Ballongvidgning av kranskärl

​Vid kranskärlssjukdom samlas kolesterol i de blodkärl som försörjer hjärtmuskeln, dvs. kranskärlen. Fettansamlingarna förtränger blodkärlen, och allteftersom sjukdomen fortskrider försvagas blodcirkulationen i hjärtmuskeln. Symtomen på kranskärlssjukdom framträder ofta först vid belastning. Vid belastning ökar hjärtats syrebehov. Om förträngningen i kranskärlet avsevärt begränsar blodcirkulationen, exponeras hjärtat för syrebrist, dvs. ischemi. Typiska symtom är tryckande bröstsmärta som strålar ut i halsen eller den vänstra armen. Andra symtom kan vara andnöd vid belastning.
 
Vid behandling av kranskärlssjukdom är ingripande i riskfaktorerna och läkemedelsbehandling av primär betydelse. Med läkemedelsbehandling kan man minska symtomen, minska risken för hjärtinfarkt och förbättra prognosen för sjukdomen. Ballongvidgning eller bypassoperation behövs om symtomen är besvärliga trots läkemedelsbehandling. Invasiva ingrepp behöver även patienter som har lite symtom om kritiska förträngningar konstateras i kranskärlens bas. Valet av behandlingsform bygger på förträngningarnas lokalisering, antal och svårighetsgrad. Även associerade sjukdomar påverkar valet mellan bypassoperation och ballongvidgning. Läkemedelsbehandling som förbättrar prognosen behövs också alltid efter ingreppen.
 
Ballongvidgning kan ofta göras direkt efter kranskärlsröntgen, ”under samma session”, men ibland är det viktigt att överväga olika alternativ under en längre tid, och då görs ingreppen i ett senare skede. Vid akuta kranskärlssjukdomsanfall och hjärtinfarkt är behandlingarna nästan alltid omedelbara, dvs. ballongvidgningen görs direkt efter kranskärlsröntgen eller en snabb bypassoperation görs efter konsultation av hjärtkirurg.
 

Hur görs en ballongvidgning?

 

Ballongvidgningen liknar kranskärlsröntgen. Ingreppet görs i lokalbedövning antingen via strålbensartären eller via lårartären. Läkaren styr en tunn kateter till kranskärlets mynning. Ingreppet följs med hjälp av röntgengenomlysning. Först för man in en tunn tråd i det förträngda blodkärlet, via vilken de verktyg som behövs vid ingreppet kan föras in i blodkärlet.
 
Den cylinderformiga ballongen i änden av katetern utvidgas vid förträngningen. I samband med ingreppet sätter man ofta in ett stödnät, dvs. en stent, på det utvidgade stället. Syftet med stenten är att förhindra att det utvidgade blodkärlet drabbas av en ny förträngning. Inom några månader efter ingreppet växer hinnan inne i blodkärlet så att den skyddar stenten. Under denna läkningsprocess används effektiv läkemedelsbehandling som förhindrar blodkoagulation.
 
Längden på ingreppet varierar beroende på antalet förträngningar och deras egenskaper från en halv timme till två timmar. Efter ballongvidgningen följs patienten upp i sängläge i 2–6 timmar. I de enklaste fallen kan patienten skrivas ut redan samma dag. Efter en ballongvidgning i samband med en hjärtinfarkt är behandlingstiden längre, vanligen några dagar.
  

Riskerna och behandlingsresultaten vid ballongvidgning

 
Behandlingsresultaten av ballongvidgning är i dag bra. Hos mindre än fem procent av patienterna måste ingreppet förnyas på grund av att stenten har drabbats av en ny förträngning. I dessa fall utvidgas blodkärlet på nytt. Vid behov kan man också göra en bypassoperation om en ny ballongvidgning inte är möjlig. En ny förträngning av blodkärlet kan förebyggas genom att man använder stenter belagda med läkemedel eller behandlar blodkärlet med en ballong som avger läkemedel.
 
Ballongvidgning kan orsaka likadana komplikationer i anknytning till punktionsvägar som angiografi. Under ingreppet används läkemedel som förhindrar blodkoagulation och som ökar blödningsrisken i någon mån.
 
Bristning av blodkärlet i samband med ballongvidgning är sällsynt och kan vanligtvis behandlas med en beklädd stent eller med en operation. Stenttrombos, dvs. tilltäppning av metallnätet till följd av blodkoagel, är en allvarlig komplikation som vanligast uppträder när en läkemedelsbehandling som förebygger blodkoagulation har avslutats eller avbrutits för tidigt. Risken för stenttrombos är mindre än en procent under det första året efter ingreppet. Om bröstsmärtorna återkommer eller förvärras efter ingreppet bör man kontakta den behandlande läkaren. I brådskande fall ska man ringa nödnumret omedelbart. 
 

Eftervård

 
Efter ingreppet ska man undvika att belasta injektionsstället under cirka en vecka. Magnetröntgen rekommenderas inte under två månader efter stentningen. Senare finns det inget hinder för undersökningen. Stenten syns inte i säkerhetskontrollen på flygfältet, och man behöver inte särskilt nämna den.