Språkfrågan får inte glömmas bort i vardagen
Nyckelord:I HUS nya tvåspråkighetsprogram betonas vikten av att kunna vårda patienter på svenska och finska. Målet är att skapa ett positivt språkligt klimat som gynnar både personal och patienter.
Både överläkare Markku Mäkijärvi och Jan-Erik Eklöf, ordförande för nämnden för den språkliga minoriteten, betonar hur viktigt det är att HUS patienter blir bemötta på sitt modersmål.
HUS nya tvåspråkighetsprogram bygger på att patienter ska få vård och service på sitt eget modersmål, antingen finska eller svenska, och att personalen kan ge vård på dessa språk.
Enligt Jan-Erik Eklöf, ordförande för nämnden för den språkliga minoriteten, handlar programmet om att förbättra vården på både svenska och finska.
”Det är också ett sätt att identifiera bristerna som kan finnas inom vården”, säger han.
Genom olika mätare ser man hur bra eller dåligt bristerna åtgärdats.
”Alla åtgärder har en ansvarsperson, vilket betyder att någon har ansvar för att den egna enheten tar itu med eventuella brister”, säger Eklöf.
Utöver det ser en styrgrupp till att tvåspråkighetsprogrammet förverkligas.
En enkel åtgärd är att göra turlistorna så att det alltid finns vårdpersonal som behärskar både svenska och finska.
”Det är ganska sällan som det inte finns någon som kan svenska”, berättar chefsöverläkare Markku Mäkijärvi.
HUS har haft ett språkprogram sedan 2007. Bland patienterna är många svenskspråkiga – inom Nyland har 130 000 människor svenska som modersmål. Språkkunnig personal är en förutsättning.
”När det gäller besvär och symptom är det mycket lättare att uttrycka sig på sitt modersmål”, säger Mäkijärvi.
I en vårdsituation vill man undvika missförstånd för att garantera patientsäkerhet.
”Man måste få exakt information från patienter. Också personalen måste kunna berätta om till exempel laboratorieresultat, röntgenbilder och vilka alternativ det finns för behandling”, säger Mäkijärvi.
Språkbrukstillägg och flaggor
En fungerande tvåspråkighet börjar med utbildning och rekrytering. På HUS är språkkunskaper alltid en fördel för arbetssökande.
”Det är speciellt viktigt att få in fler svenskspråkiga in i vårdsektorn”, säger Eklöf.
Inom HUS erbjuds också språkkurser där fokus ligger på det praktiska, inte på att lära sig grammatik.
”Personalen får öva sig med uppgifter som hör till arbetet. Kurserna är gratis och har varit populära”, säger Eklöf.
Han har också arbetat för att införa språkflaggor på namnskyltarna.
”Somliga har titlarna skrivna på svenska, men en språkflagga är lättare att se och förstå. Med språkflaggan vet patienten genast att den här läkaren eller skötaren kan svenska.”
Eklöf nämner också språkbrukstillägget – för att få det ska man aktivt använda sitt andra inhemska språk.
Både Mäkijärvi och Eklöf betonar hur viktigt det är att patienter blir bemötta på sitt modersmål.
”Vi vill att patienterna känner sig så trygga och säkra som möjligt när de är sjuka och svaga”, säger Eklöf.
Mäkijärvi är själv finskspråkig men pratar en god svenska. Enligt honom är de svenskspråkiga patienterna alltid glada när han pratar deras modersmål.
”I en vårdsituation måste alla parter förstå vad den andra säger. Jag har erfarenheter av patienter som är svårt sjuka och har glömt det andra språket och då är det bara modersmålet som fungerar.”
Som ordförande för nämnden för den språkliga minoriteten är Eklöf mycket nöjd över att samarbetet med HUS personal och ledning fungerar så bra.
”Alla är mycket positivt inställda. Det finns en vilja att förbättra vården på båda inhemska”, säger han.
”Språkfrågan är mycket viktig och vi får inte glömma den i vardagen fastän vi har mycket arbete med till exempel Apotti och coronaviruset”, säger Mäkijärvi.
Text: Michaela von Kügelgen
Foto: Mikko Hinkkanen
Husari 6/2020