidiserande. Patienterna var mycket sjuka och inflammationen orsakade permanenta förändringar i kroppen. Den nuvarande vården som är koncentrerad till specialistläkare, den effektiva användningen av mediciner och de nya biologiska läkemedlen har gjort det möjligt att en stor del av barnpatienterna blir symptomfria samtidigt som de kan vårdas inom öppenvården. Dessutom har permanent invaliditet blivit sällsynt. Målet är att barnen kan leva ett vanligt liv utan att sjukdomen begränsar dem i någon större omfattning. För största delen av patienterna kan detta mål uppnås i stor omfattning redan nu. Tack vare det multiprofessionella arbetet och de nya anpassade behandlingarna förväntas läget bli ännu bättre i framtiden.
Patientorganisationer: