Vad ska jag göra om jag misstänker att en klient/patient blivit sexuellt utnyttjad?

​​Om du börjar misstänka att din klient/patient utsatts för sexuellt utnyttjande

​Håll dig lugn och lyssna, om ett barn/en ung person berättar om händelser för dig. För inte fram dina egna åsikter, utan försök förhålla dig neutralt till saken. Börja inte intervjua barnet på eget initiativ genom att aktivt ställa frågor om händelserna. Om barnet däremot spontant fortsätter berättelsen, kan du uppmuntra hen till exempel genom att säga "Berätta mer".  I diskussionen ska du exempelvis inte ta upp dina antaganden om den eventuella gärningsmannen, om barnet inte har nämnt något om denna. Ställ preciserande frågor om barnets förälder tar upp ärendet när barnet inte är närvarande. Ställ däremot inga preciserande frågor om det barnet självt tar upp saken eller är närvarande när föräldern gör det. Anvisa också föräldern att inte diskutera saken i barnets närvaro. Försök inte tvinga barnet att berätta något och nöj dig med situationen, om hen inte spontant berättar mer. Berätta med hänsyn till barnets ålder och utvecklingsnivå vad som händer härnäst, till exempel att du är skyldig att anmäla saken vidare, och att polisens uppgift är att reda ut om ett brott har begåtts. Anteckna beskrivningen av händelsen noggrant, till exempel vem som berättade om händelsen och för vem, vad hen berättade och var samt när misstanken väcktes. Gör så noggranna anteckningar som möjligt om vem som ställt barnet eller den unga frågor om händelsen, hur många gånger, vad som har frågats och vad barnet/den unga svarat och berättat. Använd berättarens egna uttryck i dina anteckningar. Tolka inte. Uppmana föräldrarna att anteckna barnets spontana uttalanden i saken och å andra sidan undvika att ställa barnet frågor. Anmäl misstankarna till polisen så snart som möjligt. Diskutera och bedöm tillsammans med barnet/den unga hens behov av hjälp. Låt inte barnet/den unga höra de vuxnas utredningar. Undvik att diskutera misstanken och frågor i anslutning till denna med föräldrarna eller andra i barnets närvaro. För polisutredningen kan det ha betydelse när den misstänkta får veta att misstankar har väckts. Om möjligt, diskutera med den utredande polisen vem som berättar och när det är ett gott läge för att berätta för den misstänkta att misstankar har väckts. ​​

 

Yrkespersoner har anmälningsplikt

Personer som arbetar inom såväl social- och hälsovården, barndagvården, undervisningsväsendet, ungdomsverksamheten som morgon- och eftermiddagsverksamheten för skolelever samt polisväsendet, barn- och räddningsväsendet, församlingen eller något annat religiöst samfund är skyldiga att utan dröjsmål och hinder av sekretessbestämmelserna anmäla till polisen, om det på grund av omständigheter de fått kännedom i sitt arbete finns skäl att misstänka att ett barn utsatts för sexuellt utnyttjande. Den ovan nämnda anmälningsplikten gäller personal inom både den privata och offentliga sektorn. Personalen har ålagts denna skyldighet på grund av att det är viktigt att brottsutredningar startas så snart som möjligt i fall där sexuellt utnyttjande misstänks. Efter anmälan reder polisen ut saken och prövar huruvida det finns skäl att misstänka ett brott samt inleder en förundersökning efter behov.

Ett barns eller en ung persons behov av vård ska i samband med misstankarna om utnyttjande bedömas inom den specialiserade sjukvården. I vården ska inte det misstänkta brottet behandlas eller redas ut innan förundersökningen blir färdig. Om en förundersökning pågår, rekommenderas det att den vårdande enheten konsulterar polisen eller rättspsykiatriska kunskapscentrumet för barn och unga gällande hur vården kan ordnas så att den inte får någon negativ inverkan på brottsutredningen.

Anvisningar om hur situationen ska hanteras inom hälsovården, om patienten berättar om det sexuella utnyttjandet, finns på finska i rekommendationerna i God medicinsk praxis. Anvisningarna gäller även för andra personer som arbetar med barn och ungdomar.