Hade det varit möjligt att tidigare lägga märke till att barnet utsätts för sexuellt utnyttjande?
När ett utnyttjande har uppdagats funderar ofta föräldrarna och även yrkespersoner över om man på basis av något tecken redan tidigare kunde ha lagt märke till att barnet blivit utnyttjat. Enligt erfarenheter som man har från både vetenskaplig forskning och praktiskt vårdarbete vet man dock att det är mycket svårt att upptäcka sexuellt utnyttjande. Sexuellt utnyttjande kan inte identifieras, och det går inte att dra slutsatser om upplevelser av sexuellt utnyttjande utifrån beteendet eller symtom. Varje barn och ung person reagerar på ett individuellt sätt på utnyttjandet, och många faktorer påverkar reaktionen. Samtliga symtom eller något visst beteende som observerats hos ett barn är inte heller nödvändigtvis en följd av sexuellt utnyttjande.
Dessutom har forskning också visat att barn inte tillnärmelsevis alltid talar om utnyttjandet, och detta kan ha många orsaker, till exempel att barnet vill undvika eventuella negativa konsekvenser för olika parter till följd av att hen berättar något. Gärningsmannen kan också ha förbjudit barnet att berätta något, eller också har barnet kanske inte förstått karaktären av det inträffade överhuvudtaget. Det viktiga är också att ta sikte på framtiden, eftersom det är onödigt, även om det är förståeligt, att känna skuld eller skam över att man inte lagt märke till något tidigare. Det är också bra att låta barnet höra att det alltid är förövaren som är skyldig till det som hänt – inte offret eller hens familj.
Mitt barn beter sig sexuellt – borde jag bli oroad?
Det är betydligt mer sannolikt att barnets sexuella beteende är en del av barnets normala sexuella utveckling eller en reaktion på en förändring i livssituationen än ett tecken på utnyttjande. På samma sätt som barnet utvecklas till exempel i fråga om de språkliga färdigheterna, utvecklas hen också som en sexuell individ. Denna utveckling omfattar bland annat själutforskning och självsmekning, att barnen leker olika "läkarlekar", att intresse för könsskillnader väcks och frågor ställs om dessa samt att barnet ritar människofigurer med könsorgan. Dagens barn får dessutom lätt tillgång till vuxenunderhållning på webben. Genom denna kan en vokabulär gällande sexualitet och sex utvecklas som annars inte är normal med tanke på åldersnivån. Barnet kan också få sexuella symtom av förändringar och kriser som livet för med sig, till exempel föräldrarnas skilsmässa, skolstart, flyttning, en närståendes bortgång eller något annat trauma. Redan i ett tidigt skede upptäcker barnet att själsmekning ger vällust och är lugnande. Av denna anledning är det också möjligt att barnet gör så för att lugna ner sig till exempel vid läggdags.
Mitt barn talar om sex. Kan ett barn hitta på sexhistorier?
Ja. Att bli intresserad av människokroppen och sexualitet hör till ett växande barns liv. Barnen lägger lätt märke till de vuxnas reaktioner på vad de säger. Om sexualiteten är ett tema som de vuxna har svårt att tackla, kan barnens intresse för sexualitet och sexuellt laddat prat öka. Enligt undersökningar utsätts dessutom barn redan i tidig ålder för sexuellt material. Enligt undersökningarna har många barn under skolåldern sett pornografiskt material, och sannolikheten att de gör det ökar med åldern. Enligt en undersökning som genomfördes i Norden är det mer sannolikt att en 11-åring sett pornografiskt material än att hen inte har gjort det.
Barn upprepar lätt ord som andra barn och vuxna använder, utan att förstå vad dessa betyder. Även saker som barn talar om i detalj kan de ha hört, men de förstår inte nödvändigtvis den verkliga innebörden av orden. Ju äldre barnet är, desto mer konkreta kunskaper om sexualitet har hen antagligen. När man bedömer om det finns anledning till att oroa sig över ett barns prat eller inte, ska hänsyn alltid tas till barnets åldersnivå, individuella utveckling och vad barnet eventuellt redan känner till. Om barnet tar upp subjektiva och konkreta frågor som väcker oro hos de vuxna, kan myndigheterna kontaktas gällande detta.
Vad ska jag göra om mitt barn har sett pornografiskt material?
Diskutera barnets erfarenheter från webben med barnet. Försök inte tvinga fram något. Misstankar och beskyllningar är inte rätt sätt att hantera frågorna. Kom ihåg att det är bra, om barnet vågar tala om för dig vad hen har sett. Uppskatta det och säg åt barnet att hen gjorde rätt i att berätta om saken. Tänk efter och pröva din egen inställning. Att exponeras för pornografiskt material är inte det samma som att traumatiseras. Håll dig på barnets nivå och svara på barnets frågor. Förklara för barnet att pornografi inte är det samma som sex, utan fantiserat, spelat och påhittat sex som saknar kärlekskänslor, ömhet, affektion och närhet. Dessutom är det bra att ta upp att pornografi inte ger en sanningsenlig bild av kroppsförändringarna som puberteten och vuxenåldern för med sig.
Mer information och anvisningar.
Hur ska jag lära mitt barn säker webbanvändning?
I genomsnitt har de finländska barnen goda kunskaper om webbsäkerhet. Det är också viktigt att öppet och ärligt, utan att skrämma upp barnen, diskutera de negativa sidorna med webben tillsammans. Det skapar säkerhet hos barnen när de vet hur de ska agera i misstänksamma eller konstiga situationer. En negativ inställning till webben och en överdriven begränsning av webbanvändningen – och hot om detta som straff – leder lätt till en situation där barnet inte vill eller vågar vända sig till föräldrarna när det behövs. Det måste vara tillåtet att tala om otrevligheter och dåliga erfarenheter på webben utan att det leder till att barnet straffas eller anklagas.
Säg att du är intresserad av vad barnet håller på med på webben. Låt webbanvändningen och diskussioner om denna bli en del av vardagen, precis som diskussionerna om vad som hänt under skoldagen. Det är bra att tillsammans med barnet gå igenom att hen inte ska ge ut bilder av sig själv, sitt telefonnummer, sin adress till en främmande person eller en ny bekantskap.
Kan barnen komma med felaktiga påståenden om utnyttjande?
Barn lägger inte likadan vikt vid sexuella frågor som vuxna och kan tala om dessa utan att förstå innebörden av dessa för de vuxna. Ett litet barn kan oavsiktligt hitta på en historia som ur en vuxen persons perspektiv tyder på utnyttjande, utan att barnet självt förstår det helt och hållet. Då det gäller barn är det också sällan fråga om samma typ av medveten lögn som till exempel en vuxen lägger fram. För ett barn är det närmast svårt att förstå innebörden och följderna av vad hen säger, och därför kan barnet tala om något som hen uppfattar som roligt. Ett barn under skolåldern som har gjort något olovligt och försöker dölja det kan försöka komma med en nödlögn som involverar någon annan person. I undersökningar och i praktiken har man fått kännedom om många fall där en misstanke som grundat sig på ett barns påhittade påstående visat sig vara ogrundad. I allmänhet anses det dock vara sällsynt att ett barn med vett och vilja ljuger om utnyttjande. Tonåringar är i sin tur lika kapabla att ljuga som vuxna, även om det för en ung person som utvecklas är svårare än för en vuxen att förutse de eventuella följderna av osanningar.
Ett barns berättelse kan också modifieras i interaktionen med en vuxen. Redan mycket små barn förstår att en fråga kräver ett svar och kan även sträva efter att ge de vuxna svar som inte är sanningsenliga. I synnerhet små barn kan inte skilja åt händelser som de har upplevt från sådana som de bara hört talas om och kan uppfatta sådant de sett eller hört talas om som verklighet. När sexuella frågor diskuteras kan barnet dessutom ha fått stor uppmärksamhet av den vuxna vilket är en positiv upplevelse för barnet. Detta kan uppmuntra barnet att berätta mer om saken och signalera att det är önskvärt att hitta på en historia.
När ett barn berättar om utnyttjande är det viktigt att föräldern inte pressar eller ifrågasätter barnet, utan lämnar över utredningen av ärendet till myndigheterna. Föräldern ska inte "tenta" barnet om huruvida hen talar sanning eller ljuger. Av forskning har det framgått att ett motiv för barnen att ljuga eller låta bli att berätta något är rädslan för att de själva eller någon annan ska råka ut för negativa konsekvenser.
Kan man utifrån barnets beteende dra några slutsatser om huruvida hen talar sanning eller inte?
Det finns inga tillförlitliga metoder för att utifrån beteendet (gester, miner, känslouttryck) säkert kunna fastställa om ett barn eller en vuxen talar sanning. Inte ens de yrkespersoner klarar av detta som i sitt arbete ska sträva efter att bedöma klienternas pålitlighet.
Om barnet till exempel verkar motsträvigt, ångestfyllt eller gråtmilt, kan detta bero på många olika orsaker. Barnet kan komma ihåg en upprivande händelse eller också kan själva situationen då den diskuteras skapa ångest hos barnet. Det kan också kännas obehagligt för barnet att tala illa om en person som är viktig för hen eller också kan hen uppleva det som besvärligt att besvara svårförståeliga frågor. Barnet kan dessutom reagera på de vuxnas starka reaktioner eller påtryckande frågor. Om ett barn å andra sidan har berättat en historia som inte håller streck exempelvis på grund av påtryckningar från en vuxen person eller för att dölja egna felaktiga handlingar och undgå straff, kan diskussionen bli ångestframkallande för barnet.
Har det sexuella utnyttjandet av barn ökat från år till år?
Enligt omfattande prevalensundersökningar som har genomförts i Finland och utomlands har antalet fall av sexuellt utnyttjande av barn inte ökat. I en finländsk undersökning som publicerades 2011 lade man märke till att det sexuella utnyttjandet till och med hade minskat något. Majoriteten av dem som upplevt sexuellt utnyttjande var över 14 år. Utnyttjande som riktade sig till barn under skolåldern samt fall av utnyttjande inom familjen var mycket sällsynta.
Fenomenet har fått större synlighet i medierna. Likaså har antalet anmälningar som myndigheterna får kännedom om ökat under de senaste åren, men en del av dessa är ogrundade. Polisen undersöker om ett brott har begåtts eller om misstanken kan förklaras på något annat sätt.
Jag misstänks för sexuellt utnyttjande av ett barn. Vad ska jag göra?
Det är viktigt att utredningen av detta lämnas över till myndigheterna. Du ska således inte nämna misstanken för barnet eller i barnets närvaro. Försök att ta det lugnt, polisen utreder saken. I en förundersökning strävar man efter att så exakt som möjligt reda ut hur och av vilken anledning misstanken har väckts. Du kommer att höras och får föra fram din egen synpunkt på frågorna. Under utrednings- och rättsprocessen har du rätt till ett biträde som ser till att ditt rättskydd iakttas i alla faser av processen.
Länkar:
http://www.oikeus.fi/oikeusapu/sv/index/oikeusavustaja.html
http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2011/20110805?search%5Btype%5D=pika&search%5Bpika%5D=esitutkintalaki
Vad omfattar sexuellt utnyttjande av barn? Räknas det som utnyttjande om ett barn till exempel ser mig naken eller ha sex?
Enligt lagen är sexuella handlingar som riktar sig till ett barn eller en ung person under 16 år straffbara (i vissa fall personer under 18 år). Sexuellt utnyttjande omfattar till exempel smekningar, beröringar, oralsex, samlag eller försök till detta samt penetrering av könsorganen med ett föremål. Till utnyttjande räknas även att förmå ett barn till någon av dessa handlingar eller till exempel självsmekningar. Sexuellt utnyttjande förutsätter inte fysisk kontakt, utan det kan ske till exempel på webben eller mobiltelefoner. Som utnyttjande räknas även att förevisa pornografiskt material eller att på annat sätt medvetet utsätta barn för vuxnas sexualitet, att locka barn för sexuella syften samt att köpa sexuella tjänster av ett barn eller en ung person. Också försök till de ovan nämnda är straffbart.
Det att barnet av misstag ser en vuxen naken eller sex mellan vuxna är inte sexuellt utnyttjande. Inte heller en vuxen persons nakenhet i sig utan något sexuellt syfte är utnyttjande, till exempel när man badar bastu eller tar sig ett dopp vid sommarstugan. Tvärtom, om ett barn ser sina närstående nakna kan det bli lättare för hen att ställa frågor och skapa en uppfattning om hur människokroppen ser ut som är mer realistisk – och som avviker till exempel från bilden som det pornografiska utbudet på webben ger. Om ett barn däremot avsiktligt utsätts för vuxnas sexualitet, är det fråga om utnyttjande.
Är den typiska förövaren en "ful gubbe" som är obekant för barnet?
Nej. Ju yngre barnet är, desto oftare känner barnet till förövaren sedan tidigare. Det är dock sällan barnets biologiska förälder. Sexuellt utnyttjande av små barn är mycket sällsynt överhuvudtaget.
Den vanligaste formen av utnyttjande är att ett en ung flicka i puberteten utnyttjas av en ung vuxen man. Ungdomarna kan också råka ut för en situation där en okänd vuxen person erbjuder sig att köpa till exempel alkohol till en minderårig förutsatt att den unga går med på en sexuell handling. Även webben utgör för okända vuxna en kanal för att skapa kontakter med ungdomar och sända anonyma sexuellt laddade meddelanden. En relation som en ung person skapat med en person som är äldre än hen själv kan således kännas förtrolig och säker för den unga vilket kan öka risken för att interaktionen sexualiseras.
Utnyttjar alla pedofiler barn sexuellt och är alla förövare pedofiler?
Pedofili definieras som fortlöpande sexuellt intresse för barn i förpubertetsåldern. Sexuellt intresse för barn i puberteten eller minderåriga som precis kommit över puberteten kallas hebefili. Enligt forskning gör inte alla vuxna som har ett sexuellt intresse för barn och ungdomar sig skyldiga till sexuella handlingar som riktar sig till barn eller andra brott, till exempel innehav av barnpornografi. I brott som gäller utnyttjande av barn är å andra sidan förövaren ofta en person som inte kan definieras som pedofil eller hebefil, utan i bakgrunden finns många olika orsaker till att personen har svårigheter att kontrollera sitt beteende.
Jag känner ett sexuellt intresse för barn. Vad ska jag göra?
Man kan söka hjälp med problemet, och det lönar sig. Erfarenheterna har varit positiva i Sverige och Tyskland där terapi redan länge har erbjudits personer som har sexuella fantasier om barn eller känner ett sexuellt intresse för barn. Många har fått hjälp så att de inte har gjort sig skyldiga till sexualbrott där barn är objekt. (Mer information på engelska: https://www.dont-offend.org/)
Även i Finland finns det yrkespersoner som har kunskaper och färdigheter för att stödja personer som har pedofila intressen. Deras kontaktuppgifter kan begäras från Sexpo-stiftelsen.
Kan minnen av utnyttjande finnas i det undermedvetna och dyka upp flera år senare?
Det finns ingen vetenskaplig bevisning på så kallade omedvetet förträngda minnen. Tvärtom: vi vet att man i allmänhet kommer ihåg de centrala omständigheterna i traumatiska händelser bättre än andra situationer. Det finns också rikligt med vetenskaplig bevisning på att falska minnen är relativt enkla att skapa hos såväl barn som vuxna och att minnesbilderna lätt modifieras genom extern information som fås till exempel i en diskussion, i synnerhet hos barn.
Man vet också att många barn av olika anledningar inte berättar om utnyttjande som de upplevt överhuvudtaget eller först flera år efter händelsen. I dessa situationer har nog barnet i allmänhet kommit ihåg händelsen, men inte till exempel förstått innebörden av denna eller också har hen velat skydda gärningsmannen och därför inte berättat något för någon. Det är också möjligt att barnet eller den unga medvetet vill låta bli att tänka på det som skett och således inte reflekterar över detta på en lång tid. Någon faktor som anknyter till minnet kan sedan leda till att hela händelsen återkallas och skapa en känsla av att personen inte har kommit ihåg saken tidigare.
Det är också utmanande att skilja åt så kallade falska minnen och riktiga minnesbilder. Ett typiskt drag i falska minnena är dock att personen tidigare överhuvudtaget inte kommit ihåg saken, men att minnesbilden småningom dykt upp i mycket detaljerad form, till exempel i terapi.
Mitt barn ritar könsorgan. Vad innebär detta?
Till och med mycket små barn är intresserade av skillnaderna mellan könen. Detta är normalt och en naturlig del av barnets sexuella utveckling. Om ett barn uttrycker detta intresse för dig, svara ärligt på barnets frågor med hänsyn till barnets åldersnivå och förstånd (Tips och material finns tillgängliga till exempel hos Väestöliitto. Det finns också många böcker för barn, och dessa kan användas som hjälp i diskussioner om till exempel hur ett barn blir till).
Barns teckningar, precis som lek även mer allmänt, innehåller element från både barnets fantasi och upplevelser. Man bör vara mycket försiktig när man drar slutsatser om vilket syfte barnet har haft med en teckning eller en lek eller vad barnet har upplevt. Var således försiktig så att du inte övertolkar innehållet i ett barns teckning eller lek. Du kan till exempel fråga barnet "hur kom du att tänka på att rita en sådan?".
Mitt barn har blivit utsatt för sexuellt utnyttjande. Lämnar det permanenta fysiska skador, dvs. kan man se det på hen senare (till exempel en framtida partner eller en läkare)?
Det finns många olika typer av utnyttjande, och därför kan även skadorna som detta orsakat vara mycket olika. Ofta lämnar utnyttjandet inga fysiska spår. I allmänhet läker också skador på könsorganen och ändtarmsöppningen snabbt. För det mesta är skadorna på mödomshinnan så små att det krävs ett mikroskop eller specialkompetens för att kunna konstatera dessa. Situationen är i det närmaste alltid sådan att ingen utomstående i efterhand kan lägga märke till huruvida ett barn/en ung person blivit utsatt för sexuellt utnyttjande.
Vår dotter har blivit sexuellt utnyttjad. Är hon inte längre oskuld? I vår kultur får en kvinna inte gifta sig, om hon inte är oskuld.
Mödomshinnan, dvs. hymen, kan i fråga om formen och storleken vara mycket olika. En allmän missuppfattning är att mödomshinnan vore en kompakt eller ogenomtränglig hinna som spricker i det första samlaget. I allmänhet har mödomshinnan även hos barn en öppning genom vilken bland annat menstruationsblödningen kan rinna ut. Det förekommer stora anatomiska variationer mellan individerna, och något entydigt "oskuldstest" finns inte. Man kan till exempel inte på basis av huruvida en kvinna blöder vid sitt första samlag dra några säkra slutsatser om tidigare samlag eller andra sexerfarenheter.
Rodnad uppträder på mitt barns underliv varje gång hen kommer till mig från den andra föräldern. Är det ett tecken på utnyttjande?
Nej, enbart rodnad på underlivet är inte ett tecken på utnyttjande. Rodnad på små barns underliv kan bero på många olika faktorer, till exempel bristfällig hygien, hudirritation (till exempel på grund av sekret i blöjan), gnidning, infektion, hudsjukdom m.m. Dessa andra orsaker är mycket vanligare orsaker till rodnad än utnyttjande. Då det gäller misstankar om utnyttjande ska alltid hänsyn tas till helheten, dvs. finns det någon annan faktor än rodnad på underlivet som tyder på utnyttjande.
Mitt 17-åriga barn sällskapar med en 15-åring. Gör hen sig skyldig till ett brott?
Enligt 20 kap. 6 § i strafflagen får ingen inleda ett sexuellt förhållande eller genomföra en sexuell handling med en person under 16 år. Avvikande från detta föreskrivs i 7 a § att en handling inte anses som sexuellt utnyttjande av barn eller grovt sexuellt utnyttjande av barn, om den inte kränker den sexuella självbestämmanderätten för den som utsattes för handlingen och det inte råder någon stor skillnad i ålder samt själslig och kroppslig mognad mellan parterna. I lagstiftningen har ingen exakt gräns satts för vilken åldersskillnad mellan två ungdomar som är lagom. Ett förhållande mellan en 17- och 15-åring uppfyller inte nödvändigtvis rekvisiten för sexuellt utnyttjande av barn i det fall att båda som jämlika och av egen fri vilja går samtycker och det inte finns någon större mognadsskillnad mellan ungdomarna.
På vilket sätt kan jag skydda mitt barn mot utnyttjande?
I undersökningar har det påvisats att närvaron av en trygg vuxen/trygga vuxna i ett barns liv och möjligheten för ett barn att hemma tala om sina problem och upplevelser utgör faktorer som skyddar mot utnyttjande. Detta gäller barn och ungdomar i alla åldrar. En sund självkänsla är också ett bra skydd då det gäller att hantera förslag som läggs fram i webbdiskussioner. När barnet är litet kan man i samband med bad berätta vilka delar av kroppen som är privata och att inte vem som helst får beröra dessa.
Man kan inte skydda ett barn genom att skrämma upp hen. Det kan till exempel bli nödvändigt för ett barn att tala med en vuxen, om barnet tappar bort sig när hen rör sig självständigt. Då är det förnuftigare att uttryckligen ge barnet rådet att be om hjälp från en vuxen, exempelvis en person som har egna barn, i stället för att kategoriskt förbjuda barnet att tala med främmande vuxna. Det är extremt sällsynt att en främmande vuxen skulle utsätta ett barn för våldsamma eller sexuella handlingar – även om dessa fall i allmänhet överskrider nyhetströskeln och därför lätt stannar kvar i minnet.
Enligt både undersökningar och praktiska erfarenheter verkar det som om ett barn som inte har fått tillräcklig uppmärksamhet från de vuxna som tar hand om hen lättare än andra blir utsatta för utnyttjande, eftersom hen söker uppmärksamhet från andra vuxna. Som förälder skyddar du således ditt barn bäst genom att tillbringa tid med hen och lyssna när hen berättar något för dig, oavsett om det gäller stora eller små frågor.