Vad ska jag göra om jag misstänker att mitt eget barn eller ett barn i min närkrets blivit sexuellt utnyttjat?

​

​Om du börjar misstänka att ett barn/en ung person utsatts för sexuellt utnyttjande

​I denna situation bör du i barnets/den ungas närvaro försöka hålla dig så lugn som möjligt och inte ändra på något i barnets vardag. Kontakta polisen så snart som möjligt. I akuta situationer kan du ringa det allmänna nödnumret 112. I annat fall ska du under tjänstetid kontakta polisinrättningen på din hemort.  Polisen begär de läkarundersökningar som eventuellt behövs för utredningen från hälsovården. Polisen och hälsovården bedömer i hur brådskande ordning undersökningarna ska genomföras. I allmänhet kan läkarundersökningarna genomföras under tjänstetid. Om det är något som barnet/den unga sagt som väcker dina misstankar ska du så ordagrant som möjligt anteckna berättelsen, i vilket sammanhang frågan dök upp samt vilka frågor du eventuellt ställde. Återge barnets/den ungas uttryck så ordagrant som möjligt i dina anteckningar. Lägg inte till några egna tolkningar eller kompletteringar av barnets/den ungas uttalanden. Om du frågar något, precisera endast det som barnet/den unga berättat och ställ neutrala frågor, till exempel "Vad menar du?" eller "Kan du berätta lite mer exakt?". Kräv inget och tvinga inte barnet/den unga att berätta något om händelsen, utan låt sakkunniga sköta utredningen. Du kan säga att du lyssnar och att barnet/den unga kan berätta vad som helst för dig. Undvik att ställa egna frågor och nöj dig med situationen, om barnet/den unga inte spontant vill tala om saken. Med tanke på brottsutredningen är det mycket viktigt att misstankarna diskuteras så lite som möjligt med barnet/den unga och utan ledande frågor eller kommentarer innan barnet intervjuas i rättsprocessen. I barnets närvaro bör du undvika att diskutera frågan med andra vuxna eller ge utlopp för din egen ångest. Ibland kan starka reaktioner i omgivningen vara lika skadliga för barnet som själva erfarenheten av att ha blivit utsatt för ett brott. Försök skydda barnet för denna typ av reaktioner. Om du på webben upptäcker diskussioner eller bilder som tyder på att barnet har utsatts för sexuellt utnyttjande eller försök till detta, kontakta webbpolisen eller anmäl detta till Rädda barnen rf:s tipstjänst Nettivihje.

Ta saken på allvar, stöd barnet, ställ inga ledande frågor

Familjens stöd och ett tryggt vardagsliv är det viktigaste för barnet i alla livssituationer, även i svåra kriser. En misstanke om att ett barn har utsatts för vålds- eller sexualbrott kan kännas mycket tung och påfrestande för en förälder som i denna situation kan ha svårigheter att ta hänsyn till barnets behov. Det finns dock många viktiga och positiva sidor med att omständigheterna uppdagas – myndigheterna undersöker saken och du kan få hjälp. I en krissituation är det bra om föräldern får tala om sina egna känslor med en yrkesperson. Du kan till exempel ringa Föreningen för mental hälsa i Finlands riksomfattande kristelefonnummer 010 19 5202. Mer information om var du kan få hjälp finns i justitieministeriets handbok Barn som brottsoffer.

 

Om barnet berättar något som tyder på utnyttjande, ska saken alltid tas på allvar. De sakkunniga myndigheterna kan bedöma om det finns skäl att misstänka ett brott i situationen och ge dig råd om hur du ska hantera frågan. Enbart en misstanke om utnyttjande är en tillräckligt god orsak för att kontakta polisen så snart som möjligt.

I många fall visar sig misstankarna vara ogrundade. En oroad vuxen person kan utan att själv inse det leda barnet att "berätta" om sexuellt utnyttjande, även då det ursprungligen inte har varit fråga om något sådant. Ett barn kan också omedvetet ge upphov till en ogrundad misstanke, till exempel genom att blanda ihop fantasi och verklighet eller genom att misstolka någon situation. Riskerna för att barn ska få tillgång till sexuell information har ökat bland annat på grund av webben, och även sådana uttalanden av barn som innehåller detaljerad sexuell information kan ge upphov till ogrundade misstankar. Det finns dock skäl att låta myndigheterna reda ut misstanken.

Förändringar i barnets beteende eller ett beteende som uppfattas som överdrivet sexualiserat kan väcka misstankar om utnyttjande. Sexuellt utnyttjande kan påverka beteendet på många olika sätt (se Symtom som orsakas av utnyttjande). Likartade symtom kan dock orsakas av annat, till exempel andra negativa erfarenheter, eller vara uttryck för andra psykiska problem eller höra till barnets normala utveckling (se Barnets sexuella utveckling). Alla sexuellt utnyttjade barn får inga observerbara symptom överhuvudtaget. På grund av dessa orsaker är det utifrån enbart de psykiska symtomen omöjligt att bedöma om barnet har utsatts för sexuellt utnyttjande.

I motsats till vad man kan tro på basis av erfarenheterna av vardagen, har barnens känslomässiga reaktioner eller kroppsspråk då de berättar om sina upplevelser om utnyttjande inte något klart samband med berättelsernas sanningsvärde. Ett barn som till exempel berättar om ett långvarigt sexuellt utnyttjande, visar inte nödvändigtvis några starka känslor vid berättandet, men å andra sidan kan ett barn visa tydliga tecken på ångest vid berättandet av en uppdiktad historia. Ett barn under skolåldern som har utsatts för utnyttjande förstår inte nödvändigtvis karaktären av händelsen och kan uppfatta den som en lek.