Hur undersöks epilepsi?

Grunden för god epilepsibehandling är en så noggrann diagnos som möjligt. Epilepsidiagnosen grundar sig först och främst på en beskrivning av anfallssymtomen. En neurologisk undersökning och EEG-undersökning görs på alla barn som misstänks ha epilepsi. Många genomgår även en magnetundersökning av hjärnan, dvs. MRI. Syftet med dessa är att precisera vilken typ av epilepsi det kan vara fråga om och om det finns en klar orsak till epilepsin. I en diagnostisk undersökning kan man hitta orsaken till epilepsin i form av en strukturell avvikelse i hjärnan, till exempel en utvecklingsstörning i hjärnbarken, en blodcirkulationsstörning, en infektion eller ett tecken på någon annan skada. Hos största delen av barnen med epilepsi är hjärnans struktur helt normal.

Om man på basis av anfallssymtomen och EEG inte kan vara säker på om symtomen är epilepsianfall och symtomen förekommer ofta, kan en längre EEG-undersökning göras under video-EEG-övervakning (video-EEG). Till icke-epileptiska anfall hör bl.a. tvångsmässiga symtom (tics), s.k. affektanfall, skräckanfall i sömnen och svimningsanfall.