Livmoderhalscancer är den fjärde vanligaste cancerformen bland kvinnor i hela världen. Cancern utvecklas långsamt via förstadier. Dess enskilt viktigaste bakomliggande faktor är utdragen en papillomvirus- det vill säga HPV-infektion. De övriga riskfaktorerna omfattar sexuellt umgänge som inletts i ung ålder, många partner, faktorer som försvagar immunförsvaret och könssjukdomar, till exempel klamydia, samt i synnerhet rökning. HPV, som i huvudsak sprider sig genom sexuellt umgänge, är mycket vanlig: största delen av människorna smittas i något skede av sitt liv och infektionen är nästan alltid symptomfri. HPV försvinner vanligtvis av sig själv inom några år. Ibland blir infektionen dock långvarig, och då kan cellförändringar och förstadier av cancer uppkomma. Tack vare screeningen är livmoderhalscancer i dag ganska sällsynt i Finland. Varje år konstateras cirka 170 nya fall. Till skillnad från många andra cancerformer, konstateras livmoderhalscancer också hos unga kvinnor: den blir vanligare redan efter 30 års ålder.
Cancern utvecklas mycket långsamt. Det tar i genomsnitt cirka 10−15 år för en HPV-infektion att via förstadier utvecklas till cancer. I screeningen kan förstadier av cancer hittas och behandlas innan den egentliga cancern utvecklas. Tack vare de regelbundna screeningarna har tiotusentals kvinnor behållit sin hälsa och fertilitet. Nya fall av cancer påträffas ofta hos kvinnor som inte har deltagit i screening.
HPV-infektion
En HPV-infektion är mycket vanlig: cirka 80 procent av sexuellt aktiva människor får en HPV-infektion under sin livstid. Enligt undersökningar kan man hos cirka 25 procent av de 20−25-åriga annars friska kvinnorna konstatera en HPV-infektion. I allmänhet tar infektionen 6−24 månader, är vanligtvis symtomfri och går över av sig själv. Man blir inte immun mot smittan efter en HPV-infektion. Ibland stannar HPV för en längre tid, upp till flera år, i livmodermunnens slemhinna, utan att orsaka cellförändringar. Största delen av de lindriga förändringarna går över av sig själv tack vare människans eget immunförsvar, och endast en bråkdel av dessa utvecklas under årens lopp till förstadier av cancer. Av de allvarliga förstadierna av cancer är det fortfarande endast en del som slutligen utvecklas till cancer.
Screeningrutinerna och -fördelarna
En kallelse till den avgiftsfria screeningen skickas enligt lagföreskrifterna vart femte år till i Finland bosatta kvinnor i åldern 30−60 år. I en del kommuner får också kvinnor i åldrarna 25- och 65-år en kallelse. De som får en kallelse plockas på basis av födelseåret ur befolkningsregistret. Man behöver inte anmäla sig separat för kallelsen, och man kan inte heller i förväg vägra att ta emot kallelsen. Oavsett sexuell aktivitet, använda preventivmetoder eller sexuell läggning lönar det sig att delta i screeningen. Screening rekommenderas också för personer som vaccinerats mot HPV. Amning eller hysterektomi utgör inte ett hinder för att delta i screeningen. Av gravida kvinnor kan ett prov tas på normalt sätt fram till graviditetsvecka 35. Provet kan tas när föderskan återhämtat sig efter förlossningen, vanligtvis cirka 1−2 månader efter förlossningen. Det rekommenderas inte att provet tas under menstruationen.
Under screeningbesöket tas ett HPV-prov och ett Papa-prov av kvinnor som fyllt 30 år. Hos cirka 8 procent av dem som deltar i screeningen är HPV-provet positivt. Då undersöks också Papa-provet. Av kvinnor under 30 år tas endast ett Papa-prov.
Om Papa-provet är klart avvikande, hänvisas den aktuella personen till vidare undersökningar, en titthålsundersökning av livmoderhalsen, dvs. en kolposkopi. Då det gäller lindrigt avvikande resultat, med andra ord om HPV-testet är positivt och lindriga godartade förändringar konstateras i Papa-provet, får screeningdeltagaren på grund av den höjda cancerrisken en kallelse till ett nytt test 1−2 år senare. Screeningdeltagaren får följande åldersgruppskallelse 5 år senare, om inga tecken på en HPV-infektion eller cellförändringar konstateras.
Ett fynd som kräver vidare undersökningar, dvs en kolposkopi, är ganska sällsynt. En biopsi görs och en eventuell behandling ges i samband med kolposkopin, och en del av cellförändringarna kan också behandlas i samband med kolposkopin.
Tack vare screeningen är livmoderhalscancer en mycket sällsynt typ av cancer i Finland och de övriga västländerna. I länder där levnadsstandarden är låg och där det inte ges någon möjlighet att delta i en screening är livmoderhalscancer den vanligaste typen av gynekologisk cancer och den tredje vanligaste av alla cancertyper. Däremot är förstadier och tidiga stadier av cancer mycket vanliga i alla länder, också i Finland. Dessa förändringar är vanliga också i yngre åldersklasser som omfattas av screeningen. Hos cirka en kvinna av de tiotusen deltagarna i massundersökningen konstateras cancer, och hos en kvinna av två hundra konstateras ett förstadium eller tidigt stadium av cancer som kräver lokal behandling. En stor del av de konstaterade cellförändringarna beror på en HPV-infektion. I screeningen försöker man i tid upptäcka cellförändringar som kräver lokal behandling och som orsakats av en utdragen HPV-infektion innan dessa utvecklas till cancer.