Undersökningsmetoder

Elektrodmössa

 

Undersökningar som varar mindre än ett dygn (ofta 4–12 timmar) görs med en elektrodmössa. Mössan är av flexibelt material, i vilket elektroderna är färdigt fastsatta. Först prövar man att mössan är av lämplig storlek. Huden på pannan, bakom öronen och på tinningarna rengörs med rengöringsmedel. Mössan sätts på huvudet. Dessutom fäster man några skilda elektroder i båda armarna. Mössan har små hål som fylls med gel som leder el. Gel sprutas i hålen med en spruta. Elektroden kopplas till kabelledningen som är fast i undersökningsrummets vägg.

Limmade elektroder

 

Undersökningar som varar mer än ett dygn görs med limmade elektroder, och då tar förberedelserna 1–3 timmar. Undersökningen påbörjas genom att man mäter och markerar ett eget ställe för varje elektrod (30–40 st). Elektrodernas lägen markeras på huden med tusch och därefter rengörs stället noggrant. Elektroderna fästs på huvudet med hjälp av tejp och lim. Det lim som används i undersökningen luktar starkt och om patienten vill kan han eller hon använda ett andningsskydd under limningen. Vårdpersonalen använder skyddsutrustning på grund av att den utsätts för limlukten varje vecka. Elektroden kopplas till kabelledningen som är fast i undersökningsrummets vägg. För natten sätter man en nätmössa på huvudet för att skydda elektroderna.

Den behandlande läkaren bestämmer undersökningens längd, i genomsnitt är antalet registreringsdagar 2–5, huvudsakligen från måndag till fredag. Den behandlande läkaren träffar patienten varje dag och ordinerar medicineringen separat varje morgon och kväll. Till undersökningen hör aktiveringar och målet är att göra dem under den första undersökningsdagen. Aktiveringarna görs åtminstone en gång under undersökningen. Dessutom kan man göra en SPECT-undersökning.  Under registreringen kan också neuropsykologiska undersökningar göras.

Intrakraniella registreringar

 

Undersökningen görs för patienter som har svår epilepsi och för vilka operationsbehandling planeras,

  • om hjärnområdet som orsakar epilepsi ligger i den omedelbara närheten av hjärnområden som är viktiga med tanke på funktionen  (den somatosensoriska och motoriska hjärnbarken, talområdena) och/eller
  • om läget och omfattningen av hjärnområdet som orsakar epilepsi inte har kunnat definieras tillräckligt noggrant med andra undersökningsmetoder.

Vuxna patienter kallas till Tölö sjukhus avdelning 6 dagen före operationen för operationsförberedelser.

Neurokirurgen sätter de nödvändiga elektroderna i operationssalen. I operationssalen sätts också flera intravenösa kanyler (viggo) och en urinkateter. Efter operationen uppföljs patientens tillstånd över natten vid avdelningen för effektiviserad övervakning (TVO). Urinkatetern avlägsnas när patientens tillstånd tillåter det, antingen redan vid TVO-avdelningen eller först på Barnets Borg.

Vid intrakraniella undersökningar registreras EEG direkt från hjärnytan med hjälp av elektrodskivor (grid), -remsor (strip) eller pinnelektroder. Registreringen börjar vid video-EEG-enheten på Barnets Borg den följande dagen efter att elektroderna har fästs och pågår i cirka en vecka. 

Under de första dagarna av undersökningen är patienten ofta trött och sjuklig. Ansiktet kan vara svullet och ha blåmärken. Patientens tillstånd följs noggrant upp – s.k. kontroller (mätning av blodtryck, puls och temperatur, pupillernas reaktion och testning av krafterna i extremiteterna) görs med några timmars mellanrum, också under nätterna.

Vätskeintaget begränsas under de första dagarna för att förebygga svullnad i hjärnan. Under undersökningen är det viktigt att patienten äter, dricker och rör sig inom de gränser som tillståndet tillåter. Detta främjar och påskyndar återhämtningen efter den egentliga epilepsioperationen. Smärtstillande medel, antibiotika och epilepsiläkemedel ges enligt video-EEG-läkarens ordination.  

 

Efter undersökningen förhandlar neurokirurgen och video-EEG-läkaren om operationsplanen med patienten.
 

SPECT-undersökning

 

Syftet med SPECT-undersökningen är att ge mer information om det hjärnområde där epilepsianfallen börjar. I undersökningen används ett radioaktivt spårämne som sönderfaller i kroppens blodcirkulation. Med en isotopkamera tas bilder på nedbrytningen av det radioaktiva spårämnet. Undersökningen görs två gånger, under ett epileptiskt anfall och mellan anfallen. Under ett anfall blir blodcirkulationen livligare i det hjärnområde där anfallen börjar, varför isotopämnet söker sig dit. Undersökningen mellan anfallen visar blodcirkulationens normala läge. Dessa två bilder jämförs med varandra.

I SPECT-undersökningen ges spårämnet under ett epilepsianfall under video-EEG-övervakning snabbt i venen via en venkanyl genast då anfallet har börjat. Isotopundersökningen görs därefter vid Mejlans isotoplaboratorium. Patienten transporteras till Mejlans med ambulans med en skötare som följeslagare. Undersökningsdagarna är oftast onsdag och torsdag. 

Det är bra att föräldrarna är med i undersökningen för att lugna ner små barn och meddela om de upptäcker ett anfall, eftersom föräldrarna ofta identifierar sitt barns anfall i början av anfallet även om symtomen är små. Eftersom det är fråga om ett radioaktivt spårämne kan en gravid mamma inte delta i SPECT-undersökningen.

I SPECT-undersökningen mellan anfallen ges spårämnet via venkanylen då patienten inte har ett anfall. Detta kan göras tidigast två dagar efter föregående dos av spårämne, så att det tidigare spårämnet har hunnit avlägsnas från kroppen.