Gå till huvudinnehåll

Sjukskötarens och barnmorskans år

Välkommen till webbutställningen Sjukskötarens och barnmorskans år! HUS museiutskotts vandringsutställning som har visats upp på HUS sjukhus under åren 2020 och 2021 finns nu också på webben! Bekanta dig med sjukvårdens pionjärer och bege dig på en resa från 1820-talet till nutiden.

Florence Nightingale

Under Krimkriget hade Florence Nightingale som vana att göra en kontrollrunda i sjukhuset om kvällarna. Då var ljuset från lyktan hon bar på en välkommen syn för de sårade. Nightingale satte sig ofta ned hos någon patient, höll denne i handen och gav tröst i de svåraste stunderna. Nightingales smeknamn ”Lady with the Lamp” härstammar från de här ronderna. Bild: Porträtt av Florence Nightingale, Maija Hurme 2020.

År 2020 har det gått 200 år sedan Florence Nightingale föddes, och jubileumsåret har av Världshälsoorganisationen WHO utlysts till sjukskötarens och barnmorskans år. Men i en tragiskt ironisk vändning blev WHO samma år även tvunget att utlysa pandemi med anledning av det nya coronavirus, som pressar sjukvårdens kapacitet världen över. Tack vare välutvecklade standarder för sjukvård och hygien är vi dock bättre förberedda på att klara av situationen än någonsin tidigare. Nu om någonsin är det skäl att hylla våra sjukskötare och sjukvårdens pionjärer.

Florence Nightingale

Florence Nightingale(1820–1910) anses vara den moderna sjukvårdens grundare. Hon föddes 12.5.1820, fick en mångsidig utbildning hemma och upplevde som ung en andlig väckelse och en kallelse till att hjälpa de sjuka och hungriga.


Pennan var Florence Nightingales viktigaste arbetsredskap, och hon sägs ha skrivit cirka 13 000 brev. Hon hade regelbunden kontakt med bland annat drottning Victoria. Nedan ett utdrag från ett brev, där Florence Nightingale beskriver hur den brittiske generalkonsulen i Egypten stjäl hennes penna.

"I had a pen, a steel pen, one pen […] Mr Murray comes into the room, he sees the pen, he seizes upon it, carries it off into his own room, secures it there and returns. Our pen is gone. The ambassador of Great Britain was not proof against a pen in Egypt. There was no asking him for it without insulting him, for a more manifest act of theft, a falling under temptation, was never committed. For this ambassadorial deed of dishonesty he has since sought to propitiate me by shells from the Red Sea, flowers from Arabia etc., but it is no use."

Myrskylyhty

Florence Nightingale avbildas ofta med en oljelampa eller en stormlykta i handen. Stormlyktan på fotot är från Kellokoski sjukhus museums samling.

Florence-mitali

Florence Nightingale-medaljen har delats ut av Röda Korsets internationella kommitté sedan år 1921. Det är den högsta internationella utmärkelsen inom vårdarbete. Medaljen har delats ut till 23 finska sjukskötare, den första mottagaren var Sophie Mannerheim år 1925 och den senaste Åke Hydén år 2015. Foto: Röda Korsets internationella kommitté (ICRC), Gassmann / Thierry.

Teräskärkinen kynä

I mitten på 1800-talet var fjäderpennan på väg att bli ersatt av den industriellt tillverkade stålpennan, men båda användes ännu sida vid sida. Nightingales far föraktade de nya pennorna och skrev endast med fjäderpenna, men Florence föredrog stålpenna. Pennan på fotot är från Kellokoski sjukhus museums samling.

Piirakkakaavion muunnelma

Florence Nightingale var också en föregångare inom infografik. Hon använde ett såkallat rosendiagram, som var en variant av cirkeldiagrammet, för att åskådliggöra att sjukdom (de blå fälten) var den ledande dödsorsaken bland brittiska soldater under Krimkriget.

En profession skapas

Diakonissanstalterna

Fram till 1800-talets början fanns det ingen egentlig utbildning för sjukskötare, utan arbetet var i första hand ett barmhärtighetsarbete som byggde på en tradition av kristen omsorg. År 1836 grundades den första diakonissanstalten i Kaiserswerth i Tyskland och där började man vid sidan om undervisning i teologi även ge sjukskötarutbildning åt de kvinnor som utbildades till diakonissor.

Från Tyskland spred sig diakonirörelsen till världen. Även i Finland fick de första yrkesutbildade sjukskötarna sin utbildning på diakonissanstalter, med början på 1850-talet vid Diakonissanstalten i Åbo, vars verksamet dock blev kortlivad. I Finland är Diakonissanstalten idag en synonym till Helsingfors Diakonissanstalt, som grundades av välgöraren Aurora Karamzin år 1867.

Finlands Röda Kors

Finlands Röda Kors grundades efter att krig brutit ut mellan Turkiet och Ryssland år 1877. Organisationen utbildade sjukskötare för att vårda soldater som sårats i kriget och verksamheten fortsatte även efter kriget, från och med 1889 i samarbete med Helsingfors allmänna sjukhus på Kirurgiska sjukhuset. På 1890-talet tog staten över ansvaret för utbildningen, och utöver Helsingfors ordnades också kortare kurser på länssjukhusen.

Kirurgiska sjukhuset – Sophie Mannerheim

Ansvaret för att organisera sjukskötarutbildningen låg hos den nya yrkeskåren av överskötare. Anna Broms utsågs år 1888 till Kirurgiska sjukhusets första överskötare och hon deltog i startandet av sjukskötarutbildningen vid sjukhuset. Broms hade likt sin efterträdare Hilda Montin gått Röda Korsets kurs och sedan fördjupat sina studier utomlands.

Montin efterträddes av Sophie Mannerheim, som hunnit bli 35 år gammal när hon efter sin skilsmässa beslöt sig för att bli sjukskötare. År 1899 reste hon till England, där hon tre år senare utexaminerades som sjukskötare från skolan som Florence Nightingale hade grundat. År 1904 valdes Mannerheim till överskötare och föreståndarinna för sjukskötarutbildningen vid Kirurgiska sjukhuset.

Sophie Mannerheim innehade sin tjänst i över 20 år och under hennes tid förlängdes sjukskötarutbildningen från ett till tre år. Mannerheims betydelse för tillkomsten av en yrkeskår av sjukskötare i Finland var enorm, och mer än någon annan bidrog hon till att göra Florence Nightingale-idealet till en del av praktiken inom den finländska sjukvården.

"Kom ihåg att vår förening är en gammal förening, känd och aktad överallt i världen. Kom ihåg att det märke vi bära kunna vi bära med heder. ” – Sophie Mannerheim

Sophie Mannerheim

Sophie Mannerheim var 1905–1926 ordförande för Nordens första förening för sjukskötare, Sjuksköterskeföreningen i Finland (SFF), som grundades år 1898. Hon var även ordförande för Internationella sjuksköterskeförbundet 1922–1925. För sitt livsverk inom sjukvården belönades hon år 1925 med Florence Nightingale-medaljen som kan ses på fotot. Foto: Museiverket.

Paviljonkisairaala Kirra

Genom Kirurgiska sjukhusets sjukskötarutbildning förbättrades kunskaperna om hygien. I byggnaden som blev färdig år 1888 syns dock ännu spår av miasmateorin, enligt vilken sjukdomar ansågs bero på skämd luft, ”miasma”. Paviljongsjukhuset med sina separata byggnader var utformat för att avvärja miasma, men när ”Kirran” år 2020 fungerade som coronasjukhus kom byggnadens arkitektur till nytta för att hindra viruset från att spridas. Foto: Helsingfors stadsmuseum.

Jäsenmerkki SFF ja HYM

Sophie Mannerheim ansåg att Röda Korsets tecken inte lämpade sig som sjukskötarnas yrkessymbol, eftersom alla sjukskötare inte hörde till organisationen. På hennes initiativ tog SFF i bruk ett eget märke år 1907. Sjuksköterskeföreningarnas uppgift var ursprungligen inte intressebevakning, utan att utveckla yrkesidentiteten. Av märkets användare förutsattes flit, plikttrogenhet och klanderfritt beteende. Foto: Helsingfors universitetsmuseum.

Sairaanhoitajaliiton jäsenmerkit

År 1925 grundade de finskspråkiga sjukskötarna Finlands sjuksköterskeförbund. Föreningen använde hakkorset som sitt medlemsmärke fram till år 1944. Hakkorset är en symbol som hör till den finska folktraditionen, därtill symboliserar korset de två S-bokstäverna i det finska namnet Suomen sairaanhoitajaliitto. I märket som togs i bruk år 1944 förenas Finlands vapens vita ros och ett kors, som symboliserar kallelsen till yrket.

Sairaanhoitajamerkki HYM

De finländska sjuksköterskeföreningarna förenades år 1965, när SFF blev medlem i Finlands sjuksköterskeförbund. I medlemsmärket från år 1966 förenas de båda föreningarnas märken. Det här medlemsmärket, som har designats av konstnären Olof Eriksson, är i bruk än idag. Foto: Helsingfors universitetsmuseum.

Studier och arbete

Sjukskötarutbildningens förenhetligande 1900–1960-talet

Vid sidan om utbildningen på det statsägda Kirurgiska sjukhuset verkade Helsingfors stads sjukskötarskola i Maria sjukhus från och med år 1909. Sjukskötare som utexaminerades från de här två skolorna erhöll äldre sjukskötares behörighet. Från länssjukhusen utexaminerades så kallade yngre sjukskötare. Med undantag av några större sjukhus var de sjukskötare som fått sin utbildning i Helsingfors bättre utbildade än de som skolats i andra delar av landet.

Staten strävade efter att förenhetliga sjukskötarutbildningen och lade år 1930 ner länssjukhusens sjukskötarskolor. I deras ställe grundades statliga skolor. Samtidigt grundade man också ett nytt inspektrisämbete för sjukskötarutbildningen. Ämbetets första innehavare var Venny Snellman, som skötte uppgiften i nästan 30 år. Under sina inspektionsresor i landet lärde hon sig med om de lokala problemen och försökte förbättra studenternas möjligheter att studera vid sidan om arbetet.

Utvecklingen gick långsamt eftersom det var brist på resurser och många sjukhus på landsbygden motsatte sig förändringen eftersom de var helt beroende av studenter som gratis arbetskraft. Studenternas arbetsveckor kunde vara till och med 80 timmar långa. Förenhetligandet av utbildningen fullbordades först år 1964, när Medicinalstyrelsen godkände den första enhetliga läroplanen för sjukskötare.

Marian sairaalan opiskelijat 1928

Studenter från Maria sjukhus årskurs 1928. År 1909 utsågs Sonja Koreneff till Maria sjukhus första överskötare. Koreneff hade varit avdelningsskötare på Kirurgiska sjukhuset och på hennes initiativ startade man en sjukskötarutbildning vid Maria sjukhus. Från och med år 1913 godkände Medicinalstyrelsen de som genomfört utbildningen som utbildade sjukskötare. Foto: Helsingfors stadsmuseum.

Marian sairaalan kurssimerkki

Kursmärke från Maria sjukhus. Monogrammet i mitten består av bokstäverna H och S. År 1925 bytte Maria sjukhus sjuksköterskeskola namn till Helsingfors stads sjuksköterskeskola. Skolan var den enda kommunala sjukskötarskolan och den fungerade som ett självständigt läroverk fram till år 1999, då den blev en del av Helsingfors yrkeshögskola Stadia, som numera heter Metropolia.

Anna Pakalén

Anna Pakalén var Kellokoski distriktsinnesjukhus överskötare 1931–1955 och under den här perioden utvecklade hon sinnesjukvården i en mer professionell och human riktning. Pakalén hade studerat vid Maria sjukhus och bar alltid Maria sjukhus kursmärke på sin dräkt. Det sägs också att hon föredrog att anställa sjukskötare som studerat vid Maria sjukhus.

Venny Snellman

Inspektris Venny Snellman utvecklade sjukskötarutbildningen och verkade för att förbättra läromedlen. Hon ansåg att det var viktigt att inkludera ett kapitel om vårdarbete skrivet av en sjukskötare i läroböckerna. Snellman tilldelades Florence Nightingale-medaljen år 1947. På bilden Venny Snellman som ung. Foto: Helsingfors universitetsmuseum.

Från hållbart till engångsprodukter

Sjukskötarnas materiella arbetsmiljö har förändrats avsevärt under årtiondens lopp i och med att man gått från att använda hållbara och tvättbara redskap till engångsartiklar. Instrumentvård var ett tidskrävande handarbete som hörde till sjukskötarnas plikter ända tills uppgiften övertogs av hjälppersonal på 1960–70-talen. Samtidigt började man också ta i bruk engångsprodukter, som förbättrar effektiviteten och hygienen, men också ökar miljöbelastningen. Idag strävar HUS till  att använda engångsprodukter som är återvinningsbara och fria från skadliga ämnen. Till exempel används nitrilhandskar som undersökningshandskar, eftersom produkter som innehåller miljöbelastande PVC-plast håller på att fasas ut.

Lasinen injektioruisku Foniatrian poliklinikan kokoelmasta

Injektionsspruta av glas från Foniatriska poliklinikens samling. Förr steriliserade man sprutor och all annan utrustning som tålde den heta ångan och trycket, inklusive gummihandskar och –katetrar, i tryckkokare. Nuförtiden har engångssprutor av plast nästan helt ersatt glassprutorna.

Hanskojen pakkausta

Förr kastades handskarna inte efter att de använts, utan de tvättades, lappades och steriliserades. Det var lätt att upptäcka hålen genom att blåsa luft i handskarna. På fotot lappas handskar på Tölö sjukhus.

Systrar i vitt

Sjukskötarnas arbetsdräkt

Utbildade sjukskötare i Finland hade en enhetlig uniform åren 1911–1976. Dräkten var kännspak, men följde sin tid och förändrades sakta med modet. Sjukskötaren var själv tvungen att skaffa uniformen ända tills år 1976, då den ersattes av en enhetlig arbetsklädsel, vars anskaffning och skötsel arbetsgivaren ansvarade för.

På 1800-talet bar klädseln på många betydelser och vittnade om en persons samhälleliga status. Syftet med sjukskötaruniformen var ursprungligen att väcka respekt och göra det möjligt för kvinnorna som bar den att arbeta och röra sig utanför hemmet utan att trakasseras. Vid diakonissanstalten i Kaiserswerth, som grundades år 1836, användes en enhetlig och kännspak dräkt. Därifrån anammade Florence Nightingale synen på klädseln som en viktig del av yrkesidentiteten, och Nightingale-skolans elever förde sedan denna tanke vidare.

I Finland etablerades sjukskötaruniformen i och med sjukskötarutbildningen. Enligt Sophie Mannerheim var vitt den bästa färgen av hygienskäl, men färgen kan även anses symbolisera moralisk renhet och kallelsen till yrket. Den vita färgen förblev oförändrad under hela den period som uniformen var i bruk. Huvudbonaden var en annan bestående och synlig del av dräkten som endast genomgick små förändringar innan den slopades helt.

"Det var inte lätt att få den vita tyglappen att likna en mössa, men man blir väl skickligare så småningom. Första årets mössa har ett blått band, andra årets två, tredje årets tre. Det är för att folk på avdelningen ska veta vad vi går för, vad de kan fordra av oss. ”

Överskötarna hade en egen, mörkblå uniform. Också studenterna hade en egen dräkt, vars tillhörande hätta var försedd med blå band som visade vilken årskurs studenten tillhörde. Den vita sjukskötaruniformen fick studenten ta på sig först vid examen. I många andra länder varierade sjukskötarnas dräkter, särskilt huvudbonaden, beroende på var man studerat. I Finland hade alla sjukskötare en enhetlig dräkt oberoende av var man studerat. Vissa sjukskötare bar en examensbrosch på kragen som avslöjade studieplatsen, men många använde istället sin sjuksköterskeförenings medlemsmärke.

Sophie Mannerheim

Sophie Mannerheim iklädd Nightingale-skolans uniform.

Lastenklinikan hoitajien ryhmäkuva

Under åren 1911–1937 hörde en vit mössa till uniformen. Mössan bestod av en vit tyglapp som veks och fästes på hjässan med ett rosettband. Användningen av huvudbonaden baserade sig på modet och etikettsregler. Från 1800-talet till mitten av 1900-talet ansågs det inte passande att visa sig utanför hemmet utan huvudbonad. På bilden ses vårdare från Barnkliniken.

Sairaanhoitajaopiskelijat hilkat päässä

Hättan ersatte rosettmössan på 1930-talet och användes fram till år 1971. Huvudbonaderna förlorade sin betydelse som en del av klädseln på 1960-talet och sjukskötarnas uniform följde sin tid. Hättan försvann från studenternas dräkt redan år 1965. På bilden från 1960-talet poserar två ungdomar med tredje årets studenters hättor på huvudet.

Suomen Punaisen Ristin sairaalan sairaanhoitajat

Ett undantag från den enhetliga sjukskötaruniformen utgjordes av Finlands Röda Kors sjukhus, vars sjukskötare använde huvudduk som huvudbonad. Huvudduken var i bruk ända tills sjukhuset år 1958 anslöts till Helsingfors universitets sjukhus och bytte namn till Tölö sjukhus.

Punakaartin sairaanhoitaja

Under inbördeskriget fanns det ännu inte många utbildade sjukskötare och Röda Korset tog hand om de sårade. På bilder från perioden ses förutom rosettmössor bland annat huvuddukar som var en del av Rysslands Röda Kors sjukskötareuniform. Bilden på en sjukskötare från Röda gardet är från år 1918. Foto: Folkets arkiv.

Ylihoitajan puku

En översköterskas uniform från Kellokoski sjukhus museums samling. Anna Pakalén bar alltid en vit uniform, men Lyyli Kinnunen som efterträdde henne som översköterska år 1955 använde den blåa dräkten.

Från ett kall till ett yrke

Det revolutionära 1960-talet

Föreställningen om att de båda könen hade olika levnadssfärer och -uppgifter var stark ända fram till 1950-talet. Bland de övre samhällsklasserna ansågs det länge vara naturligt att kvinnans verksamhetsområde var begränsat till hemmet och att moderskapet var hennes plikt. Ett så kallat samhälleligt moderskap, det vill säga ett arbete inom vård- eller undervisningsbranschen ansågs dock vara acceptabelt, men bara för ogifta kvinnor.

På 1960-talet började de här föreställningarna ge vika och nya karriärmöjligheter öppnade sig för kvinnor. Även uppfattningen om sjukskötaryrket som en självuppoffrande kallelse i Nightingales anda började förändras. Den banbrytande generationen nightingaleska sjukskötare som hade förblivit inflytelserika ända fram till 1960-talets början och definierat sjukskötaryrkets karaktär genom sina positioner som överskötare, ledare av sjuksköterskeföreningarna och lärare i sjuksköterskeskolorna, steg slutligen åt sidan. Sjukskötarens arbete blev nu i första hand ett yrke, som öppnade sig även för män.

Sjukskötaren som vårdexpert

Sjukskötarna är de högst utbildade specialisterna inom vårdarbetet. Till sjukskötare studerar man på yrkeshögskola och det är möjligt att fortsätta studierna ända till en doktorsexamen inom vårdvetenskap. Dagens sjukskötare är en vårdexpert som främjar och upprätthåller hälsa, förebygger och behandlar sjukdomar samt lindrar lidande. Det är ingen överdrift att kalla sjukskötarna en samhällsbärande grupp. Eftersom yrket är krävande är farhågan att det i framtiden finns för få sjukskötare och för mycket arbete.

I sjukhusen har hierarkin traditionellt varit hög men nuförtiden deltar sjukskötarna i utvecklandet av sitt eget arbete och fattar beslut rörande patienters vård. Den traditionella ansvarsfördelningen mellan läkare och sjukskötare har blivit mångsidigare. Målet är att ta tillvara styrkorna hos bägge parter så att de kommer patienten till godo. År 2010 lagstiftades om en begränsad rätt för sjukskötare att ordinera mediciner och år 2012 utexaminerades de första så kallade receptsjukskötarna med den här befogenheten.

En platt hierarki och en samarbetskultur är också vad som eftersträvas i magnetsjukhusmodellen som är ett internationellt kvalitetssystem och ett erkännande för utmärkt vårdabete. Magnetsjukhuset är avsett att vara en attraktiv arbetsplats som likt en magnet attraherar sjukskötare och håller dem nöjda. Cancercentrum, Hjärt- och lungcentum, Sjukvård för barn och unga samt Psykiatricentrum är HUS första resultatenheter som ansöker om status som Magnetsjukhus.

Sairaanhoitajat hyppimässä

Goda kolleger och ett gott arbetsklimat främjar välbefinnandet, men vårdarbetet är ingen dans på rosor. Till utmaningarna hör skötarbrist och brådskan som kraven på effektivering har medfört.

Mieshoitaja valvoo ruokailua

En manlig skötare övervakar matsalen i Kellokoski distriktsinnesjukhus år 1950. Finlands första manliga sjukskötare utexaminerades år 1965, men före det hade män redan länge deltagit i vårdarbetet på sinnessjukhusen. Finlands första manliga sjukskötare var sinnesjukvårdare som hade gått en vidareutbildning.

Opiskelijat harjoittelemassa

Sisar hento valkoinen är ett finskt uttryck, som betyder ungefär ”späda syster vit”. Uttrycket populariserades genom orden i en låt av orkestern Dallapé, och det lever kvar trots att det står i strid med hur fysiskt krävande yrket är. Bildens sjukskötarstudenter övar på att lyfta patienter.

Iloiset hoitajat naamiaisissa

Fastän hierarkin var hög präglades många sjukhus också förr av sin egen anda och en känsla av samhörighet. Samarbetsandan stärktes med hjälp av regelbundna personalfester – på Barnkliniken och Barnets borg var särskilt maskerader populära.

Hoitajat istumassa ulkona

“First rule of nursing, to keep the air within as pure as the air without.” Vårdarbetets första regel var enligt Nightingale att luften i vårdutrymmena skulle vara lika ren som utomhusluften. Hon tänkte på patienternas bästa, men i och med att behandlingstiderna har förkortats har man börjat fästa uppmärksamhet på inomhusluftens inverkan på sjukskötarnas och den övriga personalens hälsa.

Nanna Häll

Nanna Häll gjorde en lång karriär på barnsjukhus och var bland annat Barnklinikens överskötare åren 1946–1956. Den karismatiska Häll har förevigats på många foton när hon arbetar, men också när hon deltar i maskerader.

Barnmorskan förr och idag

Från rökbastun till sjukhuset

Arbetet för att minska barndödligheten och dödligheten i barnsäng går hand i hand med välfärdsstatens utveckling. Under en period på drygt hundra år har barna- och mödradödligheten i Finland gått från att ha legat bland de högsta i världen till att ligga bland de lägsta. Barnmorskorna, vars arbete har utvecklats till ett mångsidigt stöd till kvinnor och familjer, har spelat en viktig roll i utvecklingen. Barnmorskor utbildades redan på 1700-talet i Stockholm och det var det första yrket som finländska kvinnor kunde utbilda sig till. Efter Finska kriget bröts kontakten till Stockholm och för att tygla barndödligheten grundades år 1816 Finlands första utbildningsanstalt för barnmorskor i Åbo. Utbildningen blev år 1833 en del av Helsingfors universitet.

Det var länge sed att barnen föddes hemma. De första förlossningsanstalterna grundades för att hjälpa fattiga och ogifta mödrar och senare började också mera välbärgade föderskor söka sig till förlossningsanstalter. Hemfödslarna minskade dock betydligt först på 1960-talet när centralsjukhusen byggdes.

I början på 1900-talet fanns det inte tillräckligt med utbildade barnmorskor för att hjälpa alla föderskor. Outbildade så kallade jordemödrar bistod vid förlossningar med hjälp av bland annat besvärjelser, men en barnmorska kunde följa förlossningsförloppet, minska risken för infektioner genom att sköta om hygienen, samt hjälpa också i svåra situationer. Antalet barnmorskor ökade så småningom och på 1940-talet skedde en stor del av förlossningarna med hjälp av en barnmorska. Barnmorskans arbete utvidgades år 1937 officiellt till att inbegripa mödravård, vilket innebär att yrket innefattar vård av modern under graviditeten, födseln och barnsängstiden samt vård av den nyfödda. Från och med 1950-talet har arbetet blivit alltmer förebyggande och hälsofrämjande.

Dagens barnmorska är professionell inom hälsorådgivning och hälsofostran samt vårdar och ger råd till kvinnor och familjer under graviditeten, födseln och barnsängstiden. Till barnmorskans kompetensområden hör kvinnosjukdomar, kvinnohälsa och barnavård. I Finland tar det fyra och ett halvt år att utbilda sig till barnmorska. Det är den längsta yrkeshögskoleutbildningen inom hälsovården, och utbildningen ger också sjukskötarbehörighet. Barnmorskeutbildningen i Finland är mera omfattande än i många andra europeiska länder, eftersom den finländska barnmorskan även är en expert på sexuell hälsa.

Puinen stetoskooppi

Av hygienskäl övergick man på sjukhusen från att använda trätratt till att använda metaltratt för att lyssna på fostrets hjärtljud. Trattarna har använts vid Borgå sjukhus, vars förlossningsavdelning lades ner år 2016. Många barnmorskor använder ännu tratt för att lyssna på fostrets hjärtljud.

Metallinen stetoskooppi
Kätilön hilkka

Huvudduken hörde till barnmorskans uniform från och med 1920-talet, medan hättan togs i bruk lite senare. Båda användes ända fram till 1970-talet. Barnmorskestudenter använde bara hätta. Den var försedd med blå ränder som avslöjade studentens årskurs. Huvudduken och den vita hättan fick man börja använda efter examen. Bildens huvudduk och hätta är från Västra Nylands sjukhus museum.

Siteiden käärimistä

Barnmorskor och studenter rullar förband på Kvinnokliniken. Till höger sitter en andra årets student, vilket avslöjas av ränderna på hättan. I mitten sitter en barnmorska med huvudduk.

Barnmorskeförsäkran

"Jag försäkrar på heder och samvete, att det skall vara min fasta och uppriktiga vilja att i alla mina barnmorskeåligganden noggrant och omsorgsfullt samt efter bästa förmåga och kunskap fullgöra de skyldigheter, vilka på grund av lag och författningar samt laga föreskrifter på mig i egenskap av barnmorska och medborgare ankomma."

Från och med 1700-talet avladesen barnmorske-ed efter avslutad utbildning. På 1920-talet byttes eden ut mot en barnmorskeförsäkran, som avskaffades först på 1970-talet.

Vauvoja vauvavaunussa

Vid matdags transporterades de stora årskullarna till sina mammor med Kvinnoklinikinens stora babyvagn.

Synnytysosaston taulu

I Västra Nylands sjukhus museums samling har det bevarats anslagstavlor på vilka alla barn som fötts på avdelningen under årets lopp markerats med ett stift. Röd = flicka, ljusröd = flicka med snitt, blå = pojke, ljusblå = pojke med snitt, gem = tvillingar (gemini), häftstift = fullmåne.

Juhlatarjotin vastasyntyneen vanhemmille

Till traditionerna på Västra Nylands sjukhus BB-avdelning hörde från och med 1990-talet att fira föräldrarna till den nyfödda med kaffeservering. Sjukhusets BB-avdelning lades ner år 2010. De senaste årtiondens trend har varit att koncentrera födslarna till större enheter. Risken för bilförlossningar ökar, men till fördelarna hör mångprofessionella jourteam som har beredskapen att klara av de svåraste av situationer.

Naisen sukupuolielinten havaintomallit Naistenklinikalta

Barnmorskorna är experter på hälsofostran och –rådgivning. Deras kompetens täcker kvinnohälsa, sexuell hälsa och kvinnosjukdomar. Barnmorskor arbetar inom bashälsovården och i förlossningssalar samt på mödrapolikliniker, BB-vårdavdelningar, kvinnosjukdomsavdelningar och barnlöshetskliniker. Bildens modeller av de kvinnliga könsorganen är från Kvinnokliniken.

Havaintomalli pihtisynnytyksestä vaurioituneesta vauvasta

Förlossningstången hörde till barnmorskans instrument i början på 1900-talet. När födslarna började ske på sjukhus tog läkarna över ansvaret för tångförlossningarna, och så småningom ersattes förlossningstången av sugklockan och kejsarsnittet. Modellen av ett spädbarn som skadats av en förlossningstång hör till Kvinnoklinikens samling.

Pyörän äänitorvi

Cykeltutan har använts för att testa nyföddas hörsel vid Lojo sjukhus.

Feedback

Hittade du vad du sökte?