Sidinnehåll
Omkring 0,7–1 procent av befolkningen har störningar i autismspektrumet. I denna grupp ingår bland annat autism och Aspergers syndrom. Gemensamma problemområden är svårigheter inom social växelverkan och kommunikation samt särdrag i beteendet, exempelvis repetitiva, schematiska intressen och/eller stereotypa rörelser. Störningar i autismspektrumet är 3–4 gånger vanligare hos pojkar än hos flickor.
Misstankar om autism vaknar vanligen när barnet är 1,5–2,5 år. Svårigheter med att ta kontakt, särskilt bristfällig ögonkontakt och fördröjd talutveckling, är bland de vanligaste orsakerna till att ett barn remitteras till fortsatta undersökningar. Mer lindriga problem (t.ex. i anslutning till Aspergers syndrom) framträder senare, då utmaningarna i den sociala interaktionen med jämnåriga ökar och barnets specialintressen lättare kan observeras. Fastställandet av en diagnos kräver multiprofessionellt samarbete. Diagnosen kan ofta preciseras först efter observation. Autism förekommer ofta tillsammans med andra diagnoser (t.ex. utvecklingsstörning).
I dag bedrivs forskning på många håll i världen för att utreda de underliggande orsakerna till autism. Enligt gängse uppfattning har genetiska faktorer stor betydelse, men trots detta har störningarna ingen enhetlig orsak.
Habiliteringen av ett autistiskt barn planeras utifrån individuella bedömningar. För små autistiska barn uppgörs en s.k. Varhis-habiliteringsplan. Habiliteringen inleds tidigt. Den är övergripande till sin karaktär och omfattar alla delområden inom barnets utveckling. Habiliteringen genomförs på daglig basis i barnets naturliga miljö, och föräldrarna deltar i habiliteringen. Undervisningen och de områden som barnet ska lära sig definieras och struktureras i detalj. Det är viktigt att lära barnet att kommunicera. Personalen följer omsorgsfullt upp hur barnets färdigheter ökar och upprätthålls. Habiliteringen utvärderas, inlärningsresultaten antecknas och vid behov ändras habiliteringen.
Även vid andra störningar i autismspektrumet planeras barnets och den ungas habilitering utgående från hans eller hennes individuella behov. Det är viktigt att stöda den ömsesidiga kommunikationen och särskilt att låta barnet öva upp sin förmåga till växelverkan. Ett gemenskapsbaserat närmande sätt är viktigt inom rehabiliteringen, men individuell tal- eller ergoterapi kan också rekommenderas som en del av habiliteringen. Det är nödvändigt att familjen, daghemmet och skolan samarbetar för att habiliteringen ska lyckas.
Vid HNS har diagnostiken och uppföljningen av habiliteringen för patienter under 16 år med svåra stör-ningar i autismspektrumet centraliserats till dagvårdsavdelning för autistim L13 vid Barnens Borg. Vid avdelningen uppgörs Varhis-habiliteringsplaner för små autistiska barn.
Mera information:
Autism- och Aspergerförbundet rf
Förbundet Utvecklingsstörning