Ny lovande metod för mer individuell planering av behandling av njurcancer hos barn

I den ansedda vetenskapliga tidskriften Journal of Clinical Oncology publicerades nyligen en studie där man har utrett om det är möjligt att identifiera cancertumörens arvsmassa genom vätskebiopsi från blod och urin hos barn med njurcancer, dvs. Wilms tumör. Wilms tumör, dvs. nefroblastom, är en sällsynt sjukdom, men den vanligaste typen av njurcancer hos barn. Den konstateras hos tio barn per år i Finland. På Nya barnsjukhuset vårdas årligen i genomsnitt fyra barn med Wilms tumör. 

”Enligt studien kunde man påvisa cancertumörens DNA i blodprov och urin. Det verkar också som om man i blod kan identifiera väsentliga förändringar i tumörens arvsmassa med tanke på prognosen ", berättar docent Laura Madanat-Harjuoja, läkare under specialistutbildning i hematologi och onkologi för barn. 

Med vätskebiopsi från blod kan patienter med aggressiva former av Wilms tumör identifieras 

I studien deltog 50 barn med Wilms tumör som hade spritt sig. Materialet kommer från en biobank som tillhör Children's Oncology Group, där prover från tiotals nordamerikanska cancercenter har samlats. Vid tidpunkten för diagnosen hade man tagit blod- och urinprov av patienterna samt vävnadsprov från tumören. Proverna sekvenserades och i dessa undersöktes cancertumörens DNA.  

Cancertumörens DNA hittades hos 82 % i blodserum och hos 26 % i urinen. Med en vätskebiopsi som tas från blod kan man alltså identifiera patienter som lider av en aggressiv, och därmed med större sannolikhet återkommande, Wilms tumör och som därmed skulle ha nytta av en behandling som är mer skräddarsydd för patienten. Patienter som inte hade stora mängder av tumörens DNA i blodet verkade ha en bättre helhetsprognos.  

Vätskebiopsi är ett prov som tas från blod eller urin och i vilket man kan identifiera arvsmassa som frigjorts från cancercellerna, dvs. DNA. Vätskebiopsi har använts endast vid bröst-, lung- och tarmcancer hos vuxna. Det finns väldigt lite information om fördelarna med vätskebiopsi i diagnostiken och behandlingen av cancer hos barn.  

I en del blodprov hittades sådana förändringar i cancercellernas arvsmassa som inte kunde observeras i vävnadsbitar från tumören. Det här beror enligt Madanat-Harjuoja på att en provbit som tas från tumören endast representerar en del av tumören. Fördelen med vätskebiopsi är att tumörens arvsmassa, dvs. DNA, hamnar i blodet från hela tumören. 

"Det här innebär att vätskebiopsi från blod kan ge en helhetsbild och sammanställning av flera tumörer till exempel vid spridd cancer. Vätskebiopsi från blod verkar lovande även vid identifiering av tumörens heterogenitet. Vi utreder detta i vår fortsatta studie", berättar forskningsartikelns första författare Laura Madanat-Harjuoja. 

Med vätskebiopsi mot mer individuell vård  

Behandlingen av njurcancer hos barn inleds med cytostatika, varefter tumören avlägsnas genom operation. Därmed får man heltäckande information om cancertumörens arvsmassa och aggressivitet först när patienten redan har fått vård. Alla patienter med Wilms tumör får samma induktionsbehandling oberoende av risken för återfall av tumören. 

"Om celltypen var känd redan vid tidpunkten för diagnosen, skulle det vara möjligt att identifiera de barnpatienter som har en mer aggressiv cancertyp än genomsnittet. Då kunde vården skräddarsys bättre och å andra sidan skulle patienter med mindre risk slippa senare biverkningar av svåra behandlingar", berättar Laura Madanat-Harjuoja. 

Vätskebiopsi är lättare att ta än en provbit, och därmed kan man få information om förändringar i arvsmassan hos patientens cancerceller under behandlingen. Förändringarna kan till exempel visa att tumören blivit resistent eller immun mot cytostatikabehandlingen, varvid det är dags att byta till en annan behandling.  

Madanat-Harjuoja håller som bäst på att grunda en forskningsgrupp vid Helsingfors universitet och HUS, som undersöker användning av vätskebiopsi vid diagnostisering, uppföljning och bedömning av återfallsrisken vid insjuknande i solida tumörer i barndomen och ung ålder. Föremål för studien är också uppföljning av personer som lider av cancerbenägenhet och tidigt konstaterande av cancer.   

Den nu publicerade studien gjorde Madanat-Harjuoja under sin postdoc-forskningsperiod vid Harvard University och Dana Farber Cancer Institute i Boston, USA. Samarbetet fortsätter med Harvard och i fortsättningen även med Karolinska institutet. Forskningen har fått stöd av bland annat HUS Forskningscentrum för barnsjukdomar.