Utredning av misstänkt kränkande behandling av barn

Vid misstanke om kränkande behandling av ett barn kan vem som helst göra en polisanmälan. Dessutom ska de myndigheter som omfattas av anmälningsplikten göra en barnskyddsanmälan vid misstänkta brott mot barn.

När polisen har informerats om det misstänkta brottet utreder polisen om en förundersökning ska inledas. En förundersökning ska göras om det finns anledning att misstänka att ett brott har begåtts. Tröskeln för att inleda en förundersökning är låg, men en anmälan om påstått brott räcker inte utan misstanken måste motiveras. Det är värt att komma ihåg att ju mindre barnet är, desto oftare kan det uppstå missförstånd om det misstänkta brottet och de vuxnas tolkning av vad barnet berättar eller det beteende barnet uppvisar. Polisen behandlar inte någon som misstänkt för brott på lösa grunder.

Utgående från förundersökningen kan polisen besluta att det inte finns skäl att misstänka brott. Förundersökningen kan läggas ned eller avslutas även genom beslut av åklagaren om villkoren i förundersökningslagen för begränsning av förundersökning uppfylls. Detta kan till exempel göras när det gäller så kallade brottsmisstankar inom familjen, där misstanken avser en relativt ringa gärning och barnet och familjen beräknas dra nytta av andra typer av stöd och vägledning snarare än en straffrättslig process.

Vid misstänkta brott mot barn är de viktigaste förundersökningsåtgärderna vanligtvis att höra barnet och att vid behov utföra somatiska undersökningar av barnet. Majoriteten av barnen hörs av polisen själv, men polisen kan också be om en handräckning med att höra barnet från rättspsykologiska och rättspsykiatriska enheter för barn och ungdomar. En handräckning kan till exempel begäras när man känner till barnets utvecklingsnivå eller särdrag, eller om en lång tidsperiod har förflutit sedan den misstänkta händelsen eller om det antas att någon har påverkat barnets skildring av händelsen. Ett barn kan lämnas ohört i undantagsfall om samrådet inte anses ge något mervärde, till exempel om barnet är så litet att det är osannolikt att man får en tillförlitlig skildring av händelsen. Situationen bedöms alltid från fall till fall.

Barnets skildring av händelsen är ofta central och till och med det enda beviset på ett misstänkt brott mot barnet. Barnet hörs vanligtvis 1–3 gånger. En ljud- eller videoupptagning görs vanligtvis alltid när ett barn på under 15 år hörs, så att inspelningen vid behov kan användas som bevis i en rättegång. Förutom att höra barnet kan polisen även förhöra den brottsmisstänkta, eventuella vittnen samt vidta andra utredningsåtgärder i ärendet.

I slutet av förundersökningen sammanställer polisen ett förundersökningsprotokoll som överlämnas till åklagaren. För varje person som misstänks för ett brott och för varje handling som utreds bedömer åklagaren separat om det finns tillräckliga bevis på att brottet har begåtts. Åtal väcks när det finns sannolika skäl som stöder den brottsmisstänktes skuld. Om bevisningen inte räcker till beslutar åklagaren att inte väcka åtal, det vill säga meddela återtalseftergift.

Om åklagaren beslutar att väcka åtal prövas brottmålet i tingsrätten. Barnet behöver inte inställa sig personligen vid rättegången när hen är under 15 år under rättegången och en ljud- och videoinspelning av hörandet har gjorts under förundersökningen. Tingsrätten avgör i sin dom om den brottsmisstänkte har begått ett brott i målet samt utdömer straff och skadeståndsansvar. Domstolen kan också förkasta åtalet, till exempel om det inte finns tillräckliga bevis för en dom. Tingsrättens dom kan överklagas till hovrätten.

Om den ena föräldern eller en person som tillhör familjekretsen misstänks för brott mot ett barn kan vårdnadshavaren inte företräda barnet. I detta fall förordnas barnet en ställföreträdande intressebevakare. Myndigheterna ansvarar för förordnandet av en intressebevakare. Intressebevakarens uppgift är att se till att ärendet framskrider enligt barnets bästa. Barnet har också rätt till ett rättegångsbiträde. I praktiken fungerar en intressebevakare som förordnats ett barn ofta också som rättegångsbiträde. Det är rättegångsbiträdets skyldighet att se till att när barnet hörs under förundersökningen utreds alla relevanta frågor i brottmålet. Rättegångsbiträdet lämnar in yrkanden om straff och skadestånd, biträder barnet i förundersökningen och rättegången och tar hand om det straffrättsliga förfarandet i sin helhet.

En central faktor som belastar barn och familjer är att utrednings- och rättsprocessen tar en lång tid. Den egna rättsuppfattningen kan också sättas på prov om förundersökningen inte påbörjas, åtal inte väcks eller den brottsmisstänkta inte döms. För ett barn är det viktigare än resultatet av straff- och rättsprocessen att människor som är viktiga för barnet stöder och lyssnar och att barnet kan fortsätta leva så normalt som möjligt. I vissa fall kan barnet och föräldrarna också behöva hjälp och stöd från sakkunniga. I det här fallet ger till exempel Brottsofferjouren information och stöd i alla faser av behandlingen av ärendet.

Vår utredning genomförs i samarbete med polisen och barnskyddet. Innehållet i våra undersökningar varierar från fall till fall och nödvändiga åtgärder bedöms alltid utifrån situationen. Vår arbetsgrupp består av en barnpsykiatriker, psykologer och socialarbetare.

Under vårt arbete bedömer vi sannolikheten för misstanken och om uppkomsten av brottsmisstanken kan förklaras på något annat sätt. Därför samlar vi in bakgrundsinformation om barnets och familjens situation från social- och hälsovården samt barnskyddet. Rättesnöret i vår verksamhet är att ta hand om barnets intresse, rättsskyddet för alla parter i utredningen samt evidensbaserad praxis.

Den rättspsykologiska intervjun av barnet utförs av en psykolog. I intervjusituationen är psykologen ensam med barnet medan polisen följer intervjun i det bakre rummet. Intervjun spelas in. Målet är att få barnets egen tillförlitliga redogörelse för de misstänkta händelserna. Barnet intervjuas vanligtvis 1–3 gånger. I regel genomförs intervjuerna i enhetens lokaler. Ibland intervjuas ett barn i skolan eller på daghemmet om det bedöms vara i barnets bästa intresse.

Vid behov träffar våra socialarbetare barnets vårdnadshavare eller någon annan ledsagare. Vid behov ordnar vi även ett möte där vårdnadshavarna kan ge respons. Slutsatserna från undersökningsperioden samt det fortsatta stödet som barnet och familjen behöver diskuteras alltid med barnskyddsarbetare. Barnet och familjen kan behöva stöd även i situationer då brottsmisstanken inte stöds.

Läkaren i vår enhet har möjlighet att utfärda en remiss för fortsatt vård. Eventuella somatiska undersökningar av barnet utförs separat på sjukhuset enligt polisens begäran om handräckning. Av den undersökningsperiod som utförs vid rättspsykologiska enheten för barn och unga görs inga andra anteckningar i barnets sjukjournal än en notering att en remiss till enheten har utfärdats för barnet.

På begäran upprättar vi för polisen eller åklagaren ett sakkunnigutlåtande om resultaten av våra utredningar. Allt material som samlas in i enheten är förundersökningsmaterial och polisen fattar beslut om dess offentlighet. Meddelande om förundersökningsresultatet lämnas av polisen.