Organtransplantationer

Hjärttransplantation är det sista behandlingsalternativet vid svår, livshotande hjärtinsufficiens (hjärtsvikt), då andra behandlingar är otillräckliga. Oftast utförs en hjärttransplantation till följd av en sjukdom som förtunnar hjärtmuskeln eller på grund av en irreversibel hjärtmuskelskada som orsakats av kranskärlssjukdom.

Hjärttransplantationer från hela landet har koncentrerats hit till oss på HUS. Vi startade hjärttransplantationsverksamheten år 1985. Vi gör i genomsnitt 16–20 hjärttransplantationer årligen. Hjärttransplantationerna på barn utför vi på Nya barnsjukhuset.

Bättre förebyggande av hjärtsjukdomar, utvecklade metoder för behandling med läkemedel och apparater samt hjärtkirurgin har förflyttat förekomsten av svår insufficiens till allt äldre åldersklasser. Kranskärlssjukdomens andel som orsak till svår hjärtsvikt har minskat, och idag är hjärtmuskelsjukdomar bland de vanligaste indikationerna för hjärttransplantation i Europa.

Den första kombinerade bukspottkörtel- och njurtransplantationen gjorde vi på HUS år 2010. Senare har verksamheten blivit etablerad. De kombinerade bukspottkörtel- och njurtransplantationer som vi har gjort har gett goda resultat. 97 procent av de patienter som har mottagit ett transplantat lever och 94 procent av transplantaten fungerar efter ett år. 

I dag kan vi utföra en bukspottkörteltransplantation samtidigt med njurtransplantation hos sådana patienter med typ 1 diabetes som har njurinsufficiens och anses kunna genomgå en tung och riskfylld transplantationsoperation.

Typ 1 diabetes beror på att de celler som producerar insulin i bukspottkörteln har slutat att fungera. Eftersom insulinet avsöndras från bukspottkörteln, kan man genom bukspottkörteltransplantation återställa patientens normala insulinproduktion. Det främsta målet med en bukspottkörteltransplantation är att normalisera patientens glukosämnesomsättning och bromsa utvecklingen av senare diabeteskomplikationer.

En kombinerad transplantation av bukspottkörtel och njure lämpar sig endast för en liten del av de patienter med typ 1 diabetes som lider av njursvikt. Patienterna borde gärna vara under 60 år och viktindexet borde inte överskrida 30 kg/m2. Förutom de egentliga njurtransplantationsutredningarna är ingående hjärtundersökningar före operationsbeslutet ytterst viktiga.

Bukspottkörteltransplantation är den enda metoden med vilken man kan bli av med insulinet i många år.

Vi utför årligen i genomsnitt 50–60 levertransplantationer. Hos oss är resultaten av levertransplantationer av internationell toppklass. Cirka 95 procent av de patienter som genomgått en levertransplantation är vid liv efter ett år från transplantationen och 80 procent efter tio år från transplantationen.

Indikationerna för levertransplantation är en kronisk leversjukdom i slutstadiet eller en akut leversvikt. En levertransplantation kan komma i fråga även vid mycket noggrant valda levercellscancrar i tidigt stadium.

Orsaken till kroniska leversjukdomar är nästan alltid levercirros. Förutsättningen för att en levertransplantation görs på en patient med alkoholcirros är att patienten fullständigt och permanent avhåller sig från alkohol genast efter att ha fått diagnosen, vilket är ett bevis på det att patienten kan vara utan alkohol.

Större delen av dem som har fått en levertransplantation kan leva ett normalt liv. Under de första veckorna kan svåra komplikationer utvecklas hos en del, vilket fördröjer återhämtningen och förlänger behandlingen. I ett tidigt skede genomgår drygt en tredjedel en transplantatavstötning, som behandlas genom att öka anti-avstötningsmedicinen.
 

Alla lungtransplantationer och kombinerade hjärt-lungtransplantationer (“blocktransplantationer”) från hela Finland utförs på HUS. Den första hjärt-lungtransplantationen gjorde vi år 1988 och den första lungtransplantationen år 1990. Vi utför årligen 20–30 lungtransplantationer. Antalet har ökat under de senaste åren.

Vi kan behandla så gott som alla livshotande avancerade lungsjukdomar i slutskedet, med undantag av cancer.  Lungtransplantationer som utförs samtidigt med korrigerande operation av hjärtfel har till stor del ersatt hjärt-lungtransplantationer.

De vanligaste orsakerna till pulmonell transplantation är lungbindning, dvs lungfibros, kroniskt obstruktiv lungsjukdom, lungkärlsjukdomar och svåra variga lunginfektioner (t.ex. cystisk fibros).

Lungtransplantation förutsätter att patienten har ett gott samarbete och förbinder sig till fortlöpande medicineringar och kontroller. Det finns anledning att göra de mer ingående organtransplantationsutredningarna efter den internationella tidtabellen redan i sjukdomens stabila skede så att man hinner hitta ett lämpligt transplantat.

i utför årligen cirka 250 njurtransplantationer. Vid en njurtransplantation kan vi använda en njure som erhållits antingen från en levande eller hjärndöd donator.

Hos oss är resultaten av njurtransplantationer av toppklass i världen. Vid transplantationerna på 2000-talet fungerar över 95 % av transplantaten efter ett år och över 70 % av transplantaten förutspås att fungera ännu efter tio år. Enligt dagens prognoser fungerar över hälften av transplantaten 20 år efter transplantationen.

De vanligaste indikationerna för njurtransplantation är glomerulonefriter, cystnjure och typ 1 diabetes. Hos cirka 10 procent av patienterna har orsaken till en långt framskriden njursvikt förblivit oklar.

De viktigaste kontraindikationerna för njurtransplantation är patientens dåliga hjärt- eller blodcirkulations- eller neurologiskt tillstånd. Andra kontraindikationer för njurtransplantation är kroniska infektionssjukdomar och elakartade tumörer.

Efter en lyckad njurtransplantation kan behandling med konstgjord njure (dialys) avslutas. Transplantatmottagaren kan leva ett ganska normalt liv, utföra fysiskt arbete och motionera. Den förebyggande medicineringen mot avstötning är nödvändig under resten av livet, men medicineringen kan ofta lättas under åren.

Mer än 2 500 tarmtransplantationer har utförts i världen, av vilka största delen har gjorts på barn. På HUS startade vi verksamheten år 2009. Alla tarmtransplantationer från hela Finland utförs centraliserat vid HUS. Prognoserna för tarmtransplantationer har under de senaste åren förbättrats avsevärt: Över 60 procent av transplantaten fungerar efter fem år.

De vanligaste sjukdomarna som kräver tarmtransplantation är korttarmssyndrom, mobilitetsstörningar i tarmen samt sällsynta slemhinnesjukdomar och tumörer i tarmen.

Tarmtransplantation överväger vi då, när det förutom fel på tarmfunktionen även finns allvarliga komplikationer som är kopplade till intravenös näringstillförsel. Endast en liten del av alla patienter med korttarmssyndrom genomgår dock en tarmtransplantation. De patienter som är insjuknade i korttarmssyndrom kan vi även hjälpa med tarmförlängningsoperationer.

En lämplig donator ska väga minst 20 procent mindre än mottagaren, och därför är väntetiderna för transplantat långa för barn.

På HUS gjorde vi Finlands och Nordens första transplantation av ansiktsvävnader år 2016 på Tölö sjukhus. Transplantationen var den 35:e i hela världen.

En transplantation av ansiktsvävnader är ett mycket omfattande och krävande kirurgiskt ingrepp, som man fattar ett beslut om som en sista utväg, när patientens ansikte har skadats så svårt att det inte finns några andra metoder tillgängliga. I operationen ersätts vävnaderna i patientens ansikte med vävnader som överförs från en hjärndöd donator.

Vårt team för transplantation av ansiktsvävnader vid HUS startade sin verksamhet 2011. I utveckling av projektet deltog mer än 30 läkare från ett flertal olika kompetensområden (plastikkirurger, käkkirurger, öronläkare, organtransplantationskirurger, hjärt- och thoraxkirurger, anestesiologer, infektionsläkare, immunologer, radiologer, psykiatriker, avstötnings- och hudpatologer) och mer än 20 andra typer av specialister. Våra medlemmar i teamet för transplantation av ansiktsvävnader har varit utomlands för att utbilda sig i transplantationsverksamhet.

Vid HUS Mejlans brosjukhus gjordes den första handtransplantationen i Finland år 2024. Handtransplantation är en ytterst krävande åtgärd och det består av tre separata operationer: lösgöring av handen från organdonatorn, förberedande operation på mottagaren och förank-ring av transplantatet. I operationen där handen förankras fästs först ben och blodkärl. Efter det fästs senor, nerver och andra strukturer. Det är flera tiotals strukturer som ska fästas.

Före transplantationen genomgår patienten mycket omfattande undersökningar, där patien-tens lämplighet för åtgärden utredas. Efter operationen har patienten framför sig rehabilite-ring som varar i över ett år och flera uppföljningsbesök på sjukhuset, där man bland annat följer upp transplantatets funktion och hur känseln återvänder samt patientens hälsa.

Proteser för den övre extremiteten har under de senaste årtiondena utvecklats enormt, men svårigheterna med proteser är avsaknad av känsel samt protesernas klumpighet och funkt-ionssäkerhet.  Transplantation av en hand eller övre extremitet görs i allmänhet på patienter som saknar fungerande händer. En handtransplantation är inte en livräddande åtgärd, utan målet med den är en betydande förbättring av livskvaliteten.  

Läs mer om den första handtransplantationen i Finland