”Jag lever”
I januari 2016 promenerade den nu 64-åriga Matti Kivi på Alexandersgatan i Helsingfors när allt plötsligt blev svart mitt i steget.
”Flera dagar senare vaknade jag i Mejlans. Jag har senare läst i papperna om allt som hände däremellan. Jag hade dött och återupplivats innan de tog mig till operationssalen.”
Den akuta operationen tog 9 timmar, och efter det hade Kivis hjärta bara 20 % kapacitet. Man hade väckt Kivi för att kunna fråga honom om han ville ta emot en hjälppump i vänster kammare. Den satte man också in 13 dagar efter hjärtattacken.
Efter operationen påbörjade rehabiliteringen genom att Kivi lärde sig att lyfta på huvudet, sätta sig upp och gå. Till påsken fick Kivi komma hem, och till midsommar började han återigen jobba med datorerna på rederiet.
”Den första veckan fick jag lära mig att alltid gå med en väska under armen. Men det vänjer man sig vid, och ett år senare märkte jag inte den ens. Den blev en del av mig – jag hade den alltid under armen och låg bredvid den och sov”, berättar Kivi.
När Kivi lämnade hemmet var han tvungen att komma ihåg att ta med batterier. När han duschade var han tvungen att skydda hjälppumpens styrenhet och han kunde inte simma eller basta. I övrigt jobbade han som normalt.
”Även om väskan gjorde att jag inte såg ut som alla andra.”
Ett telefonsamtal som förändrade allt
Kivi hann gå runt med pumpen i 2 år och 9 månader innan han fick ett samtal om hjärttransplantation i slutet av oktober 2018.
”Det var en tisdag eller onsdag klockan 23 som telefonen ringde. Jag låg redan i sängen, men hade inte hunnit somna, när Catharina ringde och sa att de hade hittat ett hjärta. Jag ringde en taxi, och efter drygt två timmar var jag här på avdelning 8. Jag klättrade själv upp på operationsbordet där man satte alla sladdar på plats.”
Kivi kommer ihåg att han innan transplantationen sa till anestesiläkaren att han ville behålla pumpen.
”Jag var intresserad av hur den fungerade”.
Lugnt framåt
Efter självständighetsdagen fick Kivi komma hem. Han har inte uppvisat några symtom sedan hjärttransplantationen, och hjärtat har fungerat som hans eget. Just nu försöker man hitta rätt balans i medicineringen. Kivi är sjukskriven fram till valborg, men han hade planerat att återgå till arbetet redan i slutet av februari.
”Man blir galen om man inte har något att göra. Mitt fysiska tillstånd är bra, förutom att jag skakar. Annars hade jag kunnat börja jobba vid årsskiftet.”
Det har skett en del missöden under resans gång. Bland annat kom det in bakterier från slangen till hjälppumpen, vilket gjorde att Kivi var tvungen att åka till Pejas för att få dropp. Trots allt har Kivi förhållit sig mycket lugn till allt som har hänt.
”En del blir nervösa och förvirrade när samtalet kommer. De sa till mig att jag betedde som ett kafébiträde som bara frågade om det skulle vara något mer.”
Väskbärarna är ett bra gäng
Personer med hjälppumpar som väntar på eller har genomgått en hjärttransplantation träffas någon gång per år. Det är föreningen för hjärt- och lungtransplantationspatienter Syke som anordnar träffarna.
”Ja, ’bärarna av de svarta väskorna’ är ett bra gäng. Här ryms alla möjliga slags livsberättelser.”
Nästa sommar tänker Kivi fortsätta med sin hobby skytte och delta i en tävling där man springer längs en bana med mål som man ska skjuta ner.
”Jag lever, vilket är ganska bra gjort”, sammanfattar Kivi.
2018 ett rekordår för hjärttransplantationer
År 2018 sattes rekord i antalet hjärttransplantationer. Inom HUS gjordes sammanlagt 47 hjärttransplantationer förra året – 38 för vuxna och 9 för barn.
I Finland gjordes 8 hjärttransplantationer per miljon invånare, vilket är rekord för de nordiska länderna. I Norge och Sverige görs 6–7 hjärttransplantationer per miljon invånare varje år. År 2017 gjordes 21 hjärttransplantationer i Finland.
Hjärt- och lungcentrums professor Karl Lemström tror att det är tre saker som har lett till transplantationsrekordet. I och med att Estland i oktober 2017 fick fullt medlemskap i Scandiatransplant har Estland också blivit en del av Finlands organdonationsområde för hjärttransplantationer, och alla estniska hjärttransplantationer har också gjorts inom HUS. År 2018 gjordes hjärttransplantationer på tre estländare.
En annan anledning är att hjärtorgantransplantationer för kvinnor har ökat. Nu för tiden sätts kvinnor upp på väntelistan för organtransplantationer i högre grad än tidigare. På så sätt hittar kvinnliga organdonatorers hjärtan oftare kvinnliga mottagare. År 2018 genomgick 8 kvinnor hjärttransplantationer. På nationell nivå har organdonationsverksamheten också effektiviserats, vilket innebär att organdonatorernas hjärtan oftare hittar en mottagare, även om förra året inte var det bästa möjliga totalt sett när det gäller organdonation.
De vanligaste orsakerna till hjärttransplantation är dilaterade hjärtfel eller kransartärsjukdom. År 2018 satte man in 23 hjälppumpar i vänster kammare, vilket också är rekord. Hjärt- och lungcentrum är också det största centrumet i Norden för hjärttransplantationer och långvariga mekaniska stödbehandlingar. Behandlingar för ECMO (syresättning av blodet utanför kroppen) av hjärtrelaterade orsaker har också ökat, och 36 sådana behandlingar gjordes år 2018.