Sidinnehåll
Människokroppens funktion kan undersökas med hjälp av kortvariga radioaktiva spårsubstanser, dvs. radioisotoper. Isotopen som används vid en isotopundersökning injiceras i allmänhet i patienten intravenöst eller i vävnaden, i vissa fall ges radioläkemedlet oralt eller tillsammans med andningsgas. En radioaktiv isotop är bunden till en bärarmolekyl som hjälper den att söka sig till rätt mål i kroppen.
Radioaktiva isotoper sänder gammastrålning som registreras med en gammakamera. Kameran kan mäta mycket små strålningsmängder. Med hjälp av gammaröntgen får man information om hur det undersökta objektet fungerar. Från en enskild bild kan man till exempel betrakta hur isotopen fördelar sig i undersökningsobjektet eller från flera på varandra följande bilder se hur snabbt isotopen har passerat genom undersökningsobjektet.
Isotopundersökningar kan tillämpas till exempel vid undersökning av blodcirkulationen i kranskärlen, njurarnas funktion, ämnesomsättningen i skelettet eller receptorernas funktion i hjärnan.
Även om radioaktiva ämnen används internt i kroppen i samband med isotopundersökningar blir patientens strålningsportion inte större än vid TT-undersökningar.