Självbestämmanderätt
I enlighet med
6 § i patientlagen har patienten rätt till självbestämmande. Vården och behandlingen ska ges i samförstånd med patienten. Patienten kan vägra vård, en del av vården eller en åtgärd. Om patienten vägrar ta emot en viss vård, ska den i möjligaste mån ges på något annat sätt som är godtagbart från medicinsk synpunkt och som patienten samtycker till.
Om man inte uppnår samförstånd om vården, beslutar läkaren om vården på medicinska grunder och utifrån sin expertis. Patienten har inte rätt att få vilken som helst behandling som han eller hon önskar.
I enlighet med
7 § patientlagen ska en minderårig patients åsikter om en vård- eller behandlingsåtgärd utredas, om det är möjligt med beaktande av patientens ålder eller utveckling. Om en minderårig patient med beaktande av hans eller hennes ålder eller utveckling kan fatta beslut om vården, ska vården ske i samförstånd med patienten.
Om en minderårig patient inte kan fatta beslut om vården ska patienten vårdas i samråd med vårdnadshavaren eller någon annan laglig företrädare.
Viljeyttring om vård och behandling
Viljeyttring om vård och behandling eller vårdtestamente avser patientens viljeyttring om den framtida vården. Om patienten vill uttrycka sin vilja gällande den framtida vården vid till exempel en plötslig olycka eller medvetslöshet, ska en tydlig anteckning som patienten bekräftat göras i patienthandlingarna. Alternativt kan en separat handling som patienten gjort tillfogas handlingarna. I vårdtestamentet kan patienten till exempel förbjuda återupplivning.
Viljeyttringen blir aktuell i en situation då patienten på grund av allvarlig sjukdom, olycksfall eller motsvarande orsak inte längre är förmögen eller mäktig att själv uttrycka sin vilja om sin vård för den vårdande läkaren. Enligt patientlagen har patienten rätt att vägra ta emot vård, efter att en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården informerat patienten om vilken betydelse patientens vägran har på hans eller hennes hälsa. I patienthandlingarna ska göras en anteckning om att patienten getts en tillräcklig utredning om de konsekvenser som patientens vägran kan medföra. Patientens vilja ska respekteras och följas.
Organdonation
Organtransplantation är i många fall den enda möjligheten att bota patienten. I Finland utförs njur-, lever-, hjärt-, lung-, hjärt-lung- och hornhinnetransplantationer. Det råder kontinuerligt brist på organ som kan transplanteras.
Den första organtransplantationen, en njurtransplantation, gjordes i Finland 1964. Alla organtransplantationer i Finland har centraliserats till HUCS. Den förnyade lagen om organtransplantationer 101/2001 betonar givarens samtycke till användning av hans eller hennes organ för vård av en annan människa. Utifrån lagen antas att en avliden människa som lämpar sig som givare har gett sitt samtycke till givande av organ, om det inte finns uppgifter om att den avlidne under sin livstid hade motsatt sig ett sådant ingrepp.
Läkaren ska i mån av möjlighet utreda den avlidnes vilja innan åtgärderna för organtransplantation inleds. Om den avliden inte har till exempel ett organdonationskort, efterfrågas uppgifter om den avlidnes åsikter av hans eller hennes anhöriga eller närstående. Om säkerhet inte kan fås under den tid som står till buds, kan organtransplantationen utföras.