Skolläkares yrkeskunnighet utnyttjas inte för att minska skolfrånvaron
Nyckelord:Hälsoproblem ansågs vara de vanligaste orsakerna till skolfrånvaro. Den bristande kommunikationen mellan de olika yrkesgrupperna som arbetar i skolorna gör det svårare för skolhälsovården att ingripa i frånvaro.
En nyligen publicerad studie visar att fysiska och psykiska hälsoproblem är de allmännaste orsakerna till skolfrånvaro. Tidigare undersökningar har visat att skolfrånvaro och avbruten skolgång äventyrar ungas hälsa och välbefinnande samt minskar benägenheten att studera vidare.
I en undersökning som utkommit i vetenskapspublikationen Plos One blev det också klart att representanter för de olika yrkesgrupperna som samarbetar i skolan väl känner till orsakerna till frånvaro. Det är dessutom nödvändigt att involvera skolhälsovården i arbetet med att utreda och minska frånvaro. Däremot skiljer sig åsikterna gällande hur man borde ingripa i frånvaro samt vilken skolhälsovårdens roll är i detta.
“Skolhälsovården har i olika skolor deltagit mycket varierande i minskandet av frånvaro. Dessutom finns det felaktiga antaganden om skolhälsovårdens målsättningar”, säger doktorand Katja Melander som specialiserar sig på barnsjukdomar. Hon skriver sin doktorsavhandling under handledning av Silja Kosola som är specialist i allmänmedicin och docent i ungdomsmedicin på HUS Forskningscentrum för barnsjukdomar.
Lärarna ifrågasätter effekterna av skolhälsovårdens åtgärder för att minska frånvaro. Skolhälsovårdarna ställer sig tvekande till att inkludera skolläkaren i åtgärderna. Skolläkarna ville däremot delta i åtgärderna men de har inte alltid blivit ombedda att delta eller så har deras tidtabeller inte beaktats.
Skolläkare har metoder för att minska frånvaro
“Skolläkaren måste kunna delta i minskningen av skolfrånvaro, eftersom hälsoproblem oftast är en bakomliggande orsak. Det finns också vetenskapliga bevis på att skolläkarens åtgärder minskar skolfrånvaro”, konstaterar Katja Melander.
Som lösning föreslår hon en klarläggning av skolhälsovårdens mål samt ändringar i dess verksamhetssätt, till exempel en skrivning om att skolhälsovården ska delta i anvisningar för ingripande.
“Undervisnings- och hälsovårdsväsendena tillhör olika förvaltningsområden. Därför måste kommunernas myndigheter skapa förutsättningar för samarbete för de sakkunniga som verkar i olika uppgifter i skolorna. Det görs till exempel genom att förbättra informationen. Ju närmare skolhälsovården är knuten till skolans vardag, desto bättre är resultaten”, berättar Melander.
Oklarheter gällande arbetsbeskrivningarna
Studien klarlade att enligt sakkunniga inom undervisningen, skolhälsovården och socialsektorn borde skolhälsovården delta i minskningen av frånvaro då orsaken är ett hälsorelaterat problem. En del tvivlade på skolläkarnas intresse och var missnöjda med samarbetet, eftersom skolläkaren inte hade deltagit i skolornas elevvårdsmöten.
Skolhälsovårdarna däremot vill koncentrera sig på hälsokontroller och var bekymrade över att ansvaret för att förebygga skolfrånvaro belastar deras ständigt ökande arbetsbörda. Största delen av dem ansåg att föräldrarna och vårdnadshavarna flyttade över sitt ansvar på dem.
Skolläkarna i sin tur upplevde att ingripandet i skolfrånvaro hör till deras uppgifter och kompetens. De upplever också att de bättre känner till elevernas angelägenheter ifall arbetsparet består av en skolhälsovårdare som deltar i skolans vardag. Enligt skolläkarna har skolhälsovårdarna och läkarna olika roller och kan inte ersätta varandra.
Skolläkarna kunde inte alltid delta i möten där frånvaro behandlades. Orsaken till detta är vanligen tidtabellsproblem, då många läkare har flera skolor på sitt ansvar. Skolläkarna upplevde också att lagstiftningen har gjort det svårare för lärarna att kontakta dem gällande sina elever.
Katja Melander utredde i sin avhandling olika i skolorna arbetande yrkesgruppers åsikter om orsaker till frånvaro och skolhälsovårdens roll i minskandet av skolfrånvaro. Både lovlig och olovlig frånvaro inkluderades i skolfrånvaro. Femtiofem personer som arbetar med barn och representanter för tio olika yrken från skolor i Kyrkslätt och Helsingfors deltog i enkäten under åren 2016 - 2018. De arbetade med 13–15-åringar, vilket är en period då frånvaro ökar och indikerar mängden fortsatta studier.