Gå till huvudinnehåll

Artikel Publicerad 30.6.2022 14.57

Donerade könsceller är en gåva lika stor som livet

Nyckelord:
  • fertilitetsbehandlingar

Med hjälp av HUS Könscellbank hjälper man barnlösa att förverkliga sin dröm om ett eget barn. Den största målgruppen för behandling med donerade könsceller är självständiga kvinnor och kvinnliga par.

Laboratoriohoitaja Hanna Vidqvist ja vastaava lahjasoluhoitaja Carina Weckman katsovat alkioita ja sukusoluja sisältäviä nestetyppitankkeja.

Nytt liv börjar här. Laboratorieskötare Hanna Vidqvist och biträdande donatorcellsskötare Carina Weckman tittar på embryon och könsceller i behållaren med flytande kväve.

Ofrivillig barnlöshet är vanligt: ungefär var femte finländare i fertil ålder hamnar ut för detta. Med fertilitetsbehandlingar kan man hjälpa kvinnliga-manliga par, kvinnliga par och självständiga kvinnor. Resultaten är goda eftersom cirka 80 procent av dem till slut får ett barn.

Graviditeten kommer inte alltid i gång med egna könsceller. Orsaken kan vara medicinsk, till exempel tidig menopaus eller patientens trans-bakgrund. Orsaken till barnlöshet kan också vara social. Ibland är det svårt att hitta en lämplig partner, eller så söker sig ett kvinnligt par som önskar ett gemensamt barn till mottagningen.

HUS inledde behandlingar med donerade könsceller i november 2019. I behandlingarna används donerade spermier, äggceller och embryon.

Remiss till fertilitetsbehandlingar kan fås till exempel från hälsovårdscentralen eller företagshälsovården. För närvarande är man tvungen att köa i cirka ett år för det första besöket hos läkaren som behandlar med donerade könsceller.

Den ansvariga skötaren för donerade könsceller, barnmorskan Carina Weckman berättar att början av vårdvägen till donerade könsceller skiljer sig från den vanliga vårdvägen. I behandlingen med donerade könsceller ingår rådgivning om donerade könsceller, vårdbeslutsmöte och kö för donerade könsceller. När vårdbeslutet har fattats är vårdvägen densamma.

"Vi vill reda ut patientens beredskap att genomgå behandlingar med en annan människas könsceller. När beslutet har fattats och cellerna har hittats är behandlingarna mycket likadana som med egna celler".

Om allt är i sin ordning fattar läkaren vårdbeslutet och patienten kommer in i kön för donerade celler. För donerade spermier är kösituationen måttlig, cirka två månader. För donerade äggceller är man tvungen att köa betydligt längre, cirka ett år.

Största delen av de personer som behöver donerade könsceller klarar sig med insemineringsbehandlingar där spermieceller injiceras i kvinnans livmoder. För dessa behandlingar behöver man inte köa separat. Om IVF-behandling behövs, dvs. provrörsbefruktning, är man dessutom tvungen att köa i cirka fem månader.

Lisääntymislääketieteen yksikön vastaava lahjasoluhoitaja Carina Weckman.
Biträdande donatorcellsskötare, barnmorska Carina Weckman säger att många som inlett behandling med donatorkönsceller behöver mer emotionellt stöd än vad som fås i nuläget.

Det råder brist på donatorer

Den största gruppen som får behandling med donerade celler på HUS är självständiga kvinnor, därefter kvinnliga par. Behovet av donerade spermier är stort. Enligt Weckman är situationen där ett manligt-kvinnligt par inte kan använda egna spermier mer sällsynt. Med hjälp av modern teknologi är det möjligt att plocka enskilda spermieceller till exempel från mannens testikelvävnad.

Precis som i alla fertilitetsbehandlingar finns det en åldersgräns även för behandling med donerade celler. För kvinnor som behandlas med egna äggceller är åldersgränsen 40 år. Åldersgränsen för behandling med donerade äggceller är 42 år och för embryoöverföring 45 år. På grund av köerna är det bra om kvinnan är under 38 år när hon ansöker om remiss.

Om kvinnan behöver donerade äggceller ska behandlingsbeslutet vara fattat före 40 års ålder. En man som kommer för behandling ska vara under 60 år.

Enligt Weckman är IVF-behandlingsresultaten i behandlingen med donerade könsceller mycket likadana som i behandlingen med egna könsceller, betydligt bättre i inseminationsbehandlingar. Många är gravida redan efter den första eller andra insemineringen.

"Vid insemineringar är resultaten bättre. Antagligen just därför att barnlösheten inte alltid beror på medicinska skäl. Kvinnliga par och självständiga kvinnor kan vara mycket fertila.”

År 2021 gjordes 16 procent av alla insemineringsbehandlingar vid HUS med donerade spermier. Fyra procent av IVF-behandlingarna gjordes med donerade spermier och två procent med donerade äggceller.

Donatorernas hälsa utreds noggrant

Donationen av könsceller sköts på HUS av Köncellbanken. Donatorerna ska ha god grundhälsa och vara rökfria. De får inte ha allvarliga ärftliga sjukdomar, och allvarliga ärftliga sjukdomar får inte heller förekomma i deras släkt. Spermiedonatorn ska vara 20–45 år och äggcellsdonatorn 22–35 år.

Från en spermiedonator får man könsceller till fem familjer, från en äggcellsdonator till en familj. Mannen borde donera spermier cirka 10 gånger. Hos kvinnor sker donationen på samma sätt som vid mognadsbehandling och insamling av äggceller i samband med IVF-behandling.

Före donationen genomgår alla donatorer en hälsoundersökning, ett psykologbesök och laboratorieprov. HUS köper inte könsceller från annat håll och alla donatorer utvärderas och vårdas på Reproduktionsmedicinska enheten, Tilkan Viuhka.

De som får behandling med donerade celler kan framföra önskemål om färgen på donatorns ögon och hår samt längden.

Donatorn får, om han eller hon så önskar, endast veta om det har fötts barn med hans eller hennes celler. När barnet fyller 18 år kan hen ta reda på donatorns identitet. Barnets föräldrar kan inte få denna information.

Mer psykiskt stöd behövs

Fertilitetsbehandlingar är ofta psykiskt tunga. Enligt Weckman framhävs detta hos de heteropar som kommer för behandling med donerade celler, eftersom den nya situationen kan kräva särskild eftertanke och sorgearbete.

"Däremot har kvinnliga par i allmänhet inte denna sorg över barnlösheten. Önskan om ett barn är densamma, men i bakgrunden finns inte så mycket besvikelse över barnlösheten".

Vid behandling med donerade celler har psykologtjänsterna begränsats till rådgivning i det inledande skedet. Weckman säger att det finns ett stort behov av psykiskt stöd.

"Om patienten behöver annat stöd under behandlingen hänvisar vi patienten till exempel till sjukhuspastorn eller hälsovårdscentralen. På Simpukka ry:s och Helminauha-projektets sidor kan man också få stöd".

 

Källa: Simpukka ry

Mer information om behandlingar och donationer med donerade könsceller finns på adressen sukusolupankki.fi.

Text: Suvi Pärnänen
Bilder: Heli Kurimo